Hon kröp närmare Alithea. Beröringen kändes varm och behaglig, hon gav ifrån sig ett ljust kuttrande läte av belåtenhet och slöt ögonen. Ur näsborrarna steg ett litet rökmoln när hon andades.

Draken försökte ta tillvara på alla ord och tankar som människan förmedlade, och upprepade dem lite sporadiskt i tankarna mellan dem. Trots att hon var alld…[Read more]

Omari kunde räkna i handen hur många gånger han presenterat sig själv inför någon, och de flesta var pågrund av hans etikett-träning han fått i templet. Han fingrade på sitt halsband föreställande Iselems symbol innan han tittade på baksidan där O M A R I var inristat. Självklart visste han ju vad han hette, men det låg något fint i att hans namn…[Read more]

Djan log belåtet när han i ögonvrån kunde se hur någon trädde in i lågornas sken. Långsamt höjde han blicken från koppen, leendet kvar på hans läppar. Han synade den unge mannen från topp till tå då han återigen ställde ifrån sig koppen. Ögonen glimmade till i skenet från elden. Visst fann han något bekant över denna man, även om han inte kund…[Read more]

Utan att tveka så trädde Omari fram mot elden och mannen som satt där. Eldens lågor kastade ljus mot honom som dramatiskt avslöjade hans närvaro medan han med långdragna steg tills slut var framme vid elden. Hans långa hår som var hastigt uppsatt i en knut hade börjat frigöra sig själv efter den långa resan och han såg ut onekligen utmattad ut e…[Read more]

Blicken sökte fundersamt mörkret bortom lägereldens sken. Det var ju knappast som att han skulle se någonting utan det var mer instinktivt. Djan hummade lågt och trummade fingrarna mot koppen han hade i sina händer. Utan att vända bort blicken från skuggorna så drack han av teet. Den lite bittra eftersmaken fick honom att smacka med tungan o…[Read more]

Kheezai smalnade av ögonen i misstro åt hennes ord men denna gång kanske var bäst att ge sin tillit till människan. Hon hade ju trots allt varit god mot henne såhär långt. Snabbt norpade hon åt sig sin mask och rörde sig kvickt genom hyddan till den lilla lucka hon använde för att kasta ut aska, avfall och kiss. Knappast ett värdigt litet hål at…[Read more]

Den aggressiva ormens kropp imploderade framför Omari. Med en belåten blick knöt han näven innan han ställde sig upp från sin hukade position och började återigen sin färd ned för berget. Han märkte hur det bergsbrisen hade börjat kyla ned honom och virade därför sin tunna linnesjal ytterligare ett varv runt sina axlar. Det var egentligen ty…[Read more]

Ithia var på väg ut då även hon hörde ljuden och stannade upp lite.
‘Ingen jag tog med mig frivilligt.’ svarade hon, och kände sig lite bekymrad över vad detta kunde betyda.
‘Försök att ta dig ut bakvägen bortom synhåll, möt mig utanför byn på landsvägen vid den stora stenen som ser ut som en trollnäsa.’ Situationen fyllde henne med beslutsamhe…[Read more]

Asgeir hummade lite över Vasilijs funderingar, och nickade lite fundersamt här och där. Det var inte en dum idé och något som hans far troligen skulle gå med på. Trots allt var det Audgisil som förespråkade handel och fred, snarare än krig och räder. Då han nämnde en syster höjde han ett ögonbryn lätt. Han hade inte förväntat sig att kvinnor kriga…[Read more]

Kheezai reste sig hastigt från att ha suttit på huk. Det snurrade till i huvudet och hon stannade upp och blinkade hårt mot yrseln. Hon hade hållit uppe sin illusion nu ganska länge och det tärde på energin. Beslutsamt nickade hon medan hon gnuggade ena tinningen.
“Det kommer inte sluta komma folk hit. Det är dags, jag har dröjt här för länge” Hon…[Read more]

Ithia betraktade henne lite varsamt och undrade för ett ögonblick om detta var en dum idé. Men Athal hade lett henne dit, och hon var tvungen att följa sitt hjärta. Sina instinkter. Endast genom att göra vad hon trodde var rätt kunde hon tjäna Athal och ljuset. Även om det betydde att hjälpa denna märkliga kvinna.
‘Jag tror det vore bäst.’ sa…[Read more]

Över Märehns hedar, jungfruns sånger ringer

En sång om hopp och tro till försvarnara

För jungfrun vet

För försvararna vet

Att stormen som skall komma

komma blivia blodig och lång

allt det behöver inför den stundande stormen

Är hoppets sång och tron skall vara med de

För med tron kan alla segra

Ty endast tron består medan försvararna faller

Kheezai tuggade oroligt på sin underläpp och blicken gick fram och tillbaka på bråten inne i hyddan. Man kunde knappt tro att hon ens hörde vad Ithia sa. Så tillslut stannade hon upp och sänkte de spända axlarna. Blicken fästes på Ithia, en hård och beslutsam blick. Hon hällde ut teet direkt på det stampade jordgolvet.

“Aldiea?” Frågande hon…[Read more]

Ithia rynkade på sina ögonbryn lite åt Kessies svamlande. Det var uppenbart att denna kvinna inte var frisk, och att fånga henne skulle inte göra henne eller någon annan någon glädje. Så länge hon inte gjorde någon illa där hon bodde så var det troligen det bästa hon kunde få. Men kanske hon på något vis kunde hjälpa Kessie.

‘Jag för…[Read more]

Blicken vandrade vidare i hyddan, över bråte längst väggarna och över spindelväven. Det var svårt att avgöra om hon ens hörde Ithias ord då hon verkade ha tankarna på någonting helt annat. Men hon begrundade det som sas och hennes puls gick upp. Hon hade ingen aning om några lagar eller regler för magiker men hon visste att sådana som henne råka…[Read more]

Ithia betraktade henne fortfarande stillsamt där hon satt, och även om Kessie sagt att hon hade ett certifikat var det något med hennes nervösa sätt att röra sig och tala som berättade allt hon behövde veta. Detta var en olaglig magiker, som kommit hit västerifrån.
‘Lyssna, Kessie.’ sa hon enkelt. ‘Du verkar harmlös, och jag tänker inte ta dig…[Read more]

Kheezai höjde blicken till Ithia, hennes min outgrundlig.
“Självklart” Sa hon kort och såg sig omkring i den trånga hyddan. “Det är här någonstans” Lögnen hade kommit så lätt för henne, som per automatik. En överlevnadsstrategi från de långa åren i det eviga mörkret. Men inombords var ett virrvarr av tankar och redan planer på hur hon kunde ta sig…[Read more]

Ithia studerade kvinnan framför sig noga medan hon blåste lite på det varma vattnet i tekoppen. Svaret hon fått påvisade att kvinnan inte var någon främling för magi, och att hon hade kapacitet att använda den om det behövdes. Detta var så klart något som gjorde henne lite mer spänd, men hon kom ihåg hur skrämd denne halvalv varit då hon första…[Read more]

Kheezai ryckte lite på axlarna åt hennes fråga och blåste försiktigt på den varma drycken i sin egna träkopp.
“Behövs sällan” Svaret var lika direkt som frågan, för det fanns ju ingen harm med magi? Hon smuttade lite på teét och gjorde en liten grimas då det fortfarande var för varmt. Det fick räcka att värma de frusna fingrarna runt träkoppen i…[Read more]