Ithia stannade upp då hon märkt att Kessie plötsligt inte längre följde henne, och vände sig om för att se på henne något förvirrat. Kanske kände hon sig lite tagen över att denna mörkeralv plötsligt kände medlidande för henne, och inte ville låta henne utsätta sig för fara.
‘Kessie…’ sa hon, och drog ett andetag. ‘Det är mitt kall, mitt syf…[Read more]

Kheezai sjönk ihop ytterligare av Ithias ord och hon la armarna om sig magra kropp, som i ett försök att trösta sig själv när de började gå igen. Denna gång gick hon två steg bakom, tankarna ett virrvarr och hon hade en klump i bröstet. Hon kunde inte riktigt säga vad känslan hette men hon hade känt den förut när hon stött på den där skadade jägar…[Read more]

Izira gav Yásantharïel en genomträngande blick som svar över hans ord som inte kunde uppfattas som annat än resultatet av ett självgott kvickhuvud, drypande av fräckhet.
‘Jag kan se det… Bespara mig att peka ut det uppenbara.’ sa hon med en varnande röst, knappt långt ifrån ett väsande. Hon må vara i hans hem, men hon var trots allt från hus Ze…[Read more]

Ithia ryckte på axlarna lätt. För att vara helt ärligt hade hon inte ens tänkt på saken. Men svaret var relativt simpelt. Det fanns inte så mycket utrymme för att hjälpa de som tillhörde Lloth.
‘Jag antar att de tar ifrån mig min titel, och straffar mig som en förrädare. Därefter skulle de bannlysa mig och till sist skulle de avlägsna all…[Read more]

Kheezai’s axlar sjönk mer om mer för var ord som Ithia sa. Det var nedslående att höra, även om hon själv aldrig velat göra någon illa, någonsin. Hon kunde ju inte rå det som hennes folk gjort mot andra. Med blicken framför sig tuggade hon lite oroligt på underläppen, då och då såg hon ned mot sina mörka händer. Hon hade alltid fått höra att hon…[Read more]

Nezharek kunde ingenting annat än att skratta lågt åt broderns ord om godhet och hjärta. Det var ett hånfullt skrockande som bara skänkte mer bitterhet till det redan dystra rummet. Ett skratt som inte nådde de blåa ögonen. Men han tystnade då han hörde stegens ekande som vittnade om klackar. En kvinna. Såklart, vem annars skulle ta sig frihete…[Read more]

Det är mycket att se, mycket att ta in av arkitektur och stadens uppbyggnad. Eiirë betraktar allt, tar in allt utan att låta det synas eller bli för uppenbart. Utåt sett sval, behärskad men inom sig jublade hon över att än en gång få se människornas boning, få lära sig mer. Hon såg fram emot det här, såg fram emot kunskaperna det kunde föra med…[Read more]

Vakluir är död och ändå finns där inte mycket att glädjas åt. Utan positionen som make, älskare eller livvakt var han själv inget mer än en fredlös bonde på ödets schackbräde. Ändå drar det i smilgroparna åt Nez, brodern fann alltid sätt att muntra upp honom. “Amen.” Han gör en halvhjärtad insats i de nästintill religösa gester som påtvingat…[Read more]

Ithia lyssnade på hennes ord och fann de både förvirrande och vissa av dem skrattretande.
‘Och med mor menar du demonen ni dyrkar?’ frågade hon, trots allt var Lloth en av de vanligaste svordomarna bland människor här, men hon var osäker på hur Kessie skulle reagera ifall hon faktiskt sa det namnet högt, så hon lät bli. Trots allt verkade kv…[Read more]

Ayperos fick medge att hon antagligen hade rätt i sitt påstående om att det kunde bli något långtråkigt, och medgav det med en liten nickning och ett lurigt leende. Sedan fäste han sina mörka ögon på henne medan han lyssnade på vad hon hade att säga, och vad hon hade att fråga. Han vände hennes ord flera gånger i sitt sinne, och tänkte över hu…[Read more]

Kheezai rörde sig likt en skugga vid Ithias sida. Det fanns en lätthet i hennes steg och hållningen var mer naturlig nu när hon inte hade illusionen uppe. Trots situationen så bubblade det som inom henne av frihetskänsla. Inga bojor som tyngde! Men snart började det krypa i nacken när frågorna öste över henne.

