‘Jag vet vad han sa!’ svarade Kael lite hetsigt, och slog handen i armstödet. Han kom på sig själv med att ha höjt rösten, och såg hur Vinga halvt rusade därifrån. Han suckade djupt och följde efter henne, för att luta sig mot räcket bredvid henne.
‘Det där, det spelar ingen roll längre.’ kommenterade han, lugnare, men med vikt i orden.
‘Det…[Read more]

Rösten lugnade honom och han kunde inte rå för att i instinkt gnida sitt huvud några gånger vid hennes hand. Egentligen hade han ingen lust att byta skepnad, men vad hade han egentligen för val? Hon hade läkt honom och han skulle vara tvungen att visa tacksamhet.

Snart satt Trond på huk och de mörka lockarna föll vackert ner till hans skuldror,…[Read more]

Torbjörn hade blicken fäst vid dem båda, oron i hans blick började avta då han alltid kände sig trygg i råets närvaro.

Med sitt rovdjursleende drog hon klorna löst över såren förde sedan ena fingret till de mörka läpparna. Med ett smackande ljud smakade hon på blodet för att sedan spotta på marken.
“Håll dig stilla nu” den lena rösten var lugnan…[Read more]

Wreax började skratta. Han hade inte gjort det på evigheter, och han var väldigt road av denna varelse. Det var något i dennes nonchalanta attityd, något i dennes hela skepnad som fick honom att skratta glatt och roat.

“Jag kan göra din tid här värd din akrobatik. Jag kunde ha mycket nytta för någon med dina… Talanger.”

Wreax kliver långsamt…[Read more]

Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]

Nilla gav en sista blick över axeln mot Arlin innan hon med varma kinder och ett glatt leende kom tillbaka till sin familj. Lucas noterade den förnöjda sucken då hon satte sig ned vilket fick honom att skratta. Han la armen om sin dotter och drog henne till sig.
“Far..! Akta min klänning!” utbrast hon lite förfärat då Lucas fortfarande hade sm…[Read more]

Människobarnet. Att bli kallad det gjorde ont i hjärtat. En människa, han? Allt det mörka som de hade gjort mot honom, mot far… Det kändes inte rätt. Bara tanken gjorde honom nedstämd. Han hade aldrig riktigt varit bekväm med den där… kvinnan… rået som tenderade att dyka upp när han mådde som värst.

Ett oroligt brummande kom ifrån honom…[Read more]

Torbjörn mullrade någonting ohörbart, uppenbarligen så kunde han inte sluta oroa sig. Snart stod där björnhannen på bakbenen igen och dunsade ned på alla fyra. Han började lufsa i rask takt genom skogen, blicken tillbaka oroligt mot Trond då och då. Lukten av blod var tätt inpå dem och det fick Torbjörn att öka takten. Han hoppades att rået skull…[Read more]

Triskian var någotlunda shockerad. Han förstod inte denne Eldrinns bud, och togs över totalt av denne shock.

En vanligtvis talfärdig alv som han var, var han inte kapabel att svara. Han blev enbart tyst, väntandes på en förklaring. Och han kände att Jezeral hade sagt allt som han i sina egna tankar velat säga. Han hade inga avsikter att göra…[Read more]

Kheezai synade mannen med oroliga ögon och la armarna om sig själv, som om hon var frusen, då de lämnade värdshuset. Hon höll sig på sidan om Ithia, så att hennes tappra vän kunde vara mellan henne och den mörke. Allting inom henne sa åt henne att han inte var att lita på och rädslan för hennes egna folk kröp likt spindlar över hennes hud.
“En…[Read more]

Arlin märkte inte av att han hållit andan medan han väntade på hennes svar, förrän hon vände sig om för att gå tillbaka till sin familj. Ett litet dumt leende dök upp på hans läppar efter det, och han satte sig ned bredvid Tirrin igen för att se på duellerna som utspelade sig där nere. Även om han borde koncentrera sig och notera motståndarnas t…[Read more]

Som första tanken var det att han skulle sätta sig uppe på Torbjörns axlar men sedan insåg han att han inte var en pojke längre. Han log svagt åt det hela. Fast han såg fortfarande rätt liten ut, men åtminstone nådde han lite längre upp nu som 190 cm.

“Oroa dig inte far. Det löser sig” försökte han försäkra sin far om med ett litet brummande…[Read more]

“Min ärade paladin. Ethirion bor på en respektabel gata – i det rikare området av Celeras – så det är vår naturliga väg. Följ med mig här, mina nya bekantskaper. Vi har en liten bit att gå.”

Wreax ville lite testa vattnet med sitt sätt att svara till Ithia, och påpeka att denne inte var väl kamouflerad bland befolkningen. Gruppen går ut ur vä…[Read more]

Torbjörn kunde inte roas över hans ord utan såg bara sådär orolig ut. Men så var han ju trots allt inte en smart man, vilket gjorde att det var svårt för honom med flera känslor samtidigt.
“De’ där ser int’ bra ut…” ojade han sig med sin djupa och mullrande röst.
“Nå’ må’ vi se om vi kan få hjälp” Torbjörn reste sig mödosamt och stod snart upprä…[Read more]

“Jag är säker på att du kommer klara det galant” Nilla log varmt åt hans ödmjukhet. Hans fråga tog henne på sängen och hon kände hur det hettade till om kinderna. Hon kände sig nästan lika nervös som hon gjort under själva duellen men dröjde inte alls länge att svara.
“Gärna, jag ser fram emot det” orden kom lätt, för hon menade det och log. Så b…[Read more]

Så tecken på sjukdomen hade inte existerat särskilt länge, men ingen kunde förstås säga exakt hur långt sjukdomen hunnit sprida sig innan första symptom upptäcktes. I värsta fall var detta något som redan hade spridit sig längre än korallodlarna själva kunde ana. Hon hoppades att så inte var fallet.

”Jag ska skicka mina skickligaste män…[Read more]

Att det gjorde ont var inget han hade lust att visa sin far. Att se honom orolig och sorgsen var bland det värsta som fanns. Han visste inte om att det var rätt djupa sår som Torbjörn hade gett honom men han slickade sig om sin hand för att sedan dra den bak mot såret för att få bort blodet och göra såret rent.

“Vem annars skulle vara dum nog a…[Read more]

Torbjörn skrockade gott men tystnade snart då han fick sin på blodet och ögonbrynen for långt ned över ögonen i en bekymrad rynka.
“Oj oj.. förlåt mig, jag trodde du va’ nån annan” Torbjörn såg orolig ut och vred på Trond för att titta på såren i pojkens nacke. Han drog ångerfullt efter andan.
“Nä, förlåt mig… de’ va int’ meningen…”

Arlin blev något förvånad då Nilla tagit sig till dem och tilltalade honom, men han kände en värme inom sig över att se henne där och gratulera honom. Även om tankarna kring Nilla först och främst hade handlat om hennes far och den beryktade armé han kontrollerade, så hade han ändå funnit att hon hade ett behagligt temperament – åtminstone det…[Read more]

Jezeral rynkade på ögonbrynen åt det hela, och hennes förfrågan fick det att isa för honom för ett ögonblick. Varför skulle han vilja döda henne? Nej, det var något han inte kunde göra. Åtminstone i den stunden verkade det som något oacceptabelt.
‘Eldrinn… Nej.’ sa han med rynkade ögonbryn. Det var en något obekväm diskussion att ha framför T…[Read more]