Kheezai följde Ithia med blicken och makade lite på sig när hon satte sig bredvid henne, förvånad över det hela. Hon nickade lätt och såg ut i mörkret igen. I mörkret, som kanske inte var så mörkt för hennes ögon, rörde sig skuggorna av garmar och annat onkytt som gärna levde nära platser med så mycket död. Som Loradon. Men hennes tankar gick…[Read more]

Djan lät den slöa blicken gå från drottningen till den vita herren. Han höjde axlarna lite avvärjande.
“Äsch, det är bara en hörsägnen.” Han skrattade högt “Va inte så tråkiga nu” Han drack av vinet med ett belåtet lite leende, som om han gjort någonting jätteroligt och var stolt över sig själv.

“Såå… om du inte sysslar med mörk magi, vad …[Read more]

De låg inte och vilade länge, när Alithea tvärt satte sig upp spratt draken överraskat till. Även hon kände av smärtan, trots att det inte var hon som var skadad. Hon ville hjälpa till men visste inte hur. Ivern och glädjen gjorde situationen mer lättsam och för en stund var hon upptagen med köttbiten som erbjöds. Hon kunde inte riktigt annat…[Read more]

Falken sitter kvar, ser in i ögonen på den unge fursten som om han sökte efter något där men inte fann något. Hur kunde denne veta? Tvekar kort om han ska bli kvar i djurhamn eller skifta och har nästan bestämt sig då han hör sin bror berätta om avtalet. Ett gällt skri kommer från falken då den lyfter och i luften byter skepnad så att där intill…[Read more]

Ithias gråblå ögon studerade Kheezai i tysthet, och hon kunde känna en bitande känsla av medlidande för de ord hon hörde. Trots allt hade hon hört om mörkeralvernas grymhet, men i sanning hade de ändå känts mest som berättelser och sagor. Och om de var sanna så var ju säkert alla mörkeralver onda och hemska.

Men här satt hon nu framför en mörke…[Read more]

Kheezai lyssnade på Ithias ord, blicken vandrande längst eldens utkant och hon hade ett försiktigt leende på läpparna. Hon kunde känna en liten avund gro i magen på henne, det lät så främmande men ändå så lockande. Mycket olikt hennes egna uppväxt. Även hon skrattade till lite åt Ithias ord om klänningar, men sansade sig snabbt och såg med medl…[Read more]

Asgeir drog tyst efter andan då inga fler ljud hördes, och sänkte långsamt sin båge. Vart hade hans män tagit vägen? Än en gång vände han blicken till den märkliga kvinnan då hon än en gång talade honom. Hennes främmande utseende var aningen distraherande, men hennes ord bekymrade honom. Då hon plötsligt försvann ryckte han till, skärrat, för att…[Read more]

Ett kallt skratt lämnade henne åt pojkens ord. Främsta sköldmö… Hon ville minnas det annorlunda. Ett leende som inte nådde hennes rovdjursögon stannade kvar på läpparna och hon bet lite fundersamt på en av sina långa svarta naglar. Den gav inte vika för hennes tänder. Hon försökte samla sina minnen när pojken berättade om vad som hänt, för at…[Read more]

Skjórinn
Hon satt på huk, spänstiga ben, redo att flyga (precis som fåglarna) om det så skulle behövas. Pilbågen vilade mot hennes lår, strängad. Och mellan hennes fingrar låg en pil, i fall hon skulle behöva dra. Hennes ögon smalnade, fåglarna hade blivit skrämda av något. Det kunde vara allt från vinden som rörde till en gren till att någon a…[Read more]

Några fåglar flög plöstligt upp ur ett träd en bit bort från dem. Fanns det någon annan i närheten? Han vände sig mot de andra och signalerade att de måste vara tysta. Precis i detta nu var Turin glad över att Uxa och hans män inte var med, de skulle inte ha kunnat hålla sig tysta, inte ens efter en direkt uppmaning om detta. Och här krävdes att d…[Read more]

Loradon gav Ithia en något obekväm känsla, det var nästan som om man kunde känna vålnader och lidande i luften efter alla liv som förlorats här. Hade hon blivit klar med sin träning tidigare kanske hon till och med hade deltagit i striden, vilket hon var glad över att hon inte hade behövt göra. Då Kheezai tog till orda var det en välkommen sa…[Read more]

Fortfarande ingen som erbjudit att slå sig ned, nä dags att ta egna initiativ i saken, inte för det störde honom att stå nämnvärt då. Han slog sig objudet ned vid deras sida. Fortsatte smutta på sitt vin men satte det nästan i halsen. Talet om blodmagi störde honom; väldigt mycket.
Xarnir försökte att inte visa sitt förakt för Djan,  men det…[Read more]

Korpen ska åter få flyga

Hrafn skulle lyckas återta makten i Kaldrland, med Lokes och Hels hjälp, det kunde inte betyda nåt annat. Men ömse sidor ska lida? Turin tänkte på vad det kommande kriget skulle komma att kosta. För dem som dog i strid väntade Valhall redan samma kväll. Evig ära och evig fest, evig mjöd och evig strid. Alla krig förde m…[Read more]

Kheezai gick upp till Ithia, blicken liten misstänksamt på hästen. Hon var inte van vid sådana djur. En lite fundersamt min sköljde över hennes ansikte och hon såg in i skogen.
“En jägare…?” De lila ögonen vändes tillbaka till Ithia och hon log lite sorgset.
“Tur vi inte har andra mörkeralver efter oss i alla fall… ni människor kan ju inte se…[Read more]

Asgeir vred sig lite obekvämt över furstens blick som verkade stirra på hans bror med en nästan övernaturlig intensitet. För ett ögonblick blev han tyst och visste inte riktigt vad han skulle säga, och såg på falken nästan sökandes efter stöd. Till sist drog han efter andan.
‘Så… Vi har ett avtal, furst Vasilij?’ frågade han. ‘Vi sänder efter m…[Read more]

Vad som fick henne att tro det? Vem skulle inte vilja ta hennes plats. Äga det bästa riket i Talanrien och hennes makt… Hon skakade nätt på huvudet och försökte att förtränga de paranoida tankarna som smög sig på henne. Andas. Försökte hon åtminstone att påminna sig själv, hon log bara snett.

“För all del, det var ett skämt. Om jag trodde at…[Read more]

Mörkret gjorde Ithia något nervös, och då den mörka figuren plötsligt dök upp ryckte hon till och drog sitt svärd halvt ur sin skida innan hon såg vem det var. Lika snabbt som hon dragit svärdet pressade hon det tillbaka med ett metalliskt ljud, och drog ett andetag följt av ett lättat skratt.
‘Ja, men jag trodde du kanske gett dig av långt härif…[Read more]

Djan hickade till och såg på när tjänaren fyllde på hans glas, ena ögat blinkade ofrivilligt. Vinet var så likt… blod. Djan vände tillbaka blicken till herren och flinet växte sig brett åt erkännandet att han var magiker. Gick ju knappast att ta miste på det.
“Mmhm… det är gott” Han skrattade och fuktade läpparna. “Du vet att vissa –hick[Read more]