Gubben hade virrat runt ett tag bland stånden, men vad gjorde det det var en bra dag. Varmt för att vara höst solen lös och han egentligen inte ute efter något särskilt. Mer än se på folk, kanske  bara lite fylla på förrådet av mat till resandet vilket var en utmärkt idee då den gamle mannen inte var en stjärna på att jaga eller gillade att äta fisk för ofta.

Så fick han syn på ståndet med böcker och närmast skyndade sig fram på ett viss som inte var likt honom alls.  Tänk om det fanns en bok han inte sett innan! Långa fingrar strök över ryggarna och han brydde sig inte mycket om försäljaren medan han letade bland titlarna. Det var då han såg upp fån någon av böckerna han upptäckte kvinnan som just köpte an karta. Hans gröna blick stannade på henne och mindes det var oartigt att stirra så här.
“Ursäkta..fröken”  sade han artigt och log.

Xharinyon såg tankfull ut, han förväntade sig oftast att folk reagerade mer på hans udda utseende än så här, men visst denna kvinna/ flicka var ju en udda fågel själv.
“Fröken behöver inte ursäkta sig.. det var jag som.. ” han avslutade meningen mitt i såg på henne igen. Gissade på att hon var en främling i staden och troligen inte var till mer hjälp än han var men änså.
“Tror inte det unga dam, men om du behöver någon hjälp så hjälper jag gärna till.” han såg mot hennes karta.

Han såg beundrande på det guldaktiga håret som vart utsläppt ur huvan, han drog lite nervöst handen genom skägget utan att tänka på att han gjorde så. Men något med denna uppenbarelse fick honom att vilja se bra ut. Så hon hade precis anlänt, ja då hade hans intention visat sig vara helt rätt.
“Jag förstår.. trevligt att mötas m’ lady mitt namn är Xharinyon.”
Jaha en lady DET var minst sagt lite oväntat, en lady utan ett helt hov med människor omkring sig var ännu mer oväntat. Men han såg sig om efter dem ändå.
“Du reser ensam?” lade han överraskad av det faktumet att hon verkade vara helt ensam i en okänd stad.

“Oh.. jag beklagar.” sade han artigt, inte för att Xharinyon brukade hålla på artigheter men det var något med kvinnan som drog fram den sidan hos honom. han såg lite överraskad ut hon var både krigare och lady? DET vore intressant och veta hur det kom sig för det hade han nog aldrig stött på tidigare. Visst för bara kvinnliga krigare var relativt ovanliga nu, så hade han mött dem och såg inget konstigt med det. Han höll på att fråga sig hur det kom sig att hon var båda då han insåg hur okänsligt och oartigt det skulle vara, kanske kunde det komma ett senare tillfälle för det, speciellt som hon nu ville bjuda honom på en drink.
“ja inte tackar jag nej till det inte, och jag skall försöka berätta vad jag nu kan minnas..” han hostade lite kliade sig i skägget närmast besvärat, han minne om landet kanske inte var det bästa då det var ganska länge sedan de försökt hamra in kunskaperna om det, han var långt bättre på annat man ville göra sitt bästa nu.
Han började röra sig mot värdshuset sakta, som en gammal man kanske borde..

Den gamle trollkarlen rynkade pannan lite hade hon just gissat vad han tänkte på eller var det något annat okänt? Sak samma han var glad åt att slippa fråga henne den besvärande frågan.
“Intressant m’Lady.. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Kan ju säga de flesta med er titel häromkring har ett helt slott och hovfolk till förbannelse att hålla dem trygga.”
Xharinyon höll upp värdhus dörren och ruskade lätt på huvudet.
“Nej, det är ytterst ovanligt att alverna lämnar skogarna här och på vissa platser så är inte ens alver och människor i fred med varandra. Men visst de borde sett alver förr detta är en stor handelsstad och även folket från älvsskogen kommer hit.” han rykte lätt på axlarna och väntade på att hon skulle gå in före honom.” De kanske stirrade på henne lite för att hon ändå stack ut lite precis som han själv gjorde.
“Eller så tittar de på oss båda..” han flinade lite.

“Vin, tack” Xharinyon såg över människorna i värdshuset som stirrade mot dem ett tag innan de satt sig ned vid ett av borden.

Han lyssnade intresserat, det var ju alltid intressant att höra om fjärran länder.
“På så vis.. ja det är en hel del krig här med det går knappast att undvika det.” han såg lite sorgsen ut “men jag blandar mig sällan i människor tvister och inte riktigt alvernas häller för att vara ärlig. Nöjer mig nog med mitt och möjligen hjälper till mot monster och liknade.” Nej, föredrog han att bara hjälpa till då det var frågan om demoner eller monster i övrigt var han neutral. Men han nämnde inte hur han kunde hjälpa folk. Magi var inget han tog upp i första taget inte till fullkomliga främlingar i vart fall.

Han harklade sig och satte nästan vinet i halsen. Han hade inte väntat sig detta häller; denna unga dam var full av överraskningar minsann.
“Intressant, råkar vara en ganska hyfsad trollkarl själv. Vore intressant att få vet vad du kan, lady Isolde. Men här är inte platsen för att visa upp det.” Han sade detta låg nästan viskande och han lät ganska ödmjuk över sin förmåga trots att han själv tyckte han var väldigt bra på magi.
Han lös upp lite, ja han borde nog äta ja; ibland glömde han det…
“Gärna, men det kan jag betala själv unga dam.” efter att ha beställt lite mat så frågade han “Var det något annat ni ville vet om oss här?”

“Jag har hittills bara träffat människor, dvärgar och ett troll på min resa. Men det sägs finnas ‘mörkalver'(DROWstill tho), orcher, goblins och havsfolk..” han tog en liten paus han hade säkert missat några men inte ens han kände till alla  “Alver träffade mest då jag studerade det var att tag sedan så..”
Xharinyon funderade ett tag på den sista frågan; vad menade hon?
“Landskapen?..tror inte det kan tänkas skilja så mycket från den plats där ni kommer ifrån. Det finns allt från öken till karg tundra.” Han kanske hade missuppfattat frågan men det fick inte hjälpas.

Det var roligt att se att hon vart glad över något så enkelt Xharinyon log vänligt tillbaka och sneglade på henne.
Han hade visserligen planerat att resa runt ett tag då han behövde en paus från sitt torn. Ja varför inte följa med henne ett tag, även om han inte trodde att krigarladyn skulle behöva hjälp, men sällskap var säkert uppskattat.
“Det gör jag gärna lady Isolde.” och han försökte dölja sin förvåning om att hon talade om drakar som sällskap.
“Vart tänkte ni börja?” Han log tillbaka mot henne.

Han skrockade lite roat åt henne, vilken lustig dam han hittat hon skämtade till och med men han gillade det!
“Rädd för att jag inte är lysande på att visa runt folk Isolde, jag har inte vart på alla platser. Mesta dels tillbringar jag min tid i mitt torn.. fast som nu så reser jag runt lite utan mål för att se vad jag hittar.”

Trollkarlen kliade sig lite i skägget.
“Nej men om det finns kvar rum kan jag ju hyra ett. Det låter ytterst förnuftigt att börja resan i morgon. För även jag börjar känna mig lite trött. Vi kan ses här nere i morgon då? Så kan vi handla tillsammans?” Lät det bra tro eller skulle hon tycka han var påträngande?