“Mjöd, mat å kläder!” utbrast pojken glatt härmandes och trummade lite på hans huvud medan de rörde sig genom skogen. Han hade ju ingen aning om vad mjöd innebar. Men han hörde mat i den meningen och det gjorde så att hans mage röt till igen.

“Men speciellt mat! Vad äter de dära för något?” frågade han sedan lite nyfiken.

“Fisk, som vi?”

Torbjörn brummade hjärtligt och fick nästan en tår i ögat av pojkens ord.
“Ja, de’ är du!” höll han med lika stolt och längde på stegen av den plötsliga energi han fick.
“Nå, vi får hoppas de har mjöd, de’ är gott de'” fortsatte Torbjörn i glad stämma och började nynna på den där melodin han nynnat tidigare. Även om det inte lät det minsta som…[Read more]

Trond hade alltid funnit det skrämmande när hans röst blev sådär mörk och det var som om han var tillbaka i något mörkt minne. Bara tanken på att något skulle skada hans far gjorde honom ilsken och hans grepp om hans hår blev lite hårdare.

“Jag är alltid din pojk!” utbrast han stolt, försökte tänka bort de där mörka orden.

“Jo, så är de'” Torbjörn nickade lite men ögonbrynen var sådär fundersamt nere över ögonen. “Deras hjärtan är av is. Deras gudar är onda. Men de’ säger vi inget om” det brummande ljud lämnade honom och han duckade försiktigt under en lite lägre gren. Snart kom de ut på en vältrampad viltstig dock och det blev lättare att ta sig fram.
“Men du är…[Read more]

Villkoren fick hans blick att mörkna. Så många villkor? För en enkel önskan. Han hade redan lovat att han skulle finna några köpare till de där runstenarna och nu blev han ännu en gång lurad på flera saker. Allt han ville var att komma hem till skogarna och slippa dessa trånga äckliga kläder. Han drogen handen irriterad genom hans hår och mötte…[Read more]

“Är det därför de är så kallhjärtade?” frågade han och lutade sig mot hans huvud så att hakan var mot hans hjässa med båda händerna som höll hårt i hans rufsiga hår. Allt för att undvika alla grenar.

“För de är så kalla utan päls?” fortsastte han, för han hade ju hört hur Torbjörn hade förklarat hur de var.

“Varför kan jag inte vara din björnunge?”

Torbjörn mullrade till igen av skratt.
“Jovars, de’ är int’ så roligt men tänk på de stackars människorna som alltid är så” han log varmt mot pojken och lyfte lätt upp honom på sina axlar igen. Den här gången försökte han undvika att gå för nära de lågt växande grenarna, men skogen var inte så tät efter åratal av att han verkat den. Även om h…[Read more]

Lömska? Aldrig visa hur han egentligen såg ut? Orden förvirrade honom. Vad skulle folk göra med honom. Och varför? Han ruskade på sig och ändrade skepnad till den lilla pojken för att se missnöjd ut. Han greppade tag i Torbjörns stora hand.

“Det är kallt och långsamt på två ben!” utbrast han klagande och drog samtidigt i hans arm.

Det värmde alltid i hans björnhjärta när pojken kallade honom far. Han hade aldrig förmått sig själv att berätta att han inte var det. Men oftast så glömde han faktiskt bort att et inte var så för att vara ärlig.
“Jo, de’ må så va” nickade han och såg ned på pojken med ett varmt leende. Hans långa kliv gjorde takten rask, även om det såg ut som…[Read more]

Långsamt fram.  Bara tanken gjorde så det drog i fingrarna. Det var så klart svårt att vara tålmodig. Även om hon lärt sig det i striderna och när hon jagat i flera år. Hon suckade lite lätt, men gjorde som Lucas sa. Snart. Snart. Att publiken höll andan lite var uppenbart. Det skulle bli blodigt. Bra. Det var precis det som Vinga hade lust med ho…[Read more]

Stjärten slog till honom lite när han fångaden den i sin käft och han skrattade till och han fortsatte vid sidan av Torbjörn i sin lilla björnskepnad. Uppenbarligen mer bekväm på fyra ben än på två. Tanken på att röra sig vid utkanten och möta främlingar som gick på två ben gjorde honom uppspelt.

