Och så fortsatte det i ett par dagar. Nervgiftet härjade i hans kropp ett bra tag, även efter det att han helt fått tillbaka känseln i kroppen.  Kanske hade det varit mer humant att hålla honom förgiftad, med tanke på den smärta som hans brutna ben måste orsaka honom, men om det var något Moira tänkte på så visade hon det inte utåt. Hon spen…[Read more]

Wreax skrattade till henne då hon spände hans armar tillbaka bakom hans rygg. “Det var värt ett försök ändå. Vissa saker går inte att hjälpas.” sade han lugnt. “Nu skulle jag gärna fortsätta vila om ni tillåter.”

Det var kanske väldigt lite som han kunde vinna på att fortsätta vara stoisk. Men i detta skede hade han inget att förlora heller.…[Read more]

Åt hans ord så blinkade hon bara menande, som om de delade en hemlighet som inte skulle yttras högt. Han verkade plötsligt inte lika mån om att försöka vara elak, men kanske var det bara för att maten hade gjort honom illamående, något som syntes i hans ansikte, på viset vilket han verkade kämpa för att hålla maten nere. Ett klokt drag, tänkte…[Read more]

Wreax tittade på Moira och skrockade till att hon konstaterat att det var ett känsligt ämne. “Känsligt?” sade han, skrattade lite, och skakade på huvudet. “Inget är känsligt.” Han log, och såg på brickan som hade haft den magra kosten som han fått. “Tack. Jag är nöjd.”

Han lutade tillbaka. Han såg illamående ut för en stund, men han höll maten i…[Read more]

Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

Wreax vände på huvudet en aning då han tittade på Moira. Hans ögon hade plötsligt en slags illvilja som inte tidigare varit där. “Kom igen nu. Spara ert övermod. Ni hade tur att jag tappat synen för vad som är viktigt för en stund. Att ni bar mig igenom Antrophelias gator på ett skepp, i Antrophelias hamn inför en hel del ögonvittnen,…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]

Han funderade en stund, innan han började äta igen. Det var som att han hade gjort snabba beräkningar, men det tog endast ett par sekunder innan han fortsatte äta av brödet. “Det är bra att ni tänker på underhållningssidan. Jag skulle väldigt gärna ställa till med lite mera underhållning åt er, men tyvärr tror jag att jag har händerna fulla…[Read more]

Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Wreax var lättad då hans händer blev fria från repet. Han kände dock inte hur ont det egentligen gjorde kring hans handleder, då hans ben gav honom betydligt högre smärta, så trösten var liten i jämförelse.

Hans mående var fortfarande mycket illa med tanke på nervgiftets verkan, smärtan, och den ostabila magen. Han var trots allt det hungrig, o…[Read more]

Gofúr var aningen disorienterad, och han försökte stiga upp men det gick inte riktigt så smidigt som han hoppades. Han bestämde att det var bättre att bli och sitta. Han blev tagen tillbaka av denna Lukas entusiasm, och var fortfarande på sin vakt gentemot Dhrach. Han hade aldrig sett en varelse lik denna tidigare även om han hade hört talas om…[Read more]

Saskia Belsante
Hon ogillade hur han hanterade henne, speciellt när hans grepp hårdnade och han började skaka henne, ganska omilt. Den oförsiktiga behandlingen tog lite andan ur henne. Dolken föll ur hennes hand och landade med ett skrammel på den hårt packade jorden, mellan deras fötter.

“Hör du inte vad jag säger?” möttes av en fnysning.…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]

Sakta kröp hans medvetande fram. Han släppte ifrån sig några stön av smärta då försökte röra på sina ben. “Se man på. God morgon, om det ens är morgon..”  han rörde lite omkring på de delar av hans kropp som han kunde för att försöka få tillbaka känslan i armarna och övre kroppen, och hans nacke.

Han kände doften av soppan, sneglade på golvet bre…[Read more]