Garion log när han hörde Signes röst vid sin sida. Den där oron i hennes ton kändes mot bröstkorgen som ett lätt tryck – han ville skingra det.

”Nervös? sa han mjukt. Jag förstår det. Men det finns ingen anledning. Mor kommer mest vara glad över att jag inte kommer hem ensam för en gångs skull. Och Halrik… han muttrar alltid, men det är bara ha…[Read more]

En djup suck lämnade honom när den andre försvann iväg och han studerade hur Bizz sprang runt på bordet, liten som hon var så kunde hon springa några varv innan hon blev less. Han förstod verkligen inte hur hon kunde ha energi till det med tanke på att de varit utomhus på resande fot så länge.
När Brenn kom tillbaka så studerade han maten, nickad…[Read more]

Signe väntade tålmodigt på Garion när han gick in till Ormund i smedjan. Dinglade lite med benen medan hon betraktade omgivningen. Hon hade inte sett mycket av Linenna dessa dagar, då hon mest varit på Blå Hästen och till smedjan. Hon såg ändå fram emot att få se mer av byn, och framförallt Garions gård och livet där. Få en inblick i hur han var s…[Read more]

Garion kunde inte hålla tillbaka det leende som spred sig över hans ansikte när hon sa de där orden. “Du är mer för mig… än bara någonting på vägen…” Det var som om något tungt inom honom släppte. Det hon sa… det var mer än han vågat hoppas på. Och när hennes läppar fann hans, ömt och tacksamt, blev han alldeles varm inombords. En värme som int…[Read more]

Signes väsen hade bett om en utsträckt, hjälpande hand och han hade erbjudit den. Han ville ha henne hos sig, lära känna henne. Hennes känslor för mannen svällde inombords. Fyllde henne med lycka. Han skulle se det i hennes varma, guldglittrande ögon.

“Du är mer för mig.. än bara någonting på vägen, Garion..” Svarade hon honom lågt, innan ho…[Read more]

Garion stod stilla ett ögonblick när deras fingrar möttes. Hennes hand var svalare än hans, men det var något i sättet hon tog den – som om hon ville hålla fast vid någonting, trots att vinden fortfarande försökte blåsa henne vidare.

Hans blick vilade i hennes. Han såg oron där. Men också en längtan. Kanske samma som rörde sig i honom själv. Så h…[Read more]

Jezeral betraktade platsen där vätten hukade, inte med misstro men med den sorts vaksamhet som föds ur erfarenhet snarare än oro, en vaksamhet som vet att det som ter sig enkelt nästan aldrig är det. Inte för att en drakjakt någonsin var enkel. När han lät blicken svepa över cirkeln i marken, över fjällfragmenten och den avbrutna markens stru…[Read more]

Det var med beundran som Signe hade suttit och betraktat Garion medan han arbetat. Men när hon insåg att han började bli klar och vad det betydde började den där klumpen i magen växa igen. Hon hade inte längre en fast anledning att stanna kvar i byn längre. Inget konkret som höll henne kvar.

Så fick han syn på henne och Signe blev alldeles v…[Read more]

Hon lyssnade, som om hans röst kom från en plats där hon själv aldrig hört hemma. Det låg något märkligt trösterikt i hans berättande, ett slags lågmäld stillhet som hon inte kunde avgöra om den var medveten eller bara en följd av att han vuxit upp på en plats som denna. I berättelsen om tant Sella låg mer än kålrötter och vidskepelse, det fö…[Read more]

Garions händer arbetade vant. Medan solen sjönk allt längre bakom trädtopparna, låg hjulet nu rätt mot axeln, och han drog åt de sista bultarna med ett ljudligt knak. Han drog sig bakåt på hälarna och inspekterade arbetet. Det satt stadigt. Ingen sned lutning längre. Vagnen skulle hålla för färd.

Han drog med underarmen över pannan och reste sig,…[Read more]

Airikr Vidarsson

Airkr hade som vanligt vandrat längs de osynliga stigarna, vandrat mellan världar medan han gick runt dit fötterna ledde honom. Platsen han nu kom till var ingen plats han riktigt kände igen. Höga hus, stengator och allmänt oljud och på det så ösregnade det också! Nå ja, ett gratis bad i form av ett skyfall ha…[Read more]

Signe rörde sig lite i sömnen när Garion lösgjorde sig från henne. Omedvetet drog hon täcket tätare om sig, sökte tröst i den värmen nu när Garion inte längre låg där bredvid. Hon sov vidare en stund, men började sedan vakna till liv. Vad som väckt henne visste hon inte ännu. Hon gned sig i ögonen, kände efter Garion bredvid sig, men fann säng…[Read more]

Ljuset i vagnen var dämpat, ett varmt guld från eftermiddagssolen som silade in genom springorna i träet. Doften av henne hängde fortfarande kvar i luften – jord, rökelse, något vildvuxet han inte kunde placera. Deras kläder låg i oordning på golvet, täcken hade skjutits åt sidan. Signe låg intill honom, halvt över hans bröst, och andades tungt i…[Read more]

När Signe lutade sin kind mot hans hand stannade tiden för Garion. Hennes värme mot huden, hennes ögon som bar både sorg och längtan – det var mer än han trott att en människa kunde bära. Han kände hennes ord lika mycket som han hörde dem, och när deras blickar möttes, var det som om allt annat i världen blev tyst.

”Jag vet, Signe…” svarade h…[Read more]

“Det ska vi nog ta att ordna!” sa Brenn, fortfarande lite över exalterad och strök ett litet finger över kattmalens huvud innan han reste sig upp och rörde sig mot dörren som ledde in till köket. När köksdörren svängdes upp kunde han säkert höra hur några pratade där inne, två helt olika konversationer dock som inte verkade svara på varandra. S…[Read more]

Bizz började hoppa på stället när främlingen sade det om mjölk med honung medan han själv bara satt där, studerade den andre som såg betydligt yngre ut än han själv, men fasaden kunde dölja mycket.
Galather nickade lite vid frågan, övervägde sin valmöjligheter men insåg att han egentligen inte hade någon aning om vad som egentligen fanns…[Read more]

Llwyd höll tillbaka ett lågt skratt när hon såg skuggorna börja klättra över Joij, som om det inte vore mer än en dammig rock hon tog på sig. Inte för att hon var imponerad, sånt trams hade hon sett förr,  men det fanns ändå något… tillfredsställande i att se hur hon växlade form utan skryt och dramatik.

“Fint” mumlade hon, mer till sig själv…[Read more]

Signe lutade sin kind mot Garions hand. Slöt ögonen för en sekund och bara kände in hans värmande närhet. Så kände hon hans andra hand vid sin höft och det var som om den brände hål i tyget på hennes kläder. Hon behövde få vara med honom. Skulle inte klara att åka därifrån nu. Deras öde var bundet och behövde spela ut sin roll. Signe slog upp ögon…[Read more]

Förtjust såg han ner på djuret som kom allt närmare honom, nästan som han helt hade glömt Galather ifråga och vaknade till lite när han sa något. Blinkade lite, som om han inte helt var säker på om det var allvar eller inte. Men vanligtvis brukade de gå bättre om han skrattade. Så han gav ifrån sig ett litet skratt för att låta djuret skaka han…[Read more]

Han slöt ögonen, bara njöt av att slippa undan det irriterande regnet, men han fick inte sitta så länge innan han hörde en röst nära honom och han öppnade ena ögat en springa för att se någon sätta sig framför honom. Ett nästan gurglande morrande lämnade Galather och han öppnade båda ögonen med en kraftansträngning han inte visste att han behö…[Read more]