Det var ungefär som hon gissat, att det snarare handlade om örtlära än något annat. Däremot var det ju inte sant bara för att hon sa det. Och att hon var märklig kunde ingen neka, däremot var det likväl inget brott att vara märklig. Så länge man inte skadade någon. Åt hennes trick med kärleksdryckerna ler hon lite och skakar på huvudet. Det var…[Read more]

Hon nickade lite och började rota runt efter något att faktiskt hälla upp drycken i sen. Medan hon rutade runt hummade hon lite, stannade upp och pekade mot några av örterna som hängde från taket.
“De kommer hit med värk och sjukdom, så för det mesta får de lite örtkok av mig.” Rösten var ledig och hon sa det med en lätthet innan hon började rota…[Read more]

Ithia luktade artigt på teet och nickade lätt över dess kryddstarka doft.
‘Det blir perfekt.’ sa hon. Hur det än smakade vart det något varmt och även efter alla dessa år frös hon nästan konstant i Karm då hon var van med värmen i Iselem. Kessie hade svarat nästan för snabbt och inövat då hon frågade om hennes namn, men Ithia valde att inte pressa…[Read more]

Ytterligare en liten fnissning kom från Kheezai om än lite lägre när Ithia själv skrattade till och bökade sig in. Hon själv tog sig smidigt in genom den lilla öppningen. Även om hon inte hade sina forna dagars styrka så kunde hon fortfarande röra sig lätt och ljudlöst nästan vart som helst. Väl inne släppte hon ned trämasken helt sonika på golvet…[Read more]

Ithia höjde ett ögonbryn lite över Kessies plötsliga skratt, och kände att hela situationen och det nästan flickaktiga fnissandet smittade av sig. Hennes ansikte slappnade av och hon såg mer trevlig ut än hon var, mer som den unga kvinna hon var snarare än krigaren i rustning.
‘Te låter bra.’ svarade hon enkelt, trots allt var det en sed som var v…[Read more]

Människo-män! De måste vara mer odugliga än vanliga män. Kheezai fnös, vad hade hon gjort den där Afselius? Återigen vände hon blicken till gnagarna och strök fingrarna över ekorrens svans.
“Jag måste ta hand om dessa…” Muttrade hon lite lågt men förstod nog att Ithia inte skulle ge sig av om hon inte samarbetade. Så hon suckade tungt och vänd…[Read more]

Ithia fortsatte betrakta kvinnan med sina grå ögon, och höll sig väldigt stilla. Att människorna kom dit förvånade henne lite, men samtidigt var människor nyfikna. Och om denne kvinna hjälpt en för att bli av med den hade ordet säkert spridit sig snabbt. Såg hon ut som en fara? Kanske inte, men skenet kunde bedra. Lite halvgalen verkade hon…[Read more]

Kheezai betraktade henne för ett ögonblick, ansiktet uttryckslöst och hon verkade knappt ta notis på pratet om gudar. För henne var ju religionerna i världen endast inövat, inlärt. Det kunde omöjligt finnas någon form av gudomlighet när det fanns en sådan ondska som…  hon rös plötsligt till och vände sig tillbaka mot gnagarna. Aldrig att hon…[Read more]

Ithia betraktade henne vaksamt men lugnt, och gjorde sin egen bedömning om henne över alla små rörelser hon gjorde, över sättet hon talade. Detta var, utan tvekan, en person som inte ville vara en del av samhället. Kanske en som flytt från det. Men ändå hade hon valt att bosätta sig nära en by, och inte långt ute i vildmarken där ingen skulle…[Read more]

Kheezai fortsatte vaksamt att passera kvinnan i en halvcirkel och stannade vid det sneda räcket som hon byggt vid hyddan. Där hängde hon upp gnagarna, ansiktet fortfarande halvt vänt mot kvinnan. Hon begrundade kvinnans, Ithia var hennes namn ja, ord för ett ögonblick.
“Ja.” Nej. Jo, det fanns någonting långt bak i hennes minne. Kunskap hon göm…[Read more]

