Wreax vände på huvudet en aning då han tittade på Moira. Hans ögon hade plötsligt en slags illvilja som inte tidigare varit där. “Kom igen nu. Spara ert övermod. Ni hade tur att jag tappat synen för vad som är viktigt för en stund. Att ni bar mig igenom Antrophelias gator på ett skepp, i Antrophelias hamn inför en hel del ögonvittnen,…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]

Han funderade en stund, innan han började äta igen. Det var som att han hade gjort snabba beräkningar, men det tog endast ett par sekunder innan han fortsatte äta av brödet. “Det är bra att ni tänker på underhållningssidan. Jag skulle väldigt gärna ställa till med lite mera underhållning åt er, men tyvärr tror jag att jag har händerna fulla…[Read more]

Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Wreax var lättad då hans händer blev fria från repet. Han kände dock inte hur ont det egentligen gjorde kring hans handleder, då hans ben gav honom betydligt högre smärta, så trösten var liten i jämförelse.

Hans mående var fortfarande mycket illa med tanke på nervgiftets verkan, smärtan, och den ostabila magen. Han var trots allt det hungrig, o…[Read more]

Gofúr var aningen disorienterad, och han försökte stiga upp men det gick inte riktigt så smidigt som han hoppades. Han bestämde att det var bättre att bli och sitta. Han blev tagen tillbaka av denna Lukas entusiasm, och var fortfarande på sin vakt gentemot Dhrach. Han hade aldrig sett en varelse lik denna tidigare även om han hade hört talas om…[Read more]

Saskia Belsante
Hon ogillade hur han hanterade henne, speciellt när hans grepp hårdnade och han började skaka henne, ganska omilt. Den oförsiktiga behandlingen tog lite andan ur henne. Dolken föll ur hennes hand och landade med ett skrammel på den hårt packade jorden, mellan deras fötter.

“Hör du inte vad jag säger?” möttes av en fnysning.…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]

Sakta kröp hans medvetande fram. Han släppte ifrån sig några stön av smärta då försökte röra på sina ben. “Se man på. God morgon, om det ens är morgon..”  han rörde lite omkring på de delar av hans kropp som han kunde för att försöka få tillbaka känslan i armarna och övre kroppen, och hans nacke.

Han kände doften av soppan, sneglade på golvet bre…[Read more]

Att han var i dåligt skick var nästan en underdrift, och efter att ha betraktat hans sorgliga uppenbarelse ett tag så lämnade hon honom där.

De närmsta timmarna så hade hon sett till så att dörren var ordentligt låst, att alla vapen och andra tillhyggen var noga undanstoppade där han inte skulle kunna nå dem, och sen hade hon själv passa…[Read more]

Han funderade över vad hon sade. Magiker… Kanske de hade ett bot mot döden som de inte visste hur de skulle administrera. Det var något han måste undersöka i större detalj. Det kunde trots allt vara nyttigt i framtiden… Kunde han fortsätta sitt liv som odöd ifall han skulle stupa? Var inte döden det slut som alla inväntade? De sista tankarna…[Read more]

Hon kunde se smärtan nå hans ögon och för ett kort ögonblick var det som om det fanns någon slags vriden njutning i hennes blick när hon såg på honom, som om blotta tanken på att han verkligen kände smärtan nu gjorde henne upphetsad. Men sen var det som om hon kom på sig själv och med ett litet, snett leende så dämpade hon känslan och begravde den…[Read more]

Dexter for över havet, utan skepp. Vinden rev i hans kläder då han verkade sväva över vattnets yta lite som en havs-ande medan stänket från vattnet piskade honom fröjdat från hoppande delfiner. Han sträckte ner sin hand för att möta den magnifika sjövarelsen var gång den for över havsytan i sina skutt och kände den kalla, mjuka huden under sin…[Read more]

Smärtan började verkligen sätta sig in nu. Han kände livskraften återvända till sina händer trots att de var bundna bakom hans rygg, och han kände hur väl brutna hans ben var. Det var inte tillräckligt för att få honom att svimma av smärta, men smärtan var verkligen glödande. Han hoppades att han skulle kunna få sina ben tillbaka i användning så f…[Read more]