Vinga nickade lätt åt hans svar. Hon drog en distraherad hand genom sitt hår medan hon funderade på hans ord. Hon kunde förstå vad han menade, ingen av hennes bröder var särskilt… ja. De hade ett annat tankesätt. Lätt distraherade dessutom. Även om Tristian påpekade annat.

“Det finns en anledning till varför min far, tyckte om mig bäst. Vi har…[Read more]

Lucas skrockade åt hennes härmande och skakade lite roat på huvudet. Sedan fick hans ansikte en lite mer allvarsam min.
“Han borde grubbla lite mer på vad som sker öster om Järnporten. Förr eller senare når det hit.” hans röst var lägre och han vände blicken ut över de vårgröna fälten. De spridda molnen på himlen svepte över solen för en kort stun…[Read more]

Vinga fnös åt kommentaren. Besegrad? Knappast, hon valde att följa med honom. Det var väl det som var det bästa att göra i denna situationen. Vad annars skulle hon göra? Hon suckade tungt och drog en hand genom sitt hår igen,

“Jag skulle inte säga besegrad, men det vore dumt att inte ta chansen att se sin familj. De skulle aldrig förlåta…[Read more]

“Det kan de gott få” skrattade han fram och hummande lite fundersamt åt hennes fråga. Han fuktade läpparna eftertänksamt och höjde ena handen för att visa att han inte riktigt haft någon plan.
“Jag trodde du skulle vilja stanna och underhålla mina små elaka dvärgar. Men tydligen lyckades de besegra dig på en knapp dag.” han dolde ett skratt dåli…[Read more]

Vinga skrattade glatt åt hans skämt om orken och skakade på huvudet så att hennes röda hår blev ett virrvarr runt omkring henne. Sedan tystnade hon åt hans andra kommentar. Gott försöka? Som om han ens hade tänkt tanken att… hade han? Hon blev lite generad och valde att se åt ett annat håll medan hon svarade.

“Jag vet inte, terrorisera…[Read more]

Lucas skrattade högt, tog en sista tugga av äpplet och räckte fram skruttet till hästen han satt på.
“Säg inte det du! Mahrduk må slåss med yxa men hans svärd” Lucas vände sig en aning i sadeln gjorde en gest längst ena underarmen för att antyda… ja, på någots storlek. Han skrockade åt sig själv och gav Vinga en längre, outgrundlig blic…[Read more]

Lite generat skrattade hon till och höll blicken framåt ett tag, mot horisonten. Det såg ut att bli en fin dag. Åtminstone hade de det att se framemot. Alltid något. Alltid skönt. Hon kliade sig själv i håret och kunde inte annat än att erkänna att det var skönt med en annan häst för en stund.

“Mahrduks? Kanske det kanske. Jag vet inte om någo…[Read more]

Lucas började gräva fram ett äpple ur ena sadelväskan och tog en tugga med en liten axelryckning. Hans smaskande fick en av ledhästarna att se upp piggt och han kunde inte låta bli att bita av en bit som han gav hästen. Tillsynes verkade han ganska obrydd över Vingas kommentarer.

“Själva akten att ta över det är ju roligt.” han gav henne en l…[Read more]

Vinga rynkade på ögonbrynen åt döttrarnas rop efter dem. Ta tillbaka slottet? Hon grimaserade åt tanken. Tanken att behöva tänka påe tikett och alla äckliga herrar.

“Fy fan, ta över slottet. Vilket hemskt öde” påpekade hon lite skrattandes till Lucas.

“Alla män som försöker spilla sitt gubbagägg över en, allt etikett och dansande. Dessut…[Read more]

Lucas höjde på ögonbrynen åt hennes ord.
“Då är det bäst du börjar öva. Yxa är klumpigt på slagfältet, om du inte vill springa med orkerna det vill säga.” Det fick honom att flina och han slog ihop händerna som för att säga att det var det då han reste sig upp.
“Gott! Det blir så tråkigt om det räcker med att få den andre ur sadeln”

Lucas hade…[Read more]

Dåraktigt. Så klart, men vad fanns det för andra alternativ? Dans och annat var inget hon ville syssla med. Dessutom skulle det inte vara allt för dumt att testa tuneringen igen. Kanske hon skulle vinna igen? Hon hummade lätt och sträckte på sig.