Ithias ögon for på grund av sin träning till kvinnans vapen, och hon fortsatte hålla upp sina händer för att visa att hon inte ville något illa. Då kvinnan framför henne till sist började tala slappnade hon av lite. Det var många frågor som mötte henne, och det var uppenbart att Ithias närvaro upprörde henne.
‘Jag är en paladin, utsänd av Templ…[Read more]

Blotta förskräckelsen av någon med rustning och svärd gav vika för en plötslig ilska och i ett ögonblick var hon nästan på väg att dra sin dolk. Men hon hann knappt flytta handen innanför manteln innan hon insåg att det inte var någon av hennes fördömda systrar, även om det dunkla ljuset i skogen spelat henne ett spratt. Hennes hjärtslag dånad…[Read more]

Ithia insåg att hon kunde göra en ganska hotande bild, men samtidigt var hennes uppsyn mer dramatisk och vacker än hotande och överväldigande. Däremot blev hon nästan lika skrämd av kvinnan som dök upp med sin mask av trä, kappa och hennes byten. En vision av en skogshäxa, så som den beskrevs i en saga. Förutom att hon inte verkade ha en lång näsa…[Read more]

Kheezai rörde sig tyst genom skogen, ty de minsta ljud, även det hon gjorde själv, kunde få henne att rycka till. Hennes nerver var minst sagt på helspänn alla vakna timmar om dygnet, förutom då hon var i sin hydda. Där kände hon sig säker. Så när skogens tystnad bröts av en röst frös hon till på stället, inte långt från sin hydda men ännu kund…[Read more]

” Jag skulle kunna sända de familjer som kommer från Iserion och även andra familjer samt klaner som önskar sig upptäcka nya marker till Kaldrland i utbyte mot att deras krigare bistår er” De skulle visserligen bli främst lätt kavalleri kanske medeltungt då de klaner som besatt rikedomar och marker nog att ställa upp med de berömda bevingade…[Read more]

Ithia betraktade de utspridda varningsskyltarna och benen med morbid fascination, och hon kunde inte neka att åsynen av dem fick hennes blod att pumpa lite snabbare. Hon hade så klart varit i farliga situationer under sin träning, men hon hade aldrig konfronterat vad som kunde vara en märklig skogshäxa förr. Men hon gissade att det mesta var mest…[Read more]

Ayperos beundrade Isra med en glimt i sina ögon, och det gick inte att neka att hon passade väl som drottning – både som en kvinna med makt, och en kvinna med skönhet. Med en dansares graciöst rörde sig Ayperos genom rummet och satte sig mittemot henne. Hans svarta ögon var fortfarande fästa på henne, och det fanns ett behagligt leende på hans…[Read more]

De flesta av byborna var motsträviga och vaga i sina beskrivningar, uppenbart var att de uppskattade denna läkekvinna men verkade rädda för att de skulle missta henne. Det var några yngre mödrar däremot som verkade vara i stor tacksamhetsskuld till läkekvinnan som glatt pratade om “Kessie” och hur hennes örtdrycker räddat deras barn från infl…[Read more]

Ithia nickade lätt, så det började komma till hjärtat av problemet. Egentligen såg hon inget negativt över att byborna mådde bra, men en kvinnlig helare som var ett hot mot Afelius makt var ingen ny berättelse direkt. Oftast slutade det med att kvinnan anklagades för att vara en häxa och brändes på bål, förr eller senare. Högst sannolikt var…[Read more]

Afselius skakade hastigt på huvudet, händerna knäppta bakom ryggen och magen högfärdigt i vädret där de gick.
“Det är inte normalt” betonade han “Andra byar har inte alls lika goda skördar eller så få sjuklingar som Vargås” Han grymtade lite för sig själv. “Allting började men den där förbannade halvalven.”

Afselius stannade och vände sig till I…[Read more]