Jaha mannen var rådgivare? Det var lite oväntat, men på ett vis borde han annat det. Djan verkade lite opålitlig minst sagt men det var knappast Xars problem.
Han nickade lite åt presentationerna och funderade lite över sitt svar, för vad gjorde han där? Han hade nyss vart hemma i sitt torn och sen helt plötsligt där hos dem. Han visste inte ens…[Read more]

Han svepte ned till de två, drog fingrarna genom skägget nog för att han var presentabel men det kunde inte skada att göra det. Han stannade framför dem och såg på dem med sin mörka blick, han bugade mycket kort och ovant, det märktes att han bara gjorde det för att vara artig. Xar avskydde verkligen att behöva krök rygg överhuvudta…[Read more]

Nu hörde han utmärkt vad drottningen och Djan talade om; honom. De skulle bara veta vad han kunde göra om han ville då. I de flesta fall försökte han dölja sina förmågor, men han hade inte lika bra  kontroll över sina känslor och det avspeglades oftast i någon slags kraft. De som satt närmast kanske kunde känna hur luften runt mannen blev an…[Read more]

Han kände sig lite uttråkad medan de diskuterade adeln, så otroligt ointressant men det sade honom mycket om vart han råkat hamna. Det verkade troligt att de av hovet själva.
Han smuttade lite på vinet, det var inte så illa så alltså högt upp i hovet. Inte så bra för artigheter var inte hans bättre sida. Visst kunde ju försöka om han vart tvung…[Read more]

Xharin såg mot skogen, med visst obehag. Något mer var fel. Luften kändes tung och fel.
Han såg ned mot sin vän, oroad detta såg verkligen inte bra ut.
“Kom igen nu Vesiva, vi skall vila men inte Här” han betonade varje ord och hoppades verkligen inte att han skulle behöva bära bort henne en bit till, han var inte säker på att han skulle orka det.

För att ha hamnat på en helt okänd plats så höll gubben färgen bra bara satt lyssnade och knäckte i sina obehagligt spindellika vita händer. Värmen tycktes inte bekomma honom trotts att han såg ut att vara lite väl varmt klädd för detta klimat. Vita böljande kläder, lika vita som hans långa hår. Han såg ganska malplacerad ut på en sådan här plats…[Read more]

Han kände sig så trött just nu och hade han inte fortfarande hört skogen knaka där längre bort hade han nog somnat. hans vän verkade känna de samma, då han hörde hur lade sig ned hon med. Nåväl lite vila kunde de nog kosta på sig.
Xharin log väldigt blekt, det låt lite som en lögn det hon sa, men han funderade på vad han skulle svara. Han kände…[Read more]

Tharalion rös lite då de gick genom staden har fann det gott om nekropotisk energi, alldeles för gott om det. Han ville inte riktigt tänka på det men han skulle definitivt kunna göra riktigt stora saker här utan att behöva anstränga sig själv för mycket. Bra att veta men egentligen ville han ju inte behöva göra något.

Det var nästan trevli…[Read more]

Xharin vände sig sakta till sidan och såg mot skogen, det var svårt att se att träden fortfarande rörde sig, de verkade leta efter något? Eller, såg det bara så ut från denna vinkel? han var inte säker han hade aldrig varit med om något liknade.

Trollkarlen låg kvar även han hade på känn de borde flytta sig. Han drog trött på munnen då han hö…[Read more]

Trollkarlen duckade för en gren, detta började bli farligare, men han måste vänta på hennes svar ändå. Visst för att han förstod att hon kanske inte litade på honom eller magin, det kunde knappast hjälpas just nu. Men han var ändå glad att få en nick som svar. Det fick ta och duga för de måste ut innan skogen tog fast dem. Xharin drog henne närm…[Read more]

Vilken tid det tog, men de vart insläppta alltid något. Det kändes bra att veta att allt som stod i dokumenten var att han var livvakt åt diplomaten och hans namn. För det hade ju knappast gått annars gissade han. Alven log snabbt men det drog bort till en mer ogillande min. Människor var verkligen ett smutsigt folk, och ännu värre här i staden.
T…[Read more]

Xharin drog upp henne då hon verkade hoppa till tur att han var starkare än han såg ut och kunde dra dem upp och helt plötsligt stod de där i kaoset eld hade fungerat, men om skogen varit som galen innan så vart det värre nu, den verkade verkligen inte gilla eld. Tur den släkts samtidigt som hans hand lämnat roten. Han lyckades få upp sin stav…[Read more]

“Jag har dig.” Eller han fick hoppas det var hon, men det kändes inte som en rot det kändes som en hand.
Han kände sig lättad då hon klamrade fast vid hans hand och han kramde den i sin och skulle just lyfta då hon meddelande att hon satt fast. Xharin svor tyst, hur?Magi troligen. Nej, han måste försöka lugna ner sig själv innan han ens försökte…[Read more]

“På vad som detta handlar om!” Trollkarlen lät lite närmre paniken än han tänkt sig, men detta var så oerhört orimligt. Skogar borde inte röra på sig! Inte träd eller rötter häller för den delen!
Han kände en kall rot runt ankeln men lyckades trampa ner den ungefär samtidigt som hans vän föll ner under dimman. Vart tog hon vägen? Han såg verkligen…[Read more]

Tharalion suckade tyst över druidens många frågor, han höll nog med den rödhåriga unga damen i detta ‘VEM bryr sig’. Men som oftast sade han inget alls. Han var riktigt tacksam över att de kom fram till de massiva portarna och nu stod öga mot öga mot människorna.

Flertal vakter vid porten och än fler ovanför misstänkte han. Förvisso inget konstig…[Read more]

Tharalion lyssnade med ett halvt öra på diplomaten hade att säga, han var verkligen inte intresserad av muren eller portarna han var där som livvakt inget annat. Och just det behövde han nog inte bry sig om precis just nu även om han blick vaket tittade på omgivningarna även om han såg uttråkad och ointresserad ut. Det vart länge sedan han lärt s…[Read more]

När han först fått meddelandet av sin drottning frågade han sig hur hon ens kände till honom. Men likväl Tharalion var inte sen att ändå ta uppdraget att skydda diplomaten som hon skulle sända till människorna. Visst för han hellre gick runt och stillade gravar nu men ändå. Det kunde bli intressant att hjälpa alverna på ett annat vis denna gång…[Read more]

Trollklarlen förstod sin vän för även han började känna sig lite nervös, det var något som pågick som han inte kunde sätta fingret på.
“Troligen så kan jag det ja” han röst var lägre men lyssnade man noga kunde man nog höra att han kände sig illa tillmods över situationen.
“Beror ju lite på vad…” Han kom inte längre för nu var det inte så tys…[Read more]

Bra de var redo för färden, trollkarlen kunde inte låta bli att flina lite. Inte behövde hon väl kalla honom herrn, men vad tusan han orkade inte rätta till det just nu. Det skulle nog rätta till sig själv då de lärde känna varandra bättre.

(tänker nog hoppa lite i tiden nu)

Det tog dem nästan tre veckor av resande inte alltid i de trevligaste f…[Read more]

Trollkarlen såg sig lite nervöst omkring, ingen verkade sett dem vilken tur! Han var redo att ge sig av nu genast, men väntade lite så Vesiva skulle hinna ut ur butiken. Det hade gått riktigt bra det där, över all förväntan.
När hon stängt dörren efter sig så han  några steg längs gatan för att sedan ta fram kartan som försvunnit upp i hans ärm. X…[Read more]