Taewyn log ett lite förvirrat leende över Aeriels kommentar, och drog av sig hjälmen hon haft på huvudet. Medan hennes blonda vågiga hår hade skymtats lite under hjälmen kom dess vitblonda nyans fram starkare då hon placerade hjälmen under armen.
‘Så du menar att alla alver är lika perfekta som ni ser ut?’ frågade hon med ett höjt ögonbryn, oc…[Read more]

Zaal fick syn på sin före detta mästare. Hans tidigare leende på hans läppar upphörde inte, men blev betydligt mindre. “Ziyaté.” Sade han hälsandes och böjde på sitt huvud lite lätt. Självklart var han väldigt förvånad att se henne igen, även om det inte syntes så tydligt på utsidan.  Framförallt här, av alla tänkbara platser.
Men om någon…[Read more]

Ziyaté. Förrädaren. Den varma, stolta känslan han haft från att ha blivit anförtrodd detta uppdrag av självaste Lloth ersattes av ett svalt förakt. Kvinnan var hederslös och visst gick det många viskningar bland andra kvinnor att hon borde fördrivas. Nezharek hånlog inombords men utanpå fanns det inte plats åt några känslor utan han böjde bara…[Read more]

Tanken på tortyr fick Camthalion att bli illamående, inte på grund av blodet men för att det visade hatet som de flesta människor hade ont i sinnet och inga svårigheter att tortera en alv på det sättet. Vad hade hans frände gjort? Ingenting.

Han knöt sina nävar och skakade bittert på huvudet åt det hela för att sedan röra sig ut mot fången som…[Read more]

Efter att ha hört sitt namn steg Ziyaté fram ur skuggorna. Hon hade stått där hela tiden. Betraktat dem med sina röda ögon. Det fanns en slags nonchalans på sättet hon rörde sig över golvet. Rakryggad och med en stolthet som inte visade att hon hade bedragit sitt släkte. På hennes hand glimmade ringen som band henne närmare Lloth, dess lila st…[Read more]

Ett behagligt skratt lämnade Lloths läppar, ett förvånansvärt flickaktigt ett, men det fanns ett djup där under skrattet med. Men deras svar och deras bugningar hade behagat henne. Det lilla skrattet fyllde kammaren med glädje, och för en stund verkade ljuset där inne bli något starkare.
‘Res er, res er!’ sa hon med en familjär ton, som om det int…[Read more]

Zaal’Ek var hastig på att gå ner på knä, även han, framför deras gudinna och härskare, med blicken fäst i marken framför honom. Att han, Zaal’Ek stod framför Lloth själv, var något han sett fram mot att en dag få göra, i hundratals år.
Hennes ord fick det att bubbla inom honom. Han kände hur vreden växte inombords. Hans lust och hunger efter död…[Read more]

Djan skrattade sådär hysteriskt, om det var för sig själv eller åt de andra var svårt att säga dock. Han drack av vinet och lutade sig så djupt över bordet att han nästan låg på det med överkroppen. Åt drottningens behandling log han bara och vred på huvudet som om han var en glad hund som fick beröm. Så fuktade han läpparna och sänkte blicken ti…[Read more]

Nezharek höjde blicken till Enezla vid hennes ord, ögonen fulla av förvåning och tvivel. Han kunde inte tro sina öron, men mycket riktigt leddes de in genom dörrarna bakom prästinnornas stolar. Då ekot av dörrarna som slog igen bakom dem dött ut kunde Nezharek höra sina egna hjärtslag. Denna ära förtjänade han verkligen inte. Han vände blicken…[Read more]

Arlin skrattade över hur hon förklarade det så lättsamt, och betraktade henne. Där i det behagliga ljuset var hon riktigt vacker, och han kom på sig själv över att ha stirrat lite så han vände blicken något generat.
‘Sagor är det inget fel på. Jag kan sakna hur vi samlas och berättar berättelser tillsammans över eldstäderna i Kaldrland. Berät…[Read more]

Han låter vinet virvla runt i glaset med en mjuk handrörelse. Den andra handen stödjer upp hans huvud med armbågen på armstödet. Sneglande slänger han en skarp blick åt rådgivarens håll. Hans skratt är tillräckligt att göra honom illamående, det skallrar i huvudet och det enda som räddar honom är att betrakta vinet i sin bägare när det virvlar…[Read more]

Då de två männen var på plats tog Enezla till orda, den äldsta av prästinnorna och även en av de allra äldsta mörkeralverna i Dar Zakhar. Att ha klarat sig så länge, trots allt var hon född under andra tidsåldern, var en merit få kunde dela då man sällan levde länge på maktpositioner i Dar Zakhar. Men trots sin ålder såg hon inte gammal ut, tro…[Read more]

“Jag…” Hördes tyst från Aeriel. Precis när hon skulle yttra nästa ord, blev hon avbruten av sina egna tankar när hon hörde vem som frågade. Vad nu? Visade hon medlidande? En människa? Mer och mer fick hon känslan av att Taewyn kanske inte var så hemsk som alla berättelser om människorna antydde. Aeriel visste inte riktigt vad hon skulle svar…[Read more]

Hon tog emot skyddsglasögonen när han räckte henne dem, och hon vände och vred på dem en liten stund utan att riktigt förstå vad de var för något och vad hon skulle med dem till. Det var först när han satte på sig ett par själv som hon med en liten fnysning satte på sig dem. Det lindrade det starka ljuset, men hon valde ändå att inte se direkt…[Read more]

I ögonvrån såg hon hur han betraktade henne och hon var förvånad över att finna en något uppskattande glimt i de gula ögonen. Hon var väl medveten om att hon inte var en arketypisk skönhet, alldeles för muskulös och ärrad, men hon visste att somliga män uppskattade det. Tydligen var Arand en av dem. Tanken fick henne att flina lite.

”En tjänst…[Read more]

Ordet äventyr fick ett otäckt leende att vandra upp i hennes ansikte. Hon slog sina fingrar lätt mot bordskanten medan hon lät tystnaden skapa en stämning. Djans ord var rätt. Hon skulle få det som hon ville. Talanrien skulle vara i hennes hand. Ett galet skratt lämnade hennes läppar och hon lade huvudet på snedden medan hon gick fram till Vend…[Read more]

Mannen som befann sig i rummet stod riktad med prästinnorna framför dem, med huvudet lätt bugandes mot dem. Mannen vid namn Zaal’Ek hade ena handen placerad vilandes uppe på kaveln av hans ena svärd, som i sig tryggt hängde vid hans vänstra höft, medan den andra handen hängde fritt ner mot marken. Han själv var klädd i en mörktonig rustning, m…[Read more]

Neaduin betraktade den unga alvkvinnan något skeptiskt, fnös lite åt det hela innan hon följde efter Camthalion in i tältet. Trots allt verkade blod och död inte skrämma henne. Där inne bland tygerna hittade de alvspejaren de varit ute efter, och Neaduin hjälpte Camthalion frigöra honom. Han hade blivit torterad och var medvetslös, men var vid li…[Read more]

Djan hällde upp glaset till bredden med ett förnöjt fnittrande. Blicken gick mot drottningen då han höjde glaset i vad som närmast kunde beskrivas som en skål innan han drack.
“Älvskogen? Ha!” han skrattade till, satte lite vin i halsen och började hosta så drack han mer och skrattade än mer. Med glaset i ena handen och fingret längst kartan gick…[Read more]