Lite med avsmak betraktade de vinröda ögonen omgivningen. Det höga sorlet i värdshuset gav henne nästan en mild huvudvärk. Dessa människor… Fulla och patetiska. Många av dem bedrev sin dyrbara tid till att inte åstadkomma något. Åren rann ut till inget. Kanske var deras höga skrik, ett rop på hjälp? Rop som drunknade i varandra. Hennes smala fi…[Read more]

Geira ryckte till då Ulfruk nämnde svårigheterna i det faktum att hon behövde stunden själv med vampyren innan dödsögonblicket. Hon var just på väg att protestera då han gled över i scenarion som möjliggjorde bådadera, och lättat sjönk hon tillbaka i sätet igen. Hon kände fortfarande blodssången inom sig, men mest av allt kände hon kylan, den som…[Read more]

Det var inte mycket till rum en skranglig säng och en ‘stol’ eller fåtölj, visst för han väl vart med om värre nu men detta var han inte riktigt beredd på. Xharin suckade tyst och märkte knappt då hon knuffade undan honom mot väggen, då han hade mer ögon på sängen, det fanns inte ens en chans att de skulle få plats där båda två utom man var så a…[Read more]

Ulfruk lyssnade till Geiras beskrivning och förstod att hans lycka drivit honom till det mest förnämsta villebråd han någonsin kunnat önska jaga. Geiras omfattande kunskap om vampyrer hade gjort honom helt ställd och med all sin förmåga försökte han lägga så många detaljer på minnet som möjligt. För att kunna jaga ett byte måste man känna…[Read more]

Ute på gatorna gassade solen över hamnstaden. Alfred fick sätta sin handskbeklädda hand skyddande ovanför ögonen för att kunna se ut över gatan. Aeiras var en till synes välmående stad trots allt, en liten bit längre ifrån hamnen var det flesta av husen istället byggda i sten. Det såg nästan ut som de ett efter ett byggts på varandra i vad…[Read more]

Nothiël  titta på Silke med en fundersam min.

Såg när hon demonstrativt visade vart linjen gick.

“Jag förstår din irritation, jag önskar inget annat än att det gick en annan väg med ditt byte. Jag har kunskaper om att hjälpa dig att hela.  I gengäld skulle jag behöva hjälp med en sak… betalar väl när uppdraget är slutfört, och om det vill si…[Read more]

Medan vagnen, lätt taktfast skakande, rullade fram längs med gatorna, var Geira oupphörligt vänd mot fönstret. Hon sökte utåt, långt bort, nära, men den försmädlige blodsugaren undgick henne.

Det var inte normalt.

Självfallet var det inget normalt med vandrande lik, såväl bloddrickande som icke, men det var något fruktansvärt fel med den här var…[Read more]

Ulfruk var glad att höra att hans lilla fadäs inte hade väckt anstöt hos Geira, då kunde han åter slappna av. När de båda hade satt sig tillrätta i den bekvämt inredda vagnen ropade han åt Grach att ta dem till Järnporten. Obehaget från den skakiga resan över kullerstenarna dämpades påtagligt av de väl vadderade sittdynorna i röd sammet. Lyktorna…[Read more]

Geira var inte van att återgäldas bortom vad ett kontrakt krävde, och såg först ganska förvirrad ut, då Ulfruk inte bara tackade henne utan även började ordna med ett av de fascinerande dvärgska vapnen till henne. Hon hade mest tyckt att det var skönt att han förstod det vettiga i att ta emot trollpåsen inför deras jakt; i vanliga fall fick hon…[Read more]

Davants uppspärrade ögon och halvöppna mun visade tydligt hans förvåning. Hans blick for från Ayperos, till Nenya, tillbaka till Ayperos. Var de seriösa? Hur konstig och ovärldslig Ayperos än var kunde Davant se att han inte var dum. Det var ett lugn bakom mannen som endast kom med visdom och erfarenhet. Han såg inte gammal ut, men hans ögon var…[Read more]

“Jaah, ööhl ska ni fåh, ja schöön.. Rövormsööhl, jaaah” Orkfried sköt i höjden av glädje, tappade upp två stop av rövormsölet. Orkfried fortsatte med att ge, flinandes och lite flörtvinkande till vithåret, “varsåghood jaa, mmm, vårt bäestah rövormsööhl.. mm schöön..” sedan blickade Orkfried mot Rushla, “ja meine Aftokrater, duh får också ett av vå…[Read more]

Öl. Hon bokstavligen stank av det i detta laget, men kanske det var lika bra för det dolde lukten som kom då man reste på vägarna utan större tillgång till att tvätta sig. Inte för att hon på något vis var orenlig, men det var inte alltid så lätt att hålla sig hygienisk då man reste omkring. Men trots att hon var dränkt i öl så kunde hon ju inte…[Read more]

Igen. Hur många gånger kunde inte Rushla räkna på sina feta fingrar att hennes bror hade förstört hennes affärer. Nu skulle hon inte få denna främling att betala något och dessutom skulle hon bjudas på en öl. Lite irriterad korsade hon armarna och drog inte doften av ölen som de flesta skulle se som en stank, i alla fall i de stora mängderna.…[Read more]

Orkfried hörde oväsendet utanför värdshuset och stack ut det stora, mycket orkligt snygga nyllet ut genom fönstret, och sade åt sin syster..

“Chilla melonerna meine Aftokrater..” Orkfried, som var lite less på att Rushla hade satt sig i dispyt med kvällens första kund, kunde inte låta bli att skratta lite grann. “Ruhsla, ehm jaa, duh, kom in ist…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Davant hela tiden medan han yttrade sina ord. Det var som om han analyserade alla rörelser och alla ord, och vad han hade tänkt säga trots att orden blev osagda. Kanske han till och med kände av vad som egentligen rörde sig där i Davants huvud, men om så var fallet sa han inte det högt. Trots allt var det hur folk ager…[Read more]

Det var typiskt hennes tur. Det räckte inte med all skit hon var tvungen att hantera på färden hit. Här hade hon tänkt ta en öl, lite mat och sova lite innan hon reste vidare i lugn och ro – men som vanligt tyckte världen om att skita på hennes huvud. Ungefär som då fåglar sket på en i förbifarten, men mycket oftare. Så istället för att bara k…[Read more]

Ulfruk insåg till fullo det oerhörda värdet av gåvan som Geira gett honom, helt utan att be om någonting i gengäld. Han bestämde sig omedelbart för att återgälda gåvan. ”Madam Geira, det är verkligen en furstlig gåva ni har gett mig. Jag önskar att jag hade någonting lika värdefullt att ge er i gengäld”. Han funderade på hennes kommentar om d…[Read more]