Det var mycket som hände på en och samma gång. Fast Vinga var van, även om det var ett par år sedan sist som hon hade stridit mer än några tjuvar och banditer på vägen. Alla distraktioner för besten, hade gjort att hon lyckats få upp sin yxa igen.

Hastigt ögnade hon sina möjligheter. Ah, så klart! Eller i det korta ögonblicket hade det känts som…[Read more]

Tyst i sitt sinne tackade hon Nenna, eller vem av gudarna som hade gjort att hon hade fått Neyir vid sin sida. Han var skarp, skarpare än de flesta män. Men hon svor även över sin egna tunghäfta. Hon var vanligtvis rapp i tungan, men nu tycktes hon vara allt för nervös. Skärp dig!

Lite mindre elegant och graciöst, som man kan tänka sig att en kvi…[Read more]

Namn: Gormaknok “Gork” Dar’Kupgugh
Kön: Man
Ålder: 43 år
Längd: 183 cm
Tyngd: 96 kg
Ögonfärg: Svart/gråa ögon
Hårfärg: Svart / lortigt / stenkross / mineraler
Födelseort: Vid Shum Zhurmat – Ett orksamhälle, vars population bestod av majoriteten gruvorker men också där människo- och dvärgfångar som lagts i gruvarbete.
Folkslag: Ork – Gruvork
Lojali…[Read more]

Eldel såg förtvivlat på medan de andra utdelade hugg efter hugg mot lindormen. Så här hjälplös hade han inte känt sig på åratal. Inte sedan den gången hans fästmö dog. Men något sådant tänkte han inte låta ske igen. Inte ens för några främlingar han träffat på ett nedgånget litet värdshus.

Dvärgen föll till marken och besten verkade göra sig r…[Read more]

Gork slickade sig om läppen men märkte hur Jo rykte tillbaka på sitt förvuxna vildsvin. Kanske Jo vill ha sitt vildsvin för sig själv, så oförskämt – tänkte Gork för sig själv.. men var är nu detta, två flodda fasaner, till Gork? Jo verkade vilja att Gork skulle ta sig an fasanerna istället för det det förvuxna vildsvinet, som nu Jo tydligen var…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork såg på när blekansikte, föste ut sitt hår och sedan pekade blekansikte på Gork och frågade om Gork var Gork. “Gork!”, svarade Gork och knöp ihop näven och rörde den vid bröstet. Gork såg då på blekansikte och den förvuxna vildsvinet, blekansikte pekar på sig själv.. Jo? sedan på vildsvinet, Smulan? Varför skall man behöva döpa sin målt…[Read more]

Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]

Men… Ordet som avlutade kvinnans mening innehöll mer än vad som sen kom att faktiskt lämna hennes läppar. Det fanns en outtalad rädsla där, liksom en anklagelse. De hade alla trott att Me’erisia skulle gå under när hennes mor dog, när hon tagit över tronen. Visst hade hennes metoder för att dämpa upproren inte varit de mest pacifistiska me…[Read more]

“GORK” kom det ur Gork när det förvuxna vildsvinet och dendär människan pratade med honom där han hukade sig bakom busken. Jo för att Gork hade lärt sig av sin moder att alltid vara vänliga mot sin måltid, och det förvuxnade vildsvinet verkade en riktig orkmumsbit, tänkte Gork. Han kom på sig när han väl hade uttryckt sig på ren orkmål, och vä…[Read more]

Den gamla herren må vara vis, men kanske lite magirostig – tänkte Thelgarn i stundens hetta, precis då den unga kvinnan rusade förbi honom i högsta hugg mot lindormens fötter, följd av den vithårige krigarens sving och hugg, och hmm dans? vem här denna, vandrande cirkus? en trollkarl som gillar fjärilar och en vithårig fullvuxen krigare som…[Read more]

Neyir svalde lätt, och gav sin hustru en blick och nickade vid passliga tillfällen för att visa att han stod på hennes sida och höll med om vad hon sade. Men han insåg också att han skulle bli tvungen att prata om han skulle tas seriöst i denna situation – och som ansvarig tillsammans med Vesíva för handelsgillet. Och inte minst Barastars…[Read more]

Arand hade himlat lätt med ögonen över dvärgens religiösa prat. Alla dessa religiösa fanatiker, och se så lite nytta det gjorde dem. Tvärtom gjorde det väl bara allting värre. Men om det hjälpte denna dvärg att ta ned monstret som höll på att förstöra denna lilla stad spelade det inte så stor roll, antog han. Självfallet hