”Tharûks flätade skägg!” Skrek Vindálfr. Ingen hade sagt någonting om drakar här, odöda ja, drakar nej. Vad i skaparen skulle han ta sig till. Vindálfr hade visserligen hållit sig tränad med hammaren, men alla motståndare hade alltid haft två ben och ett vapen, de hade helt avgjort inte varit en flygande mördarmaskin. Med en känsla av panik…[Read more]

Djan nickade långsamt som för att visa att han uppfattat pojkens ord. Genom sina år på resande fot hade han hört viskningar om ett tempel i bergen, men aldrig trott att det var sant.
“Ah, jag förstår… mina föräldrar övergav mig också som barn” Han log något uppmuntrande, hoppades att den lilla halvsanningen skulle kunna stärka Omari’s fört…[Read more]

Omari ställde sig upp som Djan och vred på överkroppen ordentligt. “Föräldrar? Jag känner inte till dem. Jag har bott med en grupp lärda i ett tempel hela mitt liv”, förklarade han och drog en hand genom sitt hår, vilket eventuellt ledde till att han var tvungen att lösa upp knuten helt och låta håret falla över axlarna.

“Men kan du berätta mer…[Read more]

Något som liknande en blandning mellan ett leende och en ful grimasch spred sig över Edwins ansikte. ”Bra, då är vi alltså överens!” sade han med eftertryck. Det fanns något som påminde utav segerglädje i Edwins ansikte, han gillade att vinna, oavsett vad det handlade om, och nu, ja han var inte säker på vad han hade vunnit men det kändes bra att…[Read more]

Ithias ansiktsuttryck hårdnade något över skällsnamnen, och deras attityd gjorde henne obekväm. Det verkade som om denna konflikt bara hade ett avslut, och det var inte något hon såg framemot. Trots allt hade hon stridit varje dag sedan hon var 12, men aldrig dödat någon. Med en snabb och övad rörelse drog hon sitt svärd med en metallisk k…[Read more]

Männen skrattade hånfullt och en spottade i marken.
“Hur hindrar vi dig? Vi är här för att bistå dig” De kramade sina vapen i händerna och deras blickar var fästa vid Ithias.
“Varför är du så arg för flicka lilla?” Hånade de vidare och skrockade återigen. Om något så kunde man förstå att de troligtvis inte gav blanka fan i Templet eller Ath…[Read more]

Omari’s skratt smittade av sig på Djan som även han skrattade, om än inte av samma anledning. Vad fruktansvärt naivt att lita på en man man nyss träffat ute i öknen. Det passade Djan perfekt och han kände hu en plan började ta form långt bak i hans tankar.
“Du kommer trivas bra i Thel Shaen. Utsikten är minst sagt… förtrollande” Djan log det där…[Read more]

Under tiden som Djan läkte hans händer så observerade han honom. Det väcktes inga misstankar kring om huruvida han hade andra motiv eller inte, utan han var mest fascinerad över situationen. Han väste till lågt när han kände hur det kändes som eld smekte hans handflator men han gjorde sitt bästa för att verka så opåverkad som möjligt. Plöt…[Read more]

Djan skrattade åt pojkens ord och skakade lite på huvudet åt hans ord.
“Nej, det har du rätt i” Djan sänkte blicken till deras händer och kallade upp kraft djupt inom sig. Han kunde känna hur det där mörka, förfärliga och kraftfulla vaknade till liv och spirade genom hans ådror och kittlade ända ut  i fingerspetsarna. Det hettade till som glöd…[Read more]

‘Det har Athal gett mig i uppdrag att bedöma. Inte er.’ sa hon skarpt. Efter alla timmar hon spenderat i träning lät hon dem inte omringa henne, utan rörde sig i cirkel så som dem i svar på deras rörelser.
‘Detta är er sista varning.’ sa hon och såg på dem.
‘Ni hindrar en Paladin i Templets utredning, och således Athals sändebud. Om ni inte lägger…[Read more]

Nela’thaënas uråldriga och höga träd stod med sin eviga närvaro, och även från vagnen där Ulfruk satt kunde man känna dem nästan betrakta en. Eller kanske var det de alviska spejarna som ständigt var närvarande bland träden. De flesta kunde påstå att de inte känna något, eller ignorera känslan, men det vore en lögn. Skogen var uråldrig, och radi…[Read more]

Utan vidare skepsis eller misstanke lade Omari sina händer i Djans och spände blicken i honom. “Jag kan ju inte leva här ute, jag måste ta mig in till staden”, sade han menande och ett litet flin dök upp på hans läppar. Att påstå att Omari hade ett ärende eller ett mål med sin resa var verkligen en överdrift. Den här planen han har är inte geno…[Read more]

“Försvårar situationen?” Spottade den man som såg lite skarpare ut. “Du är väl här för att föra bort henne? Hon hör inte hemma här. Det är en häxa” Männen närmade sig långsamt, likt gamar cirkulerade de närmare Ithia med vaksamma steg. De var nog inte från byn, deras ansikten var ärrade från bråk och väder, ögonen små och illvilliga.

“Vart är…[Read more]

Djan skruvade lite på sig där han satt när han drog sig till minnes de viskningar som hade hörts i snart två decennier i Iselem. Oäktingen. Bortlämnad eller undangömd. Ormdrottningens stora skam. Djan lyfte långsamt tekoppen till sina läppar men drack inte. Han log åt Omaris rakhet och hur pojken tycktes obrydd vid tanken om rövare. En ny nyfikenh…[Read more]

På ljudet de tre männen gjort hade Ithia förväntat sig en hel folksamling, och blev nästan lättad då det bara var tre busar som stod där framför henne. Hennes ljusgrå ögon studerade de tre männen, deras vapen och snabbt gjorde hon en bedömning om hur farliga de eventuellt kunde vara. Dessutom hade de fått hennes namn fel, men hon hade inte ork…[Read more]

Alithea hade ett varmt leende på läpparna då hon betraktade draken äta och betrakta allt med storögd nyfikenhet. Hon var inte ens medveten om sitt leende, innan hon kom på sig själv och för ett ögonblick undrade hon när hon senast genuint lett åt någonting.
‘Är du hungrig? Här.’ sa hon och grävde fram en köttbit till. Det var den sista men det v…[Read more]

Så fort maten kommit inom räckhåll så började han glupskt äta av dadlarna, helt frångående den blygsamma tacksamheten som man formellt sett borde påvisa. När mannen påpekade hans halsband så stannade han upp i sitt frosseri och kände in stämningen innan han svarade mannen: “Halsbandet har varit i min ägo så länge jag vetat. De sa att de hittade m…[Read more]

Djan studerade med ett svalt intresse halsbandet som mannen fingrade på. Familjen Tenir’s orm runt ett spjut. Något inom honom rörde sig rastlöst vid åsynen av den heraldiska symbolen. Blicken vandrade instinktivt mot bergen som knappt kunde skymtas i mörkret när mannen förklarade och pekade. Hans intresse blev genast mycket starka och han vände å…[Read more]