Lämna honom? Tanken gjorde ont och det var som om hon inte kunde röra några muskler. Vart skulle hon ens röra sig? De var instängda på en båt tillsammans. Det var inte som om hon kunde dyka rakt ner i vattnet? De var förmodligen inte något land i närheten och hennes magi var stark… Men inte så stark. Smaken av blodet över hennes läppar gav…[Read more]

Som om en bitter smak hade spridit sig i Akilas mun, gjorde hon en grimars. Vad var det för pojkvasker som trodde att han hade något val efter sådana välplacerade ord. De hade delat allt för många tankar och idéer för att hon skulle kunna låta honom gå nu. Utan att behöva teckna åt vakterna hade de spärrat av utgången med sina spjut. Det fanns ing…[Read more]

Ailis stirrade ner i marken när uppmärksamheten gick från henne till hästen.

Skulle hon verkligen bara skaka av sig allt och gå vidare? Hennes familj…

“V… vart.. ska jag ta vägen?” viskade hon försiktigt. Skulle hon följa med till…? Vart skulle alven härnäst? Hon verkade jagad…

Hur skulle hon kunna besöka familjens gravar? Hur skulle…[Read more]

Ziyaté kunde se hur tårarna skavde i den unga flickan. Tecken på svaghet, kunde hon inte lyssna? Hon ville inte lägga märke till den  ursäktande minen och strök en öm tumme över hennes kind för att lägga sin panna mot hennes. De röda ögonen var moderliga och hon log svagt.

“Lita på mig. Du är stark.” sa hon, med en lite mildare ton, det var vä…[Read more]

Lite för skönt att ligga kvar med händerna och knäna i det mjuka gräset var det. Väldigt lockande att lägga sig ner… Hon drog en djup suck och lade sig ner, för att sedan rulla över på rygg. Hon blickade upp mot skyn som inte hade ett moln att sikta. Solen stod fortfarande högt och värmde henne. Hon slöt ögonen och drog ett djupt andetag. Fort…[Read more]

Lucas nickade med ett litet intresserat hummande och inspekterade såsen som han erbjöds. En liten tveksam rynka syntes på hans panna vid lukten men det var ju knappast att man åt annat än sega köttspett som de orkiska kockarna gärna bjöd på.
“Påminner om frugan” Sa han med ett lurigt leende. Antingen så menade han på att hans fru var från Celera…[Read more]

Kheezai drog in den kyliga vinterluften djupt i lungorna och hennes axlar sänktes då hon lättat andades ut. Blicken som vilade på Ithia var nästan beundrande och hon vågade på sig ett leende. Kvickt satte hon av efter Ithia och om hennes rörelser varit lätta och smidiga innan så fanns det en ny lätthet i hennes steg. Det hade tänts ett nytt hopp i…[Read more]

Kiel förstod inte riktigt vad som hände, men plötsligt hade han hennes mantel på sig och var knuffad in i skuggorna. Något krampaktigt höll han i sin lutas fodral och svärdet, och väntade med andan i halsen då hon försvann. Hans första reaktion var att fråga vad hon tänkte göra, men plötsligt hade hon försvunnit samma väg de kommit. Allt han…[Read more]

Izira gjorde en avvisande gest åt Yásantharïels hån mot bröderna.
‘Misslyckande under dåligt ledarskap kan knappast skyllas på de agerande händerna.’ sa hon enkelt, trots allt hade Osiliza och Vakluir vanhedrat sig själva, snarare än någon annan. Deras frågor och kommentarer irriterade henne något, men hon var så klart tvungen att övertyga dem…[Read more]

Nezharek lyssnade uppmärksamt till konversationen, blicken gick vaksamt från Izira till sin bror. Han lutade åter armarna mot stolens ryggstöd men höll sin tunga än. Han kunde inte låta bli att le inombords åt orden om Osiliza. Det var gott att hon setts som en idiot, och fantastisk. Då skulle troligtvis inga frågetecken lyftast kring hennes dö…[Read more]

Lejonet returnerade riddarens salut med ett nonchalant kast av armen med spretiga fingrar och en nickning av igenkännande. Här inne var disciplinens små charader överflödiga, och underkastelse var ett drag som marskalken inte ville fostra hos sina kaptener. Därför kunde ha dra förnöjt i ena mungipan när den vandrande riddaren föregick sedens iak…[Read more]

Regnet som börjat falla för knappa veckan sedan hade inte upphört än. Det hade regnat på alla sätt som det gick. Små, stickande regndroppar, gammalt hederligt ösregn, regn som kom in från sidan och ibland regnade det så kraftigt att vattnet stänkte upp underifrån. Det regnade till och med om nätterna. Mellansödern var verkligen ett blött land oc…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att le lite åt hans ord, följde hans tafatta fingrande med svärdet. Situationen var så absurd. Men någonting hade slagit om, nu när de var så nära att faktiskt ta sig ut kändes det som att ingenting spelade någon roll längre. Lika bra att försöka göra någonting av denna enda möjlighet så att den inte rann dem ur händerna.…[Read more]

Alithea var nästan för sliten för att tänka, en då draken plötsligt talade i hennes huvud satte hon tvärt upp från sin liggande position på taket där hon dragit efter andan. Smärtan i revbenen efter sparkarna hon fått där var enorm, men hon såg på draken med stora ögon och ett sprucket leende som fick lite blod att rinna ned från hennes läpp. Had…[Read more]

Nå, Izira är smartare än hon framstår sig vara i vetskapen att hennes position inte skulle vara ett garanterande skydd från angrepp. Vakluir hade varit arrogant och allt för självsäker. Förblindad i sitt ego att lägga märke till något bortom nässpetsen. Hon hade försatt sig själv i den sitsen. Men hur mycket han än kan stirra sig mätt på blodspå…[Read more]

‘Det är väl inte att offra det, så länge vi inte blir fångade?’ frågade hon med ett litet rebelliskt leende och en liten snärt med huvudet som fick hennes blonda hår att lägga sig bakom hennes axlar istället för att vara i hennes ansikte.
‘Vi är två kvinnor som arbetar tillsammans, våra hjärnor har större kapacitet än alla män i Karm kombinerat.…[Read more]

Ayperos ögon fortsatte ha en behaglig glimt i sig, och betraktade henne intensivt. Inte en intensiv blick som tyngde ned en, utan snarare en blick fylld med beundran och omaskerat tycke. För varför behövde han skämmas för vad han tyckte? Det var ett spel för de dödliga, och han hade länge sedan tröttnat på att dansa runt ämnen försiktigt.…[Read more]

Kheezai studerade Ithia för ett långt ögonblick, förvirrad och oförstående hur denna lilla och arga människoflicka kunde visa sådan godhet. Det var överväldigande och hon blev alldeles varm i hjärtat.
“Så… du tänker alltså offra det du kämpat för…?” Försiktigt började hon gå igen, men stegen var långsamma och avvaktande. “… för mig?” Röst…[Read more]

Om det hade varit någon annan som sagt det så hade hon antagligen skrattat, skrattat åt det absurda i blotta tanken på att någon skulle se upp till henne och kanske framförallt relatera till… Hon och hennes bror hade alltid varit en skamfläck i Antrophelias hov. Men nu kom orden från hans läppar och av någon anledning så fann hon att hon faktiskt…[Read more]