Tid var alltid något flytande på Smarriga Smulan och Brekkn Daggdroppe hade som vanligt tappat bort tiden när han pysslat om de insekter och växter som fanns utomhus. Han stack ut huvudet först genom en av de många dörrarna, nästan väntandes att se Flinga susa förbi eller Rushla gorma ifrån baren åt honom att komma dit och få något värmande. Men…[Read more]

Garion stod där, alldeles stilla. Marken under honom kändes plötsligt både fast och svajande, som om hon rubbat själva tyngdlagen bara genom att ta stegen mot honom. När hon släppte hästen, lät väskan falla, och lät sig själv komma nära… då försvann hela världen omkring honom. Allt han såg var hon. Allt han hörde var hennes röst.

När hennes h…[Read more]

Signe kände hur en hård klump i magen formades då hon såg på Garion. Hon stod som förstenad där, med tyglarna i handen och väskan slängd över ena axeln. Hon ville springa där ifrån, men hans väsen slet i henne, ville dra henne närmare sig. Så istället stod hon kvar, oförmögen att veta vilken känsla hon skulle lyssna till.

Hon såg hur han gav he…[Read more]

Den svala morgonluften låg fortfarande kvar som ett mjukt täcke över marken, men Garion svettades ändå. Skjortan var uppkavlad till armbågarna, och han hade jordfläckar längs sidorna av byxorna. Spaden låg lutad mot vagnen, marken var uppgrävd just där det nya hjulet skulle fästas. Han hade precis lagt ifrån sig verktyget och satt på huk för att k…[Read more]

Åh vad hon ville ge svar på tal. Vad visste han om livet? Han levde så skyddat, så oskuldsfullt. Det var orättvist tyckte hon, och det gjorde henne arg. Och ledsen. Om han bara vetat, förstått hur hon haft det och fortfarande hade det, kanske han kunde förstå hennes reaktion. Känslorna för honom skrämde henne och hon visste inte hur hon skulle…[Read more]

Garion stod kvar en stund med händerna stilla i luften efter att hon dragit sig undan. Hennes ord träffade honom som ett knytnävsslag rakt över bröstet. Det tog någon sekund innan han riktigt förstod vad hon sagt. Sedan började han ana – nej, känna – hur värmen inom honom slog om till något annat. Något hårdare. Något han inte ville bära, men i…[Read more]

Åh, men se där! Så fint det blev!” Utbrast hon, glatt överraskad över att hjulet var färdigt. Kanske var hon lite lättad över det med. Det betydde att hon kunde ge sig av så snart det satt på plats på vagnen.

“Självklart, räknat och klart enligt överenskommelsen.” Hon log ett vänligt leende då hon lämnade över pengarna till smeden. Hon hade…[Read more]

Ljudet av klockan och rösten som följde fick Ormund att lägga ifrån sig filen han arbetat med. Han sköt undan det lilla arbetsbordet där hjulet stått för att inspekteras en sista gång och ropade tillbaka utan att darra på rösten.

”Kom in, kom in! Om du letar efter ett vagnshjul, då är det färdigt och står här, starkt nog att rulla över bergen…[Read more]

Efter en stadig frukost från Tamas var Signe nästan redo att möta dagen. Baksmällan pulserade inte lika hårt i huvudet längre, utan var mer som en dov påminnelse. Hon lämnade värdshuset men visste inte riktigt vart hon ville ta vägen. Överallt kändes det som om någon tittade på henne och det fick det att krypa i huden på henne. Hon ville inte hel…[Read more]

Tamas stod redan bakom disken på Blå Hästen, torkade av bänkytan med en välanvänd linnehandduk och nynnade lågmält för sig själv. Det doftade svagt av kaffe, nybakat bröd och något kryddigt – kanske syltad pumpa från det senaste leveransen från sydkanten av Karm. Morgonen var fortfarande sömnig, men värdshuset började sakta andas liv.

När ha…[Read more]

Signe såg efter Garion när han vandrade iväg till sitt genom natten. Hon kände försiktigt med fingertopparna över sina läppar. Läpparna som han så ömt vidrört med sina för bara en stund sen. Aldrig hade hon känt sig så lycklig som när de gett sig hän åt varandra, och aldrig hade hon känt sig såhär tom och kall efteråt. Med en bitter eftersmak i m…[Read more]

Garion hade känt förändringen i hennes blick redan när han tog ett steg tillbaka. Han såg hur ljuset dämpades, hur hennes leende inte nådde hela vägen längre. Och det skar till i honom — den där tysta besvikelsen, den som inte krävde ord för att kännas. Han förstod. Och det gjorde ont, mer än han trott att det skulle.

När hon lät honom följa h…[Read more]

Liksom innan och liksom alltid med Garion kunde hon känna skiftningen hos honom redan innan han tog till orda. Sent… Imorgon… Den guldgula glöden i hennes ögon bleknade till en kallare gul färg. Han avskedade henne inte helt, satte bara punkt för kvällen. Varför kändes det då inte så bra som det gjort alldeles nyss? Hon sökte i sig själv, men…[Read more]

Joij vred på huvudet, de röda ögonen kom att möta Llwyd när hon sa något om bra nosat. Det lockade fram ett snett leende hos henne, men det är inte mycket mer än det som kom att leta sig fram.

Den annars orädda kroppen kände väl en viss anspänning till att behöva få utlopp för något som fanns där i skuggorna en bit bort. Hon visste ju också…[Read more]

Garion svarade inte genast. Han såg på henne, inte som man betraktar något främmande eller främst vackert, utan som man ser på ett åskmoln i fjärran – något som drar ens uppmärksamhet trots att man vet att det kan slå ned. Ett ögonblicks tystnad låg kvar mellan dem, men inte obekväm – snarare som om han respekterade det hon sagt genom att låta de…[Read more]

Garion tog varsamt emot hennes närhet, lät henne komma nära, kände hennes hand i sitt hår och hennes kropp mot sin. Det var svårt att inte låta sig svepas med – hennes närvaro var stark, värmen hon utstrålade svår att värja sig emot. Och han ville inte värja sig heller. Inte helt.

Men när deras läppar skiljdes åt den där andra gången, lät han pa…[Read more]

Ithia lyssnade tyst, som om hon vägde varje ord noggrant, funderade kring vad som var sanning och vad som var skrock. När han talade om blinda präster, skuggor i skogen och förbannade ruiner, låg hennes leende kvar, men ögonen förändrades. Det fanns en glimt där, något djupare, något som kanske hade en liten äventyrlig förhoppning om att något in…[Read more]

Signe förstod vad som höll på att hända. Inte bara utifrån hans gester, utan för elektriciteten mellan dom, i deras beröring. Hon lät det hända, öppnade sitt hjärta och bjöd in honom.

Hennes ögon slöts och hon förlorade sig i känslan av hans varma läppar mot sina. Hon smälte in i honom, ställde sig alldeles alldeles nära. Greppade tag lite o…[Read more]