.:LUKA:.
Till skillnad från de vaksamma samt chockade sjömännen så var Luka, den lilla solstrålen, lika orädd som alltid. På gott och på ont då vissa varelser helt klart inte var att prata med och med Luka’s naiva natur så var det som att gå på en spindeltråd i alla aspekter av hans öppna och goda natur. Men i Luka’s värld så var inte allt så sv…[Read more]

Luka, fisken degraderad till räka, mumsade glatt på sin kost som var sitt halva äpple, nötter, frön och rötter vid det här laget. Han märkte hur Dhrach sträckte sig mot äpplet och sken hoppfullt till likt den lilla solstrålen han var men.. awh.. inget äpple för den andre.. ännu! Han skulle se till att kentauren fick sin äpple bit på ett eller a…[Read more]

Axel fick anstränga sig, VERKLIGEN anstränga sig för att inte hoppa upp och fånga älvan som svepte förbi dem med varende maktstrå han besatt. Hans pupiller vidgades kattlikt då den glatt flaxade förbi och varenda fiber i hans kropp ville hoppa upp och försöka fånga den lilla varelsen men det skulle säkerligen inte leda till något bra alla? Hans sv…[Read more]

Sparven frodades likt en tussilago i vårsolen för närvarande och kunde inte hjälpa att flina lite elakt över hur uppretad han lyckades få den lilla fisken. Det var nästan synd att han nu inte kunde ta chansen att dricka från den hormonella fisken, helt klart synd. Han fick vänta tills giftet lämnat hans lilla hydda. Vid Wreax aggressiva vrålande…[Read more]

Nilla kände hur hennes mor kramade om hennes hand och kramade tillbaka i deras delade, förfärade tillstånd. Hade hon inte haft den kontroll som hon blivit matad med som adel så skulle hon stå upp vid det här laget för att försöka se hur det gått för riddaren i hans fall. Då hennes mor sedan uttalade att han verkade vara okej så gav Nilla ur sig…[Read more]

Luka var nervös. Hur skulle det vara att bli på torra land? Han var ju aldrig ens i huvudstaden så att gå var främmande för honom hittills men visst var det spännande, det kunde man ju inte säga annat om eller hur? “Men då så! När ska vi uppåt då?” Frågade han lite nyfiket och tog en klunk av sin dryck och kollade sedan ner på fenan en sekund som…[Read more]

Vid sin moders kalla blick och fråga så vart Nilla nästan arg men till det yttre log hon glatt till sin moder innan hon svarade. “Ta det lugnt mor, jag gick över för att försöka muntra upp prinsessan. Det gick inte allt för bra dock om jag ska vara ärlig..” Så hon lite hummande. Visst kunde hon knappast erkänna varför hon ville att prinsessan,…[Read more]

Fjärilarna kom tillbaka inom henne vid Arlins beröring och hon log över gesten han nyss visat henne och skulle hon finna mer mod med sin moder så pass nära dem så skulle hon garanterat luta huvudet mot honom som svar, men som sagt fanns det även en mor ett par säten snett bakom dem. Ett varm leende fick ersätta impulsen, hur svårt det må än vara. [Read more]

Nilla kände sig lite skyldig faktiskt över hela scenariot då det kändes som om hon kommit in och förstört något, men vad visste hon inte riktigt. Hon lyssnade på svaren hon fick och det gjorde inte hennes mående bättre, jo visst hade hon förstört en aningen. Hon tittade mot platsen där prinsessan hade försvunnit åt en sekund innan hon vände till…[Read more]

Nilla kunde känna hur sin moders ögon brände in i bakhuvudet på henne där hon satt men det skulle ju vara uppenbart för hennes moder att hon pratade med prinsessan, eller? Hon hade uppfattat Arlins varnande blick och tog hinten men skulle se helt fel ut om hon bara tvärvände och sket i att hälsa vilket gjorde att hon lugnt satt sig ner bredvid…[Read more]

Nilla satt och småpratade lite med sin syster efter hennes moders mördande blick, liksom för att låta henne lugna ner sig lite och inte dra förhastade slutsatser. Inte för att slutsatserna var förhastade men i alla fall. Efter en stund hade de inget mer att säga för ögonblicket vilket fick Nilla, trots sitt lugna yttre, att klättra på mentala väg…[Read more]

Vid åsynen av sin moders gamlika stirrande så försökte hon bara se ut so oskyldig som hon kunde, som om de bara satt och diskuterade matcherna och inget annat. Log till sin moder som inte verkade vara på det bästa humöret med sitt stela leende. Hon nickade artigt mot Arlin då han berättade att han skulle gå på ett nästan skrämmande skickligt sä…[Read more]

Nilla kastade en blick på sin syster med ett sådant där glatt, nästan fånigt leende som brukade äga rum på ynglingar då de fallit pladask för någon annan innan blicken föll tillbaka på Arlin. Det fanns mycket de behövde överkomma i denna striden men hon hoppades innerligt att de skulle lyckas med det hele på något magiskt vis. Bilder av ett l…[Read more]

Nilla visste inte om hon ens trodde sig själv då hon pratade och som hennes syster sa så skulle det krävas ett mirakel, utan tvekan. Antingen ett mirakel eller an asteroid som förstörde Talanrien för att det skulle finnas någon chans, blotta tanken på det fick henne nästan att bli illamående över hur svårt det hela skulle bli. Hon var så upptagen…[Read more]

Nilla fnittrade lite med sin syster då hon höjde handen mot Arlin lite diskret innan hon vände bort huvudet för att se på sin syster igen med fjärilar i magen över att hon minsann verkade se det med. Lutade sig lite närmare henne då hon sänkte rösten igen och leendet försvann aningen från hennes ansikte. Jo deras mor verkade inte tycka gott o…[Read more]

Luka log lika brett som innan, trots energiförlusten han nu ägde vilket inte verkade rimligt. Hur kunde en ung man som honom som dessutom hade nått gränsen då han kunde tuppa av om han reste på sig för fort le så genuint och brett? Var som ett enormt energiflöde flög fram och smällde till en i ansiktet nästan om man skulle vara ärlig, men trots de…[Read more]

Nilla kunde inte göra mer än att le lite över Almas fråga då minnena från tidigare inte var dumma över huvudtaget men hur mycket av det var hon villig att säga högt med modern så nära dem båda? Hon kollade mot sin mor som verkade upptagen med annat innan blicken vandrade ner mot Arlin som pratade med en till syntes surmulen Tirrin. Försökte mö…[Read more]

Nilla kände sig genuint tacksam att matcherna hade ett tillfälligt stopp då hon äntligen kunde slappna av en aning från den läskiga förtjusningen hon upplevt då hon sett dem alla slåss. Det hade känts som hon satt på en nåldyna skiftandes mellan impulsen att jubla och skrika till då de tillfällen anlänt som hon inte alls var lika förtjust i. De…[Read more]

Yikes. Vid sitt roande nack-brytande och halshuggande så höll Sparven bläckfisken i ögonvrån som gradvis närmade sig honom med skinande ögon genom nattens mörker. Mörker som snart gick över till eldljus så bläckfiskens brinnande kedja fattade eld i gräset vilket efter vårtorkan började sprida sig osedvanligt snabbt. Bybor både flydde, skrek o…[Read more]