När Vidur drog ut på sin vilda jakt över himlavalven ekade det genom världarna. Natthimlen lystes upp av av hans vassa spjut som sökte sitt mål i varje knytt och rå. Gripen av skräck hade hon flytt genom den förrädiska mörkveden där igen stig ledde till samma mål. Oljudet av många hovar dånade mot bergen som reste sig ur de evigt mörka lövverke…[Read more]

Ett litet tag hade hon somnat till där, i hörnet. Lite mer blod hade hon hostat upp och sjunkit ner lite. Hennes ögon öppnades inte ens när hon hörde stegen till Isra och Ayperos. Inte förrän hon kände den vassa nageln under hennes haka. Ännu en smärta. Även fast hon inte ville visa det för denna främling. Det var något liknande, men ändå… in…[Read more]

Ayperos höjde ett frågande ögonbryn, som samtidigt var nyfiket.
‘Åh, minsan?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende då hon nämnde besök i sängkammaren, som om han nästan hade sett emot en inbjudan till hennes säng med henne och en oväntad gäst.
‘Det låter som om det går våldsamt till i era sängkammare här i Me’erisia, hm?’ f…[Read more]

Han vet att han skulle komma att stå i skuld till Yazfein efter det här men det fick vara så. Han ser inte mot Yazfein, kommenterar inte dennes suck, ser inte vad mannen, nej, mörkeralven gör utan håller blicken stadigt på sin morfar. Frustrationen och förtvivlan inom honom när han märker hur morfadern vinglar till där han sitter. Det fanns inte…[Read more]

Bli hennes död? Hon kunde känna hur ilskan kokade inom henne vid de orden, men hon behöll lugnet utåt innan hon med en kort fnysning vände på klacken för att gå och hämta någon som kunde ta hand om hennes farmor.

Hon hann inte särskilt långt innan hon sprang rakt in i Ayperos. Hans hand om hennes midja och sättet på vilket han fångade upp h…[Read more]

Katarina smalnade av ögonen vid hans ord och snörpte på munnen. Hade han verkligen antytt den djupaste av förolämpningar om hennes dotter?
“Även om du må vara kung så ska du akta dig för vad du anklagar min dotter för” hennes röst var låg, men skarp. Kanske vågade hon yttra orden för hon var uppvuxen i Celeras och visste att även de mäktigaste kun…[Read more]

Det var inte svårt att höra ilskan i hennes röst och se att hon inte var lika bekväm över situationen som hon hade varit förra gången. Kungen strök sin ena tumme över sitt pekfinger för att fortfarande hålla blicken på henne. Allvarlig, fast det fanns ett irriterande lugn där.  Han hade ett litet höjt ögonbryn över hennes sätt att tilltala hono…[Read more]

Katarina rätade sig först då han sa hennes namn. Med höjd blick stred hon fram till fåtöljen, rättade till kjolarna och satte sig ned efter att kungen gjort detta. Hon satt rakryggad och med likgiltig blick mötte hon kungens. Vid hans ord bet hon ihop käkarna. Så det var så han önskade att denna konversation skulle gå? Män var allt inkompetenta.…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Blicken, som förra gången de hade möts hade varit nyfiken och nästan beundrande, var nu istället hårda och allvarliga. Hans ögon var lite röda och mörkt under ögonen vittnade om att han inte hade sovit gott de senaste dagarna.

“Katarina” hälsade han simpelt och nickade åt henne för att göra en gest mot en av fåtöljerna i salen. Trots allt skul…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]

Att han genast gick till attack var dåraktigt. Däremot inte särskilt förvånande, en suck undslapp mörkeralvinnan och parerade det enkelt. När hans träsvärd mötte hennes svärd skulle han känna hur det stack till i smärta i hans handleder innan träsvärdet föll en bit ifrån honom på marken.

Ziyaté höll sin fot över träsvärdet, hårt nog så att han in…[Read more]

“Låt honom inte in i landet. Det kan bli den död.” sa hon hastigt, orden bara föll ur henne, som om det var något som hon hade velat säga länge. Som om det var en av orsakerna hon var där. Alla andra ord… kändes meningslösa. Hon hade trots allt levt ett långt liv att ta slut på det skulle nästan vara skönt.

Självfallet lyssnade hon på hennes…[Read more]

Det hade knappt gått en vecka sedan Nilla försvunnit. Att det var oduglingen från Kaldrland som rymt iväg med henne var mer eller mindre bekräftat på kungens korta bud att Katarina skulle infinna sig på slottet. Budet hade inte innehållit så mycket mer och det fick Katarina att få ytterligare en klump i bröstet av oro.

Men det var med likgiltigt…[Read more]

Drottningens blick vändes genast mot blodet som nu prydde hennes annars så rena golv och hon rynkade märkbart på näsan. Hon kom kravlandes tillbaka hit som en skadad hund och hade dessutom mage att smutsa ned hennes sovrum. Hon fnyste kort och vände tillbaka blicken mot sin farmor. Det fanns något lockande i att välkomna henne, att få ha det lill…[Read more]

Järnsmaken i munnen var bekant, fast ändå hade hon aldrig funnit den behaglig. Hon spottade ut blodet på golvet, det hade blivit lite för mycket för att hon skulle ignorera det. Och hon var trots allt redan smutsig, så vad spelade ännu lite smuts för roll?

Åt hennes ord med Izotar smalnade hennes ögon. Så klart. Vad hade hon trott? …[Read more]

Benodon vaknade med ett ryck av en skrikande gestalt kastade sig in mot elden. Sedan kom ylandet. Det där isande ylandet som inte går att ta fel på. Vargar. Benodon kastade sig upp på benen och drog fram en av sina dolda dolkar byxbenet och ställde sig med ryggen mot brasan.  Gestalten som hade kommit in i hans läger, flämtade med tunga andetag…[Read more]

Hon höjde på ett ögonbryn åt orden som lämnade hennes farmors läppar. Er två? Menade hon hennes far? Tanken fick ett litet skratt att lämna hennes läppar innan hon skakade på huvudet åt det hela.

”Oss två? Ni menar er son, min far? Ni behöver inte oroa er, det var länge sedan han övergav mig nu, en ful ovana måste jag säga”, svarade hon med ett…[Read more]

Tyngden som vilade över henne kändes som om den skulle krossa henne och hon kan inte bli kvitt hopplösheten som vilar över henne. Wreax gick inte att lita på, nej det förstod hon men samtidigt var han just nu hennes bästa och enda chans att nå det mål hon satt upp för sig själv. Hon låter stegen falla in i hans, de hade inte bråttom någonstans o…[Read more]