“Måste jag vara på två ben, far?” frågade han l…[Read more]

Torbjörn hade tuggat i sin nästan hela fisken förutom stjärten som dinglade ur munnen på honom när Trond bad om mer. Han såg lite förvånad ut men slängde åt honom det som var kvar av abborrens stjärt, även om han fortfarande var hungrig.
“Jo, nä… Vi får la ta och finna lite mer då” han skrockade och svalde det sista av fisken.

“Jamen…[Read more]

Nilla kände motvilligt hur öronen hettade till men hon log alltjämt och höjde handen försiktigt, knappt över sina egna axlar, som hälsning tillbaka. Så vände hon ned blicken åt sin syster.
“Kom, vi sätter oss vid Arlin” sa hon lågt men inte tillräckligt lågt då deras mor hörde.
“Vart ska ni?” Katarina avbröt sin konversation med väninnan bredvid…[Read more]

Tronds blick far lite över allt innan han fick syn på aborren och fångade den i sin mun med ett knas när hans små huggtänder gick igenom fiskens huvud. Han satte sig ner på ändan och bet av huvudet precis så som Torbjörn visade honom. Han tyckte om hur det knastrade och det dröjde inte förrän han hunnit äta upp den. Fast hans mage brummade till…[Read more]

Djan strök undan några hårslingor från hennes ansikte och kysste henne lätt på pannan, men undvek alltjämt hennes fråga. Svar kändes överflödiga.
“Kom” han log och drog henne med sig ut från tavernan som nu började få fler besökare när solen stod så lågt. Han visste inte vart de skulle, men ner till hamnen i alla fall. Där kunde man alltid smälta…[Read more]

Torbjörn tog sig upp på fötter och skrockade åt den lilla björnen som nu yrde omkring. Vart kom all den energin ifrån kunde man undra. Med ganska långsamma rörelser plockade han upp abborrarna som låg nyrensade i solen och visslade till för att få Tronds uppmärksamhet innan han kastade ena fisken till honom. Själv tog han och bet av huvudet på s…[Read more]

Wreax tar tacksamt åt sig den nya ölen och dricker ur den. Men han blir fundersam. Kaldrland? Det ska ju väl gå, är på vägen hem. Har inte kontakter där heller så det vore ett mycket bra ställe. Det kan Trond hjälpa mig åstadkomma. Men det är inte så enkelt. Vi måste stanna på vägen före det.  

”Självklart, Trond. Du har varit stor hjälp till…[Read more]

Utanför skogen. Det var spännande, Trond hade inte fått lov att vara där ännu men han hade hört historier från Torbjörn och försökt få ut så mycket som möjligt från honom.

“Lunch!” utbrast han ivrigt och såg sig omkring. Inte helt säker på vad de skulle äta. Fanns det någon fisk kvar? Eller kanske det fanns några goda bär runt omkring dem? Ha…[Read more]

Arlin som hade sett sig omkring lite fick syn på Nilla, och något emot etiketter vinkade han åt henne med ett leende på läpparna, och gjorde en gest åt dem att de skulle komma upp till dem. Trots allt var utsikten därifrån väldigt bra och det fanns några lediga platser här nära konungen.

Kael som stirrat på Vinga med bitande blick märkte knapp…[Read more]

Torbjörn skrattade åt pojkens iver och la sig raklång ned på klipphällen. Stenen värmde skönt mot ryggen och han vred undan huvudet från några löv som kom dalande ned mot hans ansikte.
“Ja, jo… de’ är nog så” nickade han lite där han låg. Han vände blicken mot himlen och slöt de ljusa ögonen, njöt av den lilla värme som solen gav.
“Kanske vi få…[Read more]