Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

”Jag såg… ”Upprepar hon när mannen som fyllts av ljus talar med de andra på mährens spårk, ett språk hon kunde ord på men inte förstå hela meningar och sammanhang. Hon sitter kvar p golvet, på knä, som om hennes ben inte orkar bära henne längre. Fylld av tvivel och tomhet, hon hade sett och det hon sett kunde hon inte bortse ifrån. Hon hade se…[Read more]

Neena skruvade lite på sig. Det här lät inte passande… att dela kroppsvärme var ju inte helt ovanligt men något gnagde i bakhuvudet. Hon insåg att detta kan ha varit förolämpande, som om hon inte ville vidröra Ati av någon elitisk anledning. “Umm.. förlåt.. jag.. det är inte..” Hon suckade. “Förlåt. När du först dök upp.. dina.. umm.. kläd…[Read more]

Det var inte direkt varmt, det var Ati tvungen att erkänna, men hon hade sen länge slutat oroa sig för sådanna bekymmer. Dagen hade värmt henne tillräckligt för att hon skulle kunna klara sig genom natten utan vidare problem. De värsta dagarna var då de regnade, och man gick och la sig inför nattens kyla redan kall. Det var… Nog inget hon borde…[Read more]

Det värker i armarna och blodet som stänkts över hennes kropp känns isande kallt desto längre ut i korridoren hon kommer. Om de inte dör här i fängelsehålorna lär de förfrysa i snöstormen på flykt. Hon måttar svärdet i sin hand, Kaaras svärd och där finns inte en tanke att lämna tillbaka det. Hon har slagits förr och vunnit många närkamper me…[Read more]

Neena såg oförstående på Ati. hur skulle hon kunna hjälpa om hon inte ens har en filt till sig själv?

“F…f. fryser inte d.. d… du?” får hon fram mellan klackande tänder.

Ati hade alltid varit en lätt sovare – det var man tvungen att vara, om man brukade sova på gatorna på detta vis, de som hade lite gav sig dessvärre ofta på andra som hade mindre – och då hon hörde något klackande så spärrades hennes ögon snabbt upp och flickade från sida till sida. Grändens öppning? Ingen där. Någon skugga bakom någon möbel som…[Read more]

Solen hade varit uppe när Neeana somnat. När hon slog upp ögonen var det kolsvart och iskallt. Hon huttrade och satte sig upp. Revan i klänningen hjälpte ju inte heller. Hon kramade om sina ben och gungade fram och tillbaka för att försöka generera värme.

Hon såg på Ati som låg ihopkurad och verkade sova gott… stackars flicka som blivit van…[Read more]

Kaara var övertygad om att slutet var nära. Hennes armar kändes som att hon rörde dem genom brännande gyttja, så hårt fick hon kämpa att hålla de odöda från henne. Blod täckte hela henne, och hon visste inte hur mycket, om något av det, kom från henne. Kanske var hon redan död. Kanske var hon just som de bleka bestarna framför hennes blick, o…[Read more]

Ati rynkade på ögonbrynen då hon såg Neeana lägga sig ned och börja viska. Hon hade ingen aning om vad den andra kvinnan hade varit med om, men det var förmodligen något allvarligt, med tanke på vad hon redan kommit att misstänka om hennes far. Det var sorgligt egentligen, när hon tänkte efter, hur många i Iselem som föll mellan sprickorna……[Read more]

“Tharmanskt?” Ekade Jasper. Ordet klingade inte bekant för honom, han var osäker på om han någonsin hört det förut. Han visste inte särskilt mycket om länderna i världen – mestandels av tiden spenderade han på att läsa om anatomi och helande örter, inte sånt. Däremot kunde han se hur hennes näsa rynkades i någon sekund och höra tonen i hennes r…[Read more]

Ailis spände sig, skulle hon rida själv!?

Hon viftade försiktigt med tyglarna, men som tur var satt hon på en van och klok häst som förstod vad hon ville och travade in i den dolda grottöppningen. Ailis såg sig över axeln… vart tog kvinnan vägen? Vad skulle hon göra här alldeles själv?

“…hallå?” viskade hon försiktigt.. som om hon fortfarand…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Metall skrapar mot sten när Karaas svärd skjutsas iväg över golvet.  Guturala stön avlöser varandra när de döda verkar gå vinnande i striden. Hon kan höra det även längre ut än korridoren. Fler röster. Fler… Gud. Feylin har aldrig fruktat döden så mycket som nu.

Den käklösa gapar sitt köttsår som en grotesk inbjudan mot Kaara och dreglar ne…[Read more]

Hon såg på marken… Hon trodde hennes tunna halmmadrass hade varit obekväm. Marken. Utomhus. Detta var hennes liv nu.

Tårarna började rinna igen. Hon var trött… Det var ännu tidigt på dagen men så mycket hade hänt, så mycket hade förlorats, så många tårar gråtits…Det var väl bara att vänja sig. Marken i en gränd var hennes säng nu. Det var n…[Read more]

Vasilij

Han sat på bädden och undrade hur han hade hamnat här, nyss hade han vandrat genom en mörk dal där man kunnat se soluppgången över dalens östra sida och stjärnorna utmed dalens västra sida. Luften hade varit sval och behaglig och även om han inte hade kunnat se sin ledsagare hade han kunnat känna dess värme. En uråldrig värme fylld m…[Read more]

“Ah, det är inte så illa. Jag har allt jag behöver.” Sade Ati nöjt, om en kanske lite stött, osäker på vad Neeana menade med ‘alla våra sommrar’. Hon var övertygad om att hon kunde ta sig någon annan stans om hon ville! Men hon ville inte. Hon var nöjd med att vara en kapabel tjuv.

Fast det var väl i sak inte något att bråka om.

“Sova? E…[Read more]

Neeana bara stirrar. Ati hade alltså varit utstött så länge hon kunde minnas.

Men det är såklart.. vilka chanser fanns det att klättra när det inte fanns något att börja med.

Hon sjönk ihop. När du väl når botten är du tydligen där för att stanna.

“Så… här är vi… alla våra sommrar.” sa hon med en besegrad suck.

“Hur.. sover d.. vi?”