“Jag har inte slåtts med svärd på år och dar.” påpekade hon, inte för att hon var orolig för att vara…[Read more]

Lucas gjorde en liten grimas och viftade bort Vingas ord om etikett och regler.
“Äh, jag tänker inte ställa upp i svärd. Det blir kanske dusterna och meleen” han vek ihop resten av brevet och satte ned i bröstfickan på den enkla, ärmlösa rock han bar. “Det var nästan tjugo år sen jag va med i dusterna. Får man fortfarande fortsätta till fots n…[Read more]

De båda flickorna var som natt och där de gick vid varsin sida om Arlin. Alma nickade artigt för att visa att hon lyssnade och log svalt medan Nilla såg ut över trädgården med ett fascinerat leende och drömmande blick som om hon målade upp bilderna framför sig. De båda såg med lite häpna ögon upp på honom då han nämnde drakar, isjättar och tro…[Read more]

Vinga flinade åt det hela, hon var mest glad att uppmärksamheten inte var på henne längre. Hon var inte särskilt förvånad över att Lucas skulle delta i turneringen och skrockade lätt över hans ord.

“Tuneringen är väl nästan en dans. Allt för mycket etikett regler kring dess stridande. Piruetter som lämnar flanken fri och allt sånt…” sa Vi…[Read more]

Linnea var inte nöjd över svaret utan lutade sig bara buttert tillbaka i stolen med armarna i kors över bröstet. Lucas skrockade lågt då han fortsatte läsa brevet och ignorerade Vingas blick. Linnea kröp ner från stolen vid Vingas sista ord och klättrade upp på armstödet till Lucas stol där hon började viska i hans öra. Det fick Lucas att flin…[Read more]

Kael och Tristian fortsatte argumentera en stund huruvida Lucas styrkor var något att lita på, eller som de behövde i den troligen annalkande striden mot Iselem, innan de var tvungna att avbryta det hela. Trots allt hade de plikter och yttre framförhållningar att tänka på, här på balen inför Kaelreds adel. Kael gav sin bror en sista mörk blic…[Read more]

Linnéas sätt att utropa och slå i bordet fick Vinga och rynka på ögonbrynet. Vinga satte ner sitt glas, för att sedan vända sin blick mot Linnea.

“Jag har mina plikter, på samma vis som du har dina.” sa hon simpelt, med en enkel suck. Det stämde väl inte helt. Egentligen kunde hon strunta i att fara och vara kvar här… men bland alla barn och d…[Read more]

Mornarna i huset började alltid tidigt och alltid högljutt. Det var barnskrik från innan tuppen gol tiill hussoldaternas stora förtret, eftersom de knappt gått och lagt sig innan detta helvete bröt lös. Lucas var uppe tidigt och satt vid frukostbordet tillsammans med Linnea och Thea som gormade över sina kokta ägg.
“Men pappa mååååste ni fara reda…[Read more]

Flickorna fortsatte att fnittra, mest över sin egna situation. Nilla fick dra ett djupt andetag för att samla sig och log brett då hon svarade.
“Det låter mycket trevligt…!” hennes leende var varmt, uppmuntrande, för det undgick henne inte att han verkade lite osäker på vad han skulle säga och det gjorde henne lite mindre nervös för vad hon s…[Read more]

Envis, det var något hon alltid varit. Ibland lite för mycket för sitt eget bästa. Hon hann inte allt för långt innan hon kände hur världen vinglade lite för mycket för henne. Istället för att fortsätta valde hon att luta sig mot väggen och det kändes bättre när ögonen var slutna mot hennes arm. Det snurrade mindre.

“Åh helvete…” muttra…[Read more]