Lucas brydde sig inte om hennes kommentar om rustning och de saktade snart in när de var i fatt mannarna. Det han fann mest intressant var hur han skulle kunna tvätta bort ensamvargen ur henne. Det skulle ta tid… och så även den där gamla, gamla legenden… Han log fortfarande och hade skrattet i halsen då han lät blicken vila på Vinga, studera…[Read more]

“Jag har slängt den gamla rustningen.” kommenterade hon simpelt, för att vara ärlig hade hon bytt ut den mot pengar när hon hade haft det travelt. Dock ingenting som hon talade om. Hon sträckte på sig och fortsatte i galopp bakom honom men var snart ikapp honom.

För att vara ärlig var det skönt att andas ut. Att skippa allt soldattrams. Åtminsto…[Read more]

Lucas skrattade åt hennes retsamma ton och manade på hästen framåt, de andra var redan borta vid stenpelaren och man hörde deras avlägsna skratt, sång och tillrop. Han stannade dock upp igen och såg bak på Vinga med ett lite finurligt leende.
“Tornerspel? Neej det behöver du inte” något i hans blick antydde på att han nu dock börjat leka med tan…[Read more]

“Du kan kalla mig, ers höghet eller min ärade prinsessa. Den sanna drakriddaren och folkets räddare går också fint.” retades Vinga med ett flin och en blinkning för att sedan sträcka på sig och slog lätt på hans axel. Tacksamt, som för att visa sin uppskattning.

Orden lät ändå  trevligt, kanske skulle det vara skönt att få vara med i en familj…[Read more]

Lucas vände runt sin häst då hon stannade och gjorde halt framför henne, om än med protester från sin häst som helst ville galoppera efter de andra. Han la huvudet lite på sned och log med en mjuk suck.

“Vinga..” Han vågade sig på hennes namn nu när de andra var utom hörhåll. Han begrundade henne för en kort stund som om han funderade på…[Read more]

Det fanns väl i för sig en sanning i det. Men tanken på barn som avgudade henne fick henne att göra en min och hon stannade med hästen med en liten suck och drog en hand genom sitt hår.

“Jag vet inte om det gör mig allt för bekväm, för att vara ärlig. Jag är inte van med att vara en hjälte. I de flesta adelns ögon är jag en förrädare som…[Read more]

Lucas skrattade gott, det där varma och hjärtliga skrattet som man som oftast hörde från honom. Visan tog slut men mannarna fortsatte att sjunga en annan glad visa om hur en forntida kung skulle rädda en mö från en drake men blev lurad och gifte sig med draken istället. En väldigt rolig visa som däremot alverna bara verkade skratta åt.

“Äsc…[Read more]

Tristian förstod Katarina och drog en hand genom sitt hår. Hon hade nog sina egna tankar om att gifta bort sina döttrar och Kael skulle vara ett utmärkt val. Dessutom hade han ingenting emot att hjälpa sin vän – om man nu skulle kalla Lucas det.

“Min dotter?” frågade han, lite disträ som om han inte ens var säker på att han hade en. Sedan lät…[Read more]

Katarina log ödmjukt och nickade då han uppmanade till mer informella titlar. Alltid ett gott tecken. Hennes blick vände till Tristian och inom sig var hon mycket belåten över kungens förslag, men det var ingenting som syntes på utsidan, för man fick ju inte verka entusiastisk. Precis som vid affärer. Och detta var sannerligen en affär av delika…[Read more]

“Hans tanke var att jag skulle styra riket. Bakom en man förstås. Så inte folket skulle få för sig att en kvinna skulle kunna tänka självständigt. För då skulle helvetet bryta lös.” sa hon med ett skratt och det fanns en viss rodnad på hennes kinder. Hon gömde sig genom att titta åt ett annat håll. Hon? Hjälte?

Tanken var lite skrämmande att…[Read more]

Lucas skrattade och nickade imponerat åt de mönster som var förevigade i bleka ärr över hennes hud.
“Man måste minnas det som varit” hans skratt blev högre åt hennes härmande av Draegon och kunde riktigt föreställa sig situationen. Men han insåg också Vingas lilla snedsteg och bet sig i underläppen då han flinade. Blicken gick mot soldaterna när…[Read more]

Ett bubblande skratt kom från Vinga och hon skakade på huvudet åt det hela. Hon skakade nätt på huvudet så att hennes hår flög omkring henne. För att vara ärligt var det skönt att det hade växt ut lite grann. Lite mer som gamla tider, när det inte var så komplicerat.

“Min kropp är full av märken med.” hummade hon och drog upp ena armen för att v…[Read more]

‘Åh inget behov av att vara så formell, min dam, en natt som denna är det bara Kael. Jag gör bara min plikt, min dam, inget att tacka för…’ sa han enkelt, lite nonchalant. Kael gav flickorna ett charmigt leende, och hade precis tänkt fråga vilken dans Katarina föredrog då hans bror avbröt honom. Drakriddaren gav sin bror en blick, och hans leen…[Read more]

“Jag har levt längre än vad man kan tro” sa han med en axelryckning. Med sitt alvblod såg han ännu ganska ung ut, kanske någonstans i Vingas egna ålder. Ett brett leende letade sig fram på hans läppar när hon bjöd på att han skulle fortsätta berätta. Han älskade att berätta historier, en ovana han fått av ett gammalt skogstroll. Tanken fick hon…[Read more]

Återigen höll Kael på att charma kvinnorna med ett enkelt leende, som om han vore oskyldig. Tristian himlade med ögonen något för sig själv. Att han alltid skulle leka, kanske han någon gång skulle ta hans ansvar att föra släkten vidare på allvar. Han strök en hand genom sitt hår.

“Låter som en utmärkt idé. Kael, bjud upp Nilla på dans. Det är…[Read more]

Katarina beräknade tyst för sig själv och sippade på vinet och då deras närvaro blev tillkännagiven så neg hon sådär elegant och invant som tidigare.
“Drakriddare Kael, det är en ära att träffa er” Katarina log lika elegant som hennes röst var. Båda döttrarna neg och hälsade likväl, om än Nilla något tafatt. “Vi tackar för den fina komplimangen oc…[Read more]

Vinga flinade lite lätt åt hans svar. Förstod deras kallenamn? Inte helt, förmodligen. Hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“De retas, jag sökte skydd hos dem en kort stund. För att kunna tänka klart. Deras prästinnan Ledya och hennes nyfödda son…” sa hon lite hummandes. Funderade på hur de två hade det. Trots allt var hennes son Tristians…[Read more]

Lucas såg från Vinga och upp mot träden. Alverna var gömda men likväl var de där. Han log en aning då tankarna gick till sin farmor.
“Min farmor är alvinna. Min mor försvann när jag var bara barnet och hon uppfostrade mig som sin egna.” Blicken sänktes till Vinga med ett lättsamt leende “Mitt släktnamn är alviska från början, även om min farmor va…[Read more]

“Ja. De flesta tycker att de är visa och ståtliga men de är retsamma arlsen de flesta av dem!” sa hon, lite högre och hon fnös lite lätt. Även om det fanns ett roat leende där på hennes läppar. Det var inte bara med hat och ilska utan även med lite kärlek till dem.

“Det är inget att lägga mer tanke på, min general.” sa hon med ett svagt leende o…[Read more]

Lucas log åt sången. Dels var det verkligen ljuv musik och hela följet tystnade för att njuta då de tog sig fram längst vägen, men han log även åt texten. Den var honom främmande, han hade aldrig hört denna sång och någonting sa honom att det hade att göra med sällskapet han red med. Han såg bak på Vinga med en road blick när hon ropade till alver…[Read more]