Elethi skakade på huvudet åt hans erbjudande om yxan, och skrattade lätt, ett klingande skratt som var behagligt att lyssna till.
‘Behåll du din yxa, mäster Einark, jag tvivlar på att du kommer behöva den men dessa skogar är farliga för främlingar. Om något händer då jag inte har mina ögon på dig kan du behöva skydda dig själv.’ förklarade hon,…[Read more]

Ayperos gav Nenya en sista blick, som för att se ifall hon kunde hålla sina impulser i styr. Men han tvekade inte över att det lilla kräket som nu satt på Isras axel var bakom hennes utfall.
‘Jag förstår.’ sa han, till sist, med blicken fäst på varelsen.
‘Vi tar de allierade vi har och gör det bästa vi kan av situationen för att överleva oc…[Read more]

Alithea satt bar storögd och såg på elden som slickade mot hennes hand utan att skada henne. Hennes första instinkt hade varit att dra undan handen, men känslan var mer som en kittlande värme och något som fyllde henne… med styrka? Hon visste inte hur hon skulle beskriva det, men det var som om bandet mellan dem ändrat henne. Utan att tänka p…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen över Kheezais ord, lite oroat och bekymrat, lite frågande och oförstående. Men till sist nickade hon lätt, men tog inte bort sin hand från Kheezai och fortsatte se på henne.
‘Det är ett enormt uppdrag, ett nobelt ett, som kommer ge dig mening…’ sa hon tankfullt.
‘Men om jag lärt mig något under min tid i Caras Idhre…[Read more]

Ithias gråblå ögon studerade Kheezai i tysthet, och hon kunde känna en bitande känsla av medlidande för de ord hon hörde. Trots allt hade hon hört om mörkeralvernas grymhet, men i sanning hade de ändå känts mest som berättelser och sagor. Och om de var sanna så var ju säkert alla mörkeralver onda och hemska.

Men här satt hon nu framför en mörke…[Read more]

Asgeir drog tyst efter andan då inga fler ljud hördes, och sänkte långsamt sin båge. Vart hade hans män tagit vägen? Än en gång vände han blicken till den märkliga kvinnan då hon än en gång talade honom. Hennes främmande utseende var aningen distraherande, men hennes ord bekymrade honom. Då hon plötsligt försvann ryckte han till, skärrat, för att…[Read more]

Loradon gav Ithia en något obekväm känsla, det var nästan som om man kunde känna vålnader och lidande i luften efter alla liv som förlorats här. Hade hon blivit klar med sin träning tidigare kanske hon till och med hade deltagit i striden, vilket hon var glad över att hon inte hade behövt göra. Då Kheezai tog till orda var det en välkommen sa…[Read more]

Asgeir vred sig lite obekvämt över furstens blick som verkade stirra på hans bror med en nästan övernaturlig intensitet. För ett ögonblick blev han tyst och visste inte riktigt vad han skulle säga, och såg på falken nästan sökandes efter stöd. Till sist drog han efter andan.
‘Så… Vi har ett avtal, furst Vasilij?’ frågade han. ‘Vi sänder efter m…[Read more]

Mörkret gjorde Ithia något nervös, och då den mörka figuren plötsligt dök upp ryckte hon till och drog sitt svärd halvt ur sin skida innan hon såg vem det var. Lika snabbt som hon dragit svärdet pressade hon det tillbaka med ett metalliskt ljud, och drog ett andetag följt av ett lättat skratt.
‘Ja, men jag trodde du kanske gett dig av långt härif…[Read more]

Mörkret som tidigare varit kyligt och hotande ändrade karaktär vid hans önskan om att få tjäna. Istället tycktes mörkret omfamna Vendrik i värme och en stor kärlek. Det var ett löfte om styrka, ett löfte om makt…. så länge han tjänade henne. Trots att han var en man hade han en plats vid Lloths kärleksfulla och barmhärtiga sida. Han kunde få sty…[Read more]

Asgeir rynkade ett ögonbryn åt hennes rullande av hans mors namn, och undrade lite om denna kvinna – eller varelse – var riktigt stabil. Kanske det hade varit ett misstag att involvera sig med henne.  Trots allt hade de ett uppdrag, att finna och fånga eller döda Turin Hrafns krigare som länge skapat oreda på landsbygden.

