Ati var inte så van vid längre beröringar, men hon kunde inte gärna slita handen till sig då Neeana var just så förståeligt nedstämdt. Istället så gav hon hennes hand några tröstande kläm. Vad annat kunde hon göra?

Dock så var det en sak hon visste om att vara ledsen, och det var att man bara blev ännu ledsnare av att grotta ned sig i det! Så ka…[Read more]

Hon såg på handen på sin axel.. och tog den i sin hand, tacksam för omtanken. Hon skakade sedan sorgset på huvudet.

“Det var inte flykt han sökte.. det var tid åt mig att undkomma.”

Det var inte en bra idé att fortsätta prata om honom, för där brast dammarna igen och gråten kom tillbaka.

Atis ögon spärrades momentärt upp då kvinnan började tala om sin far, och en uppoffring. Det var inte svårt att fylla i orden som Neena inte låtit spilla ut. Någon form av buse hade överfallit dem, och hennes far hade stannat för att uppehålla dem medan han hade låtit Neeana springa iväg. Hon hade sett liknande historier många gånger… och…[Read more]

Neeana lät sig hjälpas upp, försiktigt och på vacklande ben. Hon såg över nya revor som dykt upp på klänningen efter att ha sprungit oförsiktigt i ett för litet plagg. Hon kastade ett öga på Atis kläder igen… snart skulle väl hon också behöva gå i karlakläder, men vad gjorde det? Det fanns ingen familj i världen som skulle låta sin son trolo…[Read more]

Ati hade förvisso ingen aning om vad kvinnan hade trott, men eftersom hon inte fortsatt att förklara så satte hon det snabbt från sina tankar. Det hade varit förargeligt att haka upp sig på gamla ting hur som haver, och kvinnan fortsatte prata om annat.

“Hm… Neeeee-ana.” Ati drog prövandes ut på namnet. “Neeana. Neeana. Lite långt, men fint!” H…[Read more]

Neeana synade Ati, förvånad över namnet. “Åh.. förlåt, jag trodde..” hon avbröt sig själv. Ati behövde inte veta att hon misstagit henne för en pojke.

Hon snörvlade och torkade nsan med en ärm. Hon skulle.. visas repen… lära sig leva som den ohyra hon skulle behöva vänja sig vid att vara. Men ändå var det lite värmande att en total främling so…[Read more]

Att Jasper inte ödslade massa tid med att argumentera fram och tillbaka om huruvida det var bättre att bara sitta på sina händer eller att faktiskt göra något ansåg Drosai talade till hans fördel. Han var faktiskt kapabel till att ta beslut och göra vad som krävdes, vilket betydde att det kanske inte skulle vara en total pina att vara instängd…[Read more]

Ati strök tillbaka sitt kaotiska hår för att binda fast det i nacken med en bit snöre hon haft kring handleden, och ryckte samtidigt på en av sina axlar. Hon gav den gråtande kvinnan ett snett leende.

“Eh, varför inte? Du verkar inte ha varit här, på gatan det vill säga, allt för länge, hm? Du är för ren. Är väl bara rätt och riktigt att någo…[Read more]

Ailis slutade inte skaka av gråt, Hon försökte men det var omöjligt. Det var som en mardröm, när som helst måste hon få vakna och lugna sig, hon skulle vakna av att Colvin hånade henne för att ha försovit sig, hon hade gott tagit emot bannor för att ha latat sig i sängen från både mor och far om det betydde att ingen av dem… blödit ut på g…[Read more]

Jasper suckade tungt åt hennes betoning på hoppas. Han ville inte erkänna det, men hon hade rätt. Vad var att hoppas jämfört med att faktiskt göra nånting åt saken? När hon nickade mot dörren så tvekade han en sekund före han tog korgen i ena handen och lät sin vänstra hand lysa upp. Försiktigt klättrade han in där den fallna dörren en gång st…[Read more]

