Dammet fick Drosai att hosta, och sedan när Jasper landade på hennes bröstkorg så fick det henne att kipa efter andan, och dra in än mer dam, vilket såklart gjorde hostan värre. Ingen god gärning gick ostraffad, i hennes mening, men hur obekvämt det hela än var så var det ändock bättre än att den ungdomlige mannen skulle få sitt huvud inslaget…[Read more]
Neeana svarade med att klämma kramen lite hårdare en sekund.
Det var visst något att tacka för. Det var stort. Hon andades lugnt och för första gången sedan allt det här började känns det som om det kanske fanns en framtid. En skrämmande och svår framtid.. med med någon att dela den med kanske den kunde bli uthärdig.
Med värmen och det nya be…[Read more]
Tacket från Neeana tog bort det sista lustiga i situationen, även om skratten fortfarande ekade i Atis skalle. Nej, det var ett för seriöst tack för att bara handla om skratten, och det förvandlade hennes flin till ett varmt leende. Hon gav Neeana en kläm med sina armar, för det kändes rätt.
“Ahh… inget att tacka för.” Sade hon, med lite mindr…[Read more]
Han fortsatte att se förvånade på de båda, var kungen här för översteprästinnan och vad var det hon hade sett? Han förstod fortfarade inte situation men han reste sig iallafall artigt på sig för att höviskt i märehsnk stil hälsa på de båda och vifta undan prästerna som såg ut att vilja köra iväg de” nasa krowichattj sirtja satja, nizrandr bra…[Read more]
Nöjd med vikten av svärdet tillbaka till i sin hand så torkar Kaara av blodet från det på ett av liken. Trots sina inklinationer utanför stridigheter, så hade hon största respekt för sitt vapen. Med tanke på vad det just hade åstadkommit så förtjänade det att hon behandlade det med största ära hon kunde mustra i denna nya helvetets situation hon n…[Read more]
Neenas skratt lugnar sig också och hon slappnar av.
Hon ler varmt av komplimangen. Det känns som om har en vän.. det var länge sedan det kändes så… ett bra tag hade det bara varit hon och far. “Tack…” viskar hon. Det var inte bara för komplimangen… för allt…sällskapet, värmen, maten.. att hon brytt sig… hon hade inte klarat sig ensam…[Read more]
Pelarbiten slog i marken bara några centimeter från de två ruinäventyrarna. I samma ögonblick som de två föll bakåt av Drosais knyck i Jaspers axlar så formades ett dammoln runt dem när stenen slog ner som en meteor. Ekot blev fem gånger mera öronbedövande när det klingade mot väggarna och ekade flera varv. Jasper låg som stelfrusen med…[Read more]
Ati kunde som sagt inte längre hålla flinet från sina läppar, och även om skrattet tillslut dämpades till några korta fnitter så var det fortfarande som klistrat på hennes läppar. I stunden så vaggade hon dem lite från sida till sida i takt med skratten.
“Ah, bra, bra! Ja, jag vet allt hur man beter sig!” Nickade hon nöjt. Det var väl inte det…[Read more]
Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]
“Tharmad. Väster om Barastar.” Förklarade hon kort. “Stort förr. Fyllt med odöda nu.” Sen tyckte Drosai förvisso att de flesta gamla ruiner såg ut som att de kom från Tharmad. Hon hade möjligtvis en aningen vinklad syn på det hela. Det betydde dock inte att hon inte var på sin vakt, och hon betraktade ‘basängen’ med yttersta varsamhet. “De kanske…[Read more]
Neeana, all sorg till trots började också skratta. “Nåväl.” fick hon fram mellan skrattanfall. “… om det är min säkerhet du oroar dig över får det väl gå.” Hon skrattar lite mer. “Det gör dig ju nästan till en riktig gentleman!”
“Aha…” Konstaterade Ati och rynkade nu lite på sina ögonbryn. “Så… Då får du inte?” Funderade hon högt. “Så du tänker försöka fly?” Utbrast hon förskräckt, och kramade om Neeana hårdare, närmare. “Men då blir det kallt igen, det kan jag inte tillåta!” Nu kunde hon dock inte hjälpa det – hon började skratta!
Neeana rodnar ännu mer men tänker inte ofta värmen genom att släppa. Hon var rätt säker på att Ati var en flicka. En pojke skulle förmodligen blivit arg över att ha kallats flicka.
“Nej det behövs inte. Nu är jag rätt säker på att du är pojke, så som du talar. ” hon räckte ut tungan retsamt men log faktiskt lite nu.
Det ryckte i Atis mungipor, men hon kämpade, KÄMPADE med att hålla flinet tillbaka, och lyckades tillslut till största del. Hon kisade ned på Neeana med en förundrad blick.
“Ah, tror du det?” Utbrast hon. Hon tänkte då klart inte låta sig ut retas. Bli utretad? Hur det än var med det… “Eh, behöver du se efter? Så att du, ah, vet om det är okej…[Read more]
“Va? Nej inte kallare men..” oj… om vuxit upp på gatan… visste hon ingenting om… men det fanns ju pojkar på gatan också…
“Vi kan inte låta pojkar hålla på och ta i oss förrän vi är trolovade! När umm.. pojkar.. och flickor… uhh..” till slut insåg hon den retsamma tonen i Atis fråga. Hon suckade, men inte en irriterad suck. Den förstäl…[Read more]
Ati fortsatte väl, rätt så oavsiktligt, att bete sig som en ‘pojke’, genom att krama om Neeana med en omvälvande omfamning, där hennes kroppshydda skyddade henne mot kylan. Hon fnös till lite roat över den andra kvinnans ord.
“Varför inte? Är pojkar kallare?” Sade hon, men den här gången var förvirringen mest fejkad. Hon var som sagt väl medvete…[Read more]
“Ja naturligtvis!”
Det kanske var den kyrkliga uppfostran, eller vikten att imponera med sin dygd inför sin fästmans familj, men att ligga och kramas med pojke hon inte var gift eller ens trolovad med var det mest oanständiga hon kunde tänka sig!
Neeana rodnade när de omfamnades. Ati var fortfarande både klädd och.. smutsig som en pojke.. och in…[Read more]
Det känns som att döden viskar förrädiskt lockande i örat. Bara vila lite till. Låt vad som sker vill ske. Som att det var självaste Nennas röst hon hörde för sitt inre. Att acceptera nederlaget. Det pulserar i såret mer kraftfullt än något hon tidigare råkat ut för som att det fortfarande äts av hennes kött, bränner och skickar ilningar i kroppe…[Read more]
När de odöda pressade fram mot dem så förbannade Kaara mentalt att hon inte fortfarande hade sitt svärd – trots allt var att kapa ett huvud betydligt enklare än att slå in ett, speciellt med ett vapen gjort för just detta endamål. Men det fanns inte en tanke på att be om att få svärdet tillbaka, hon hade själv tappat det, och hennes nya frände v…[Read more]
Ati höjde på först ögonbryn, sedan ett andra. Blinkade några gånger. Nog för att hon förstod skillnaden mellan pojkar och flickor, som så, men hon såg inte vad det skulle göra för skillnad när det var kallt. Och vad att hon såg ut som en pojke hade med någonting att göra. Atis förvirring över hela situationen måste ha stått klart på hennes ans…[Read more]