Trångt och mycket folk på värdshuset. Precis som hon tyckte om. Det var lättare att bli en i mängden och att undvika de som undvikas bör. Det var som om de försökt rymma så många bord som möjligt i den lilla ytan som fanns tillgängligt. Att de smala, obekväma pinnstolarna inte brast under människorna var ett mirakel, eller kanske rent sagt mag…[Read more]

Corrin suckade. Okej, han var svår.. men hans fokus på prylen kunde också användas… Då behövde han bara tricksa med vinkeln.. Han gick till andra sidan gubben och låtsades vara intresserad av arbetet. “Jag ska gå.. jag blir bara helt.. till mig av att se en begåvad karl jobba med såna där… komplicerade makapärer… Jag ska gå och bädda sängar…[Read more]

Encaz var så djupt inne i sitt arbete att han knappt var medveten om rösten och rörelserna i arbetsrummet först. Men det var som om en envis fluga irriterade honom, och till sist fick han höja sin blick irriterat från sitt arbete.
‘Vad?!‘ snäste han irriterat över avbrottet i sitt arbete. Han hade så klart fortfarande sina glasögon med alla dess…[Read more]

Corrin grimaserade. Gubbjäveln satte sig och arbetade. Det inte många minuter innan han insåg att det här kunde ta väldigt lång tid. Det fanns en idé men den fick inte vänta för länge, det skulle bara vara konstigt, skulle de ut ur skrubben innan gubben gått måste det ske snart! Han såg sig omkring i skrubben… det fanns linntyg, spannar och.…[Read more]

De hade så klart inte brutit sig in i vilken gubbes herrgård som helst. Nej detta var herrgården som tillhörde den berömde magikern Encaz. Dessutom var han inte bara en berömd magiker, utan här var han Encaz, den första magikern.  ‘Vad har jag sagt?’ kunde man höra hans stämma, en ilsken farfaderlig röst.

‘Ingen ska under någon som helst omstän…[Read more]

Corrin stönade. Skulle det ha gjort ont att vara liiiite försiktig? Det fanns inte tid att klaga nu. Han hörde knarrande steg. Det gällde att handla fort! Han såg sig omkring – ja! Han öppnade ett fönster så det skulle se ut som om vinden kan ha slagit igen dörren och det kan ha lett till att klotet rullat! Med lite tur så kommer det gå hem och in…[Read more]

Finn följde lojt efter Corrin, lite som en skamsen hund som visste att han inte riktigt fick lov att göra det och inte ville ha bestraffning. Han följde efter honom in i studierummet och när han skulle fånga upp dörren lyckades han slå till ett litet klot som började rulla ner för hyllan. Ögonen spärrades upp på Finn. Inte nu. Inte bara någon…[Read more]

Corrin log och klappade Finn lite på kinden. Hade varit en förnedrande gest om den kom från någon annan än Corrin. För de båda betydde den gesten ‘jag tar hand om dig, kompis’.

“Vi gör som vi alltid gör. Blir vi påkomna så distraherar jag medan du sticker med bytet. Sen möts vi upp i det vanliga gömstället. Ingen kommer ifatt mig, det vet du, o…[Read more]

Som vanligt när Finn var nervös letade hans händer efter hans skjortkant som han krampaktigt höll i båda händerna och drog i för att lugna sig själv. Om skjortan någon gång varit vit, kunde man ifrågasätta det var snarare i en prickigt brunsvart mönster med alla fläckar han fått av att han så ofta spillde på sig själv. Trots att han försökt få bo…[Read more]

Döden finns överallt omkring dem.  I skriken som skär genom stormen och i ögonen på de odöda omkring dem. Feylin fäller den som Gharf knuffat ifrån sig och påbörjar nästa dans, hon lyckas att hiva mannen ifrån sig, tack vara snön, tack vare isen därunder.

Med fel hand svingar hon svärdet och med den brände odöde fälld så kan hon tvinga svärdet…[Read more]

Neeana ryckte till och tog ett djupt andetag. Hon såg förvirrat upp på Ati ett par sekunder innan sträckte på sig och började sätta sig upp. Det var ju inte som att sova på en säng, kroppen var stel och besvärlig. Var det kylan eller marken? Förmodligen båda.

“God morgon Ati.. må Sharas ljus värma…” hennes röst tappade volym. Det vår så hon had…[Read more]

Ati blinkade och skruvade på sig några gånger, innan hon lyckades frigöra sig tillräckligt från Neeana för att kunna sätta sig upp. Hon såg ned på den andra kvinnan, och hur hon fortfarande sov, och flinade till lite kort. Hon petade på hennes kind.

“Ah, hallå?” Kollade hon, för att se om hon var med än. Sedan kikade hon upp och spetsade sina…[Read more]

Kaara återgäldade den korta nicken, innan de odöda på nytt föll över dem. Hon drog tillbaka sina läppar för att visa tänderna i avsky då ännu en hatad odöd svingade sina armar i ett försök att omfamna henne, men hon smiter undan med ett kvickt steg bakåt, viskar ett kort tack till Nenna för att hon har ordentliga skor på sig och inte själv snubb…[Read more]

För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Yrsa

Klockorna. Hon hade alltid varit rädd för att de skulle ringa som de gjorde nu. Hade alltid hoppats att det inte skulle komma en dag, eller natt, när de skulle ringa. Hon hade precis lagt sig när de börjat och skräckslaget hade hon sprungit till sin far, byns slaktare, för att få veta vad som hände.  Och lika lite som hon aldrig skulle gl…[Read more]

Det blinkar till i snöstormen, någonstans längre fram. Facklor som flackar i vinden, hotas i varje piskande vindsvep att helt slockna.  Gharfs blanka klinga smyger över axeln och pekar i en riktning av en fackla hon kisandes kunnat ana genom snöväggen i stormen. Följer hans blick och börjar forma scenariot i sitt huvud för vad som skulle hända om…[Read more]

Neeana var svårväckt. Gårdagens panik och hänsynslösa bombarering av livsförändrande trauman hade sugit ut alla energireserver. Hon höll fortfarande hårt m Ati och dreglade något på hennes panna. ansiktet vreds instinktivt mot solen för att suga åt värmen. Ögonen ryckte lite av ljuset men det väckte henne inte än.

Sova var bra. Sova betydde att hon inte behövde hantera de varma känslorna, så tillslut, med Neeana ännu i famnen, så lade sig även Ati och somnade in för natten, aningen varmare än sist…

En klar nackdel med att sova utomhus, dock, var att det inte fanns några väggar, gardiner eller något tyg som skyddade mot solens första strålar, el…[Read more]