Tystnad hade aldrig riktigt varit något som Vésiva varit bekväm med. För det brukade sällan bringa något trevligt och definitivt inte pengar eller mat på bordet. Hon svalde lite nervöst och drog en hand genom sitt blonda hår som hade blivit lite mer smutsigt under deras resa. Hon bet sig i underläppen och lät blicken vandra över alla hörn som gi…[Read more]

Utan några fler ord, svingade hon sig upp på hästen bakom Ailis och tog tag i tyglarna. En enkel, men bestämd snärt och hästen började galoppera med ett litet klagande gnäggande. På något sätt fick flickans gråt det att knyta i magen på Ziyaté. Känslan var märklig. Varför skulle hon bry sig om en flicka, en främling och dessutom en människa. Enba…[Read more]

Neena såg på sin klänning. För liten. Sliten. Trasig. Hår? Är det en sak.. som kan förloras?

Hon såg på Ati.. Tårarna har inte slutat rinna men gråten har i alla fall blivit mindre ljudlig.

Hur kunde hon tänka på mat när far förmodligen just dödats? Hennes mage kurrade och avslöjade henne.. de hade ju missat frukost och med de knappa ransoner…[Read more]

Skräcken stod som skriven i ansiktet på mannen, och var Drosai helt ärlig med sig själv så fanns det väl aspekt av det hela som gjorde även henne illa till mods. Det var trots allt ruiner, och hon var i tillräckligt samstånd med andevärlden för att känna att det fanns rörelser på det planet på denna gamla plats. Det kunde vara positivt, förv…[Read more]

“Djupare ned?” Ekade Jasper och blev genast lite blekare. Han tog emot örterna hon plockat upp åt honom. “Tack. Borde vi verkligen gå djupare ned?”

Tanken att ta en gång som tog dem neråt satte en klump i magen på honom. Vem visste vad de kunde hitta där? Hans huvud började måla upp faror runt varje hörn – monster, skuggor, översvämn…[Read more]

Ati lutade sig halvt över bordet för att fortsätta kunna se den andra kvinnan, och höjde ett förbryllat ögonbryn. Tillslut så klättrade hon över möbeln, för att sätta sig bredvid henne – eller, på lite mer än en meters avstånd. Vad visste Ati, trots allt? Kanske var kvinnan galen och skulle flyga på henne. Det var bäst att vara säker.

“Ah, du…[Read more]

Det var en väldigt klen tröst.

Att inte längre vara jagad fick inte far tillbaka.

Att inte längre vara jagad ändrade inte det faktum att det lilla hopp om ett drägligt liv var krossat.

Mat? Nej.. hon hade ingen mat. Det var far som hade brödet. Det var kyrkan som stod för måltiderna. Kvar fanns ingenting.

Hon kröp besegrat in under bordet oc…[Read more]

Kvinnan framför henne verkade helt klart inte helt med, det kom Ati fram till utan vidare svårigheter. Nej, men då var det inte helt enkelt att ha fötterna på backen då man hade blivit jagad heller, det var hon också alltför medveten om – även om hon var så kapabel på det hon gjorde vid det här laget att hon oftast kunde hålla huvudet kallt, men h…[Read more]

Neeana flämtade till, föll bakåt och kröp baklänges sittandes ett par steg. Hon hade varit säker på att hon var ensam så den plötsliga rösten hade skrämt upp hennes panikslagna hjärta rejält. Hon kisade med blicken när hon såg det lilla ansiktet.. en ung.. pojke? Sannerligen ingen vakt i alla fall. “Han” såg ut att vara en av de utstötta… de…[Read more]

Jasper suckade tungt där han stod vid värdshuset bardisk. Han tornade lätt över folket och kunde se musikerna spela utan problem, men han hade tankarna någon annanstans. Terminprovet hade gått helt okej – men avgiften blev så pass hög att den lätt tog en tredjedel av allt han ägde. Han hade varit tvungen att sälja så mycket drycker och smörjor att…[Read more]