‘Jag skulle inte gå så…[Read more]

Samma ögonblick som glasskärvan rörde vid Akilas hals var det som om alla ljus i rummet mörknade till och alla färger i den annars färgglada platsen förvandlades till svarvitt. Som om skugglandet själv plötsligt tagit boning där hos drottning Akila, i hennes palats. De få skuggor som funnits där i det ljusa Iselem blev långa och mörka som av…[Read more]

Asgeir betraktade henne något tankfullt, det var som om hon inte riktigt visste var hon var. Men på hennes utseende att döma var hon definitivt en del av Kaldrland. Inte för att han mött någon som henne förr, men han hade hört berättelser om väsen som henne.
‘Min mor?’ frågade han, något förvånad över frågan.

‘Ranghildr Ulfhedna.’ svarade han, me…[Read more]

Ithia gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn över orden som Afselius kläckte ur sig, men han verkade ha en obehaglig förmåga att få hennes blod att koka. Bara hans arrogans och sätt att se ned och nedvärdera henne gjorde henne ursinnig. Men han var bara en man som blåste upp sig själv, den som verkligen oroade henne var mannen som bar jaktspj…[Read more]

Arand såg flyktigt över axeln mot sina medresenärer, och himlade lätt med ögonen åt deras resonemang. För att vara helt ärlig var han inte så glad över nekromanter och deras konster, men samtidigt delade han inte sina kompanjoners törst efter blod.
‘Bara vänta ett ögonblick.’ uppmanade monsterjägaren. ‘Personen där inne låter inte direkt som någo…[Read more]

‘Mörkeralv?’ frågade Ithia med en lätt fnysning, som om hela tanken och påståendet var absurt – vilket det egentligen var.
‘Ni går efter falska rykten från män rädda för sina egna skuggor.’ påpekade hon enkelt och såg sedan på Afselius.
‘Be dina män att ställa sig åt sidan.’ beordrade hon, med sina grå ögon hårt fästa på prästen.
‘Eller måst…[Read more]

Catea verkade inte speciellt bekymrad över regnet, snarare verkade hon väldigt neutralt inställd till det mesta omkring sig, men hade ändå ett varmt leende på läpparna då hon såg mot Gormkäft och Lucas.
‘Så, låt oss skynda oss till Wendylm så vi kan ta tag i det som spelar roll.’ sa hon.
‘Gränsen mellan Nirai och Mar Gharok har varit en tvistefråg…[Read more]

Ayperos stelnade till något vid Nenyas ord, hans ilska över hennes oförmåga att hålla sina tankar och känslor för sig själv synliga där bara ett fruktansvärt ögonblick. Så kort att man nästan hade kunnat inbilla sig det. Men lika snabbt som vreden varit där försvann den och hans mer behagliga anlete var där igen. Han kunde känna närvaron av Tipu…[Read more]

Ithia stannade tvärt i sina steg, och hennes intensiva grå ögon såg männen i ögonen något utmanande. Som om de skulle våga göra något mot en paladin i full mundering. Så klart hade hon inte någon tanke på att dra vapen, men det visste ju inte dom. Men Afselius höll på att gå henne på nerverna med sin falska fasad, och hon vände blicken mot honom…[Read more]

Det var inte svårt att höra kaoset och paniken som brutit ut i byn, och Ithia bestämde sig för att försöka ta sig in och ut så osynligt hon kunde. Men det blev snabbt uppenbart att det inte skulle vara möjligt, med tanke på att flera av byns män samlat sig vid värdshuset. Det hade inte varit så illa, men åsynen av fader Afselius förkunnade a…[Read more]