“Säger jag mitt namn hittar hon…[Read more]

Ljusen i rummet fladdrade lite mer våldsamt till igen, och rösten som tidigare varit lite mer avlägsen var nu närmare och hårdare i Seras huvud.

Lämna honom, du kan inte göra något mer för honom! Lloth har honom, och om Lloth ser dig genom honom kommer hon att ta dig med. Mannen du ser framför dig är inte längre din vän, inte samma person du en…[Read more]

Den som knackat på dörren väntade inte på att stiga in, och de kunde höra fotsteg i hallen som kom från stövlar med klack. Izira var hennes namn, en mörkeralvs kvinna med ett skarpt och beslutsamt utseende,och hon tillhörde hus Zearesys. För att vara mer precis var översteprästinnan Zearesys en av Lloths inre cirkel, vilket gav mycket status åt I…[Read more]

Sakta började implikationerna av vad det hela innebar nå Ithia. Hon hade aldrig sett mörkeralver tidigare, bara hört mörka berättelser om dem och vad hennes släkte gjort mot hennes. Det var svårt att släppa ilskan blandat med rädsla som gick genom henne. Var inte detta Athal önskade av henne? Att dräpa mörkret som skuggade ljuset? Eller var de…[Read more]

Männen verkade mer än villiga att ge sig av, utan ett ord. Om det var Ithias respektingivande stridskonst eller åsynen av en mardrömsvarelse var svårt att avgöra. Det enda som var säkert var att de snart skulle glappa käft till andra människor.

Kheezai betraktade knappt förloppet som utspelade sig framför hennes hydda. Hon hade förskräckt…[Read more]

Nezharek lutade sig tillbaka i stolen och sträckte fram benen framför sig. Han visste att om han slöt ögonen nu så skulle han somna. Men det fanns ingen tid för det, för även om han kommit undan med livet i behåll så hade han nedgraderats totalt och stod utan beskyddare, som Osiliza trots allt fungerat som. Likaså var nu även hans bror i en knivig…[Read more]

Djan stod kvar i pölen av blod och gjorde ingen ansats att varken möta eller flytta sig från Sera, utan han betraktade henne bara då hon slet sig loss och gick fram till honom. Sera, den där jobbiga snorungen. Alltid till besvär. Det var hon nu med, varför hade han ens tagit med henne? För Djan var det som om de senaste minuter som förflut…[Read more]

Mitt i allt som skedde omkring henne. Allt mörker kändes den bekanta rösten som en värmande eld i all kyla. Orden sårade henne. Djan förlorad i Lloths spindelnät. Tanken fick henne att rysa, den oskyldiga Djan. Eller åtminstone god hjärtad. Ett skrik lämnade hennes läppar när hennes forna vän skar upp magen på Sasha. Sasha som alltid varit hans nä…[Read more]

Varken Seras skrik eller vinden i hytten berörde Djan som vänt sin uppmärksamhet mot väskan som rörde sig oroligt vid hans fötter. Skuggorna tätnade i rummet och luften blev svårare att andas i den klaustrofobiska känslan som tilltog när han sträckte sig ned för att plocka upp väskan. Han stack ned handen och efter några ögonblicks grävande pep d…[Read more]

Yásanthrïel grumsar något vid tal om Zelandara som är svårtydat att höra. “Hon behöver andra huvud att tänka på” Kanske svårförstått det också.

“Du må vara inkompetent. Jag har bidat min tid” Det är åtminstonde vad han vill få det som att verka. Istället för att erkänna sanningen och insinuerar det verk som på intet vis var hans. För när de lju…[Read more]