Thelgarn skrattade grovt och slog gång på gång i sig klunk efter klunk. Dunkade Arand i ryggen, som en krigsbroder bör göra efter en kamp som de just utkämpat. “Vänner, vi har ju just kämpat ett monster, och kommit helskinnade ur det, var lite muntrare, har vi inte gjort vårt? finns det för oss mer att göra? förvisso” började Thelgarn “förvisso ka…[Read more]

Arand själv sträckte på nacken något då han satt sig. Nog för att han var van med sådana akrobatiska rörelser, men det tog ändå på krafterna att slåss så som de gjort. Något trött och tyst satt han på sin plats med sitt stop, och drack några djupa klunkar. Liksom Vinga var han kanske något tystare av sig bland okänt sällskap.

‘Jag ta…[Read more]

Gork skrapade sig i huvudet, just ville Jo bli nersläppt, och nu ligger ju Jo där på marken, med gräs i håret och mull överallt.. och nu säger Jo att Jo vill upp i trädet. Nåväl, människor är något Gork nog inte är så bra på att förstå sig på ännu, men kanske en vacker dag, kanske Jo kan lära Gork lite människofasoner.

“Jo, Nerdan?” frågade Gork…[Read more]

Jo, som hade svårt att förstå orken innan han blev illamåendes, hade ännu svårare att förstå nu. Han rynkade på ögonbrynen och försökte få någon klarbild i huvudet. Nerdan… Ner. Ja det måste ju trots allt betyda nedanför trädet. Han nickade lätt åt det hela, lite eftertänksamt.

“Jo vill ner! Nerdan Jo!” utbrast han och fortsatte att sprat…[Read more]

Lite förvirrad över allt som skedde var Vinga. Död? Inte såg den unga flickan ut som något spöke inte. Fast helt förstörd var han nog. Blöta kinder och rödsprängda ögon. Det hela var patetiskt. Fast de flesta män var väl det? Hon såg på kvinnan som tycktes vara den som de hade ett avtal med.

“Det tog en oväntad vändning.” sa hon och skrattade lät…[Read more]

Lite krampaktigt höll Vinga i sin ölsejdel. Den här gången tänkte hon inte släppa sin öl, inte för någon. Speciellt inte för något jävla monster. Hon lät den bittra drycken rinna ner för hennes strupe och släcka hennes törst. Det märktes att hon hade rört på sig mycket och länge. Speciellt innan det där monstret hade kommit i hennes väg. Hon delt…[Read more]

“Ja skål på er!”. Eldel hade höjt sin sejdel glatt. Ölet smakade nästan lite jordigt, precis som den gången han hade varit i Iselem.

“Vart är ni på väg egentligen?”, frågade han svävade. ”Själv är jag på väg till Nirsjön för att hämta…”, han hindrade sig själv. Han kunde ju inte berätta allt för dem, han hade trots allt bara känt dem i en kvar…[Read more]

Thelgarn nickade stolt, Öl det är minsann något som smakar efter en kamp, vem vi har ju gjort vårt, nu får stadsgarden göra sitt med att släcka och rädda folket ur husraset, Tänkte Thelgarn. Inte för att vara självisk eller något, men att döda ett vidunder som en lindorm tar ju nog ut på krafterna, även om allt kändes som det var över i ett ögonbl…[Read more]

Arand såg på dem, och funderade hastigt över deras förslag. Öl medan byborna försökte släcka eldar, och hjälpa de krossade under husrester eller skadade av lindormen? Det lät aningen absurt, men dessa tre verkade inte riktigt så medvetna om vad som hände kring dem. Däremot skulle byborna knappast vilja ha hans hjälp även om han erbjöd den, så…[Read more]

Miranda biter sig i läppen men kan inte hålla det inne längre.

” Far, jag såg dig stå bredvid min grav tidigare och jag vet att du trott att jag var död. Men jag är här för att se till att du rättar till dina misstag. Se nu till att ni kommer fram till någon form av lösning.”

