Skogens dofter vaggade honom snabbt till ro, och Edwin lät sig översköljas av skogens alla ljud. Vinden susade lätt genom granarnas toppar, någonstans hördes ljudet av en fallande droppe som träffade någonting hårt, än längre bort hörde han ljudet av små tassar som sprang omkring i jakt efter mat, allt var som det skulle. Den ro hans sinne låtit…[Read more]

Arand drog ett djupt andetag och nickade bara åt dvärgens tacksamhet, som egentligen inte betydde så mycket. Det hela var ett kolossalt slöseri, då han varit så nära att äntligen fånga vampyrerna som orsakat dessa attacker under en längre period. För ett ögonblick övervägde han att neka dvärgens erbjudande, men i sanning skulle han inte få någon…[Read more]

Alverna skrattade sina klingande skratt åt dvärgens uppenbarelse och obekvämhet på hjortryggen, men skratten var inte illasinnade utan mer lekfulla, som barns förtjusning över det hela. Hjortarna sprang med hisnande snabb fart och hoppade vigt över enorma trädrötter och annan vegetation som hästar skulle ha haft svårt med i skogen. Trots det…[Read more]

Medan Ithia började bli allt mer paranoid över mörkret som omgav henne bröts tystnaden av Kheezais skrik, vilket fick Ithia att rycka till och vända sig om mot ljudet. Det kom från lägret, och hon kunde känna en sekund av lättnad över att Kheezai inte var försvunnen. Men det övergick snabbt till rädsla som i sin tur fyllde henne med beslutsamhet…[Read more]

Frågan avbröt dvärgen i hans självömkan och han såg nu på krigaren som om det vore för första gången. ”Ja” svarade Ulfruk kort, ”Jag är klar nu”. Samtidigt tog han några steg fram mot Arand och bugade sig hövligt. ”Tack min vän, du har räddat mitt liv. Jag heter Ulfruk Dvulunzuk i Stenskalle, och jag står för evigt i tacksamhetsskuld till er”.…[Read more]

Kheezai behövde gå, skingra tankarna och vara ensam. Trots allt hade hon ju bott ensam de senaste tio åren, om än med en och annan bybo från Vargås som kommit på besök. Men när hon gick i sin ensamhet, skyddad av nattens mörker, så insåg hon också hur ensam hon hade varit där i skogen. Så när hon insåg det så längtade hon tillbaka till Ithi…[Read more]

Einark log med hela ansiktet åt att få behålla sin yxa. ”Tackar ödmjukast Madame Elethi, dyker det upp något otyg så skall jag göra processen kort med dem”. Hans självsäkra leende utbyttes mot en grimas av häpnad när han kände hur någon tog honom i kragen och drog upp honom på en, hjort!

Han kände sig både förvånad, nervös och märkligt uppspelt…[Read more]

Ithia insåg att det kanske hade varit bäst om hon varit tyst, för än en gång hade hon skapat smärta och sorg hos mörkeralven – men kanske inte panik denna gång? Det var svårt att säga, men uppenbart var att hon hade mycket sorg och trauma från sitt tidigare liv som jagade henne konstant och förföljde henne.

Tystnaden som Kheezai lämnade efte…[Read more]

Kheezai rös ofrivilligt till då Ithia sa det där namnet. Det fyllde henne med hat, sorg och rädsla. Rädsla för att ens sluta ögonen. Hon kramade om sina ben hårdare och lutade hakan mot sina uppdragna knän.
“Går det verkligen att besegra… henne? Hon hittar oss överallt, i varje vrå av våra sinnen. ” Kheezai slöt ögonen för ett kort ögonblick.…[Read more]

Skymning. Som alltid i Mörkveden. Skuggorna var alltid långa och i dem tycktes det alltid röra sig av knytt och oknytt. Marken var fuktig under hennes fötter och hennes fötter sjönk ned med ett klafsande ljud. Det hade regnat. Kvinnan som var insvept i vargpäls och klädd i sälskinn stannade upp och höjde blicken, ögonen inramade av de rynkade ög…[Read more]

Trollkarlen verkade inte så brydd om de andras ord, men svarade snabbt åt Wim.
‘Ja, Wim, det är vår vän från värdshuset som Vindálfr så enkelt gav åt vakterna, och han kan hjälpa oss nå vårt mål.’ förklarade han och gav dvärgen en något mer brinnande blick.
‘Och du, hejda din hand innan du vet vad som är på gång. Jag förväntade mig mer…[Read more]

Monsterjägaren verkade inte så bekymrad över dvärgens utfall, utan fokuserade mer på de döda för att se på spår och andra ledtrådar han kunde plocka ut ur anfallet. Arand gav ett enkelt dovt hummande till svar om hans kommentar om kamraten som blivit tagen – trots allt hade han bevittnat detta så det var inga nyheter. Han lät dvärgen skrika och g…[Read more]

Elethi skakade på huvudet åt hans erbjudande om yxan, och skrattade lätt, ett klingande skratt som var behagligt att lyssna till.
‘Behåll du din yxa, mäster Einark, jag tvivlar på att du kommer behöva den men dessa skogar är farliga för främlingar. Om något händer då jag inte har mina ögon på dig kan du behöva skydda dig själv.’ förklarade hon,…[Read more]

Ayperos gav Nenya en sista blick, som för att se ifall hon kunde hålla sina impulser i styr. Men han tvekade inte över att det lilla kräket som nu satt på Isras axel var bakom hennes utfall.
‘Jag förstår.’ sa han, till sist, med blicken fäst på varelsen.
‘Vi tar de allierade vi har och gör det bästa vi kan av situationen för att överleva oc…[Read more]

Alithea satt bar storögd och såg på elden som slickade mot hennes hand utan att skada henne. Hennes första instinkt hade varit att dra undan handen, men känslan var mer som en kittlande värme och något som fyllde henne… med styrka? Hon visste inte hur hon skulle beskriva det, men det var som om bandet mellan dem ändrat henne. Utan att tänka p…[Read more]

Ithia rynkade på ögonbrynen över Kheezais ord, lite oroat och bekymrat, lite frågande och oförstående. Men till sist nickade hon lätt, men tog inte bort sin hand från Kheezai och fortsatte se på henne.
‘Det är ett enormt uppdrag, ett nobelt ett, som kommer ge dig mening…’ sa hon tankfullt.
‘Men om jag lärt mig något under min tid i Caras Idhre…[Read more]

Den vaksamma jägaren noterade berguven som satte sig i trädet, nära Turin. Sådär betedde sig inte vilda djur. De sökte sig inte mot människor. Skjorinn höjde långsamt sin båge. Strängen vilade mot hennes kind och sedan släppte hon. Pilen susade som en rak blixt mot den stora ugglan.

Berguven var en hamn hon var mycket van vid, hennes trogna följeslagare då hon vandrade på denna sidan av verkligheten. De intensiva ögonen var fästa på pojken och huvudet knycktes onaturligt mycket på sned, sådär som ugglor kunde göra. Hade hon kunnat hade hon skrattat men det lågt skri lämnade hennes bara. Vad trodde pojken, att hon kunde svara…[Read more]