Handelsmannen tittar ner i backen och ser ut som att han inte riktig…[Read more]

Gork skuttade glatt och ivrigt mot trädet, med Jo under armen. Plötsligt som Jo sprattlade till och sparkade Gork i ansiktet så att Gork släppte taget på både Smulan och Jo så att de ramlade ner. “Ohi” utbrast Gork och höll händerna för ansiktet “Ohi”.

Det gjorde en del ont att få en sprattlande människo fot i ansiktet, Gork skulle ha tänkt efter…[Read more]

Väl på Gorks axel nådde Jo sin packning. Nog för det skumpade väldigt och det var svårt att öppna sin egna säck utan att tappa allt för mycket av sin egna packning. Tack och lov, låg det han ville komma åt först. Han fick tag i ena kanten på ett mörkt tyg och det vecklades ut som nästan en mantel bakom orken. Fast… Det såg lite litet ut för de…[Read more]

Gork såg på när Jo pekade på väskan i Gorks hand och sen kastade Jo blicken mot ett träd en bit bort. Varför kasta bort sin blick, människor är allt tokiga tänkte Gork. AAAaaahh.. nu fattar Gork. Jo vill att Gork skall rycka upp trädet och använda det till nått? nä? Sky.. Sky.. skydd? säger Jo Skydd? kanske det är det Jo menar med trädet.

Gork t…[Read more]

Ungmö var aldrig något som hon hade sett sig själv som, det passade henne inte riktigt. Det var nästan som titeln smakade illa i hennes och fick henne att grimasera. Hon satte sina händer på var sin sida av sin höft och granskade männen framför henne. Hon hörde de tala om oroligheter om betalning… varför och vad besten egentligen var. Det hela i…[Read more]

Några ord förstod Jo i orkens tungmål, och där var något på det allmänna språket med. Fantastiskt! Men vad var det sedan han försökte säga… eller var det en dans? Förhoppningsvis inte en regndans, för det såg redan ut att vara på väg över dem. Han kliade sig i sitt lite längre mörka hår innan polletten föll ner och han förstod att kanske d…[Read more]

Han var onekligen tvungen att erkänna att han faktiskt gillade dessa människor runt sig. Kanske dvärgens förslag om öl inte var så dumt?

”Ett stop öl skulle sannerligen inte sitta fel. Det kanske kan stimulera lite tankar kring besten”, sa Eldel. Det var nog den mest logiska slutsats han dragit på hela dagen. ”Jag känner till ett bra värdshus”,…[Read more]

“Erethil! Jo, Shoq.. lära.. Ma.. Gork..” Gork nickade intensivt till svar, men blickade också mot de mörka molnen som dök upp över dem i all hastigare takt. Vi kanske borde hitta någonstans att ta skydd från denna ankommande storm, men var, vi är ju mitt ute på ett fält, lite träd här och där, bara Gork hade en spade eller hacka så kunde Gork grä…[Read more]

Thelgarn tittade på den lilla hopen av äventyrare omkring den döde lindormen. “Vad hälsad Eldel, det var en heldel magi ni hade i ärmen där tidigare..”, Thelgarn log och skakade Eldels hand. “Linn? Vad hälsad, och Arand, Elfdell säger ni?” Thelgarn tänkte efter noga om han någonsin hört talas om Elfdell, och inget som han egentligen hade hört t…[Read more]

Ett litet ouff kom från prästen när orken omfamnade honom och luften gick ur honom. Först trodde Jo att det var hans slut, men när han satte ner honom böjde han sig fram och drog några långa andetag för att samla tillbaka sin luft. Det var svårt att förstå vad orken sa först, lite svårt att koncentrera sig…

“Vid Erethil…!” utbrast han d…[Read more]

Arand stod fortfarande med blicken på lindormen.
‘Jag är Arand… Arand av Elfdell.’ det sista tillade han mer av vana, och höjde huvudet för att se på dem. Ingen av dem skulle ha hört om den lilla by han kom ifrån.
‘Och detta skulle ha varit mitt pris.’ sa han mer som en eftertanke.
‘Det är mitt trots allt, som monsterjägare och medlem i det Grå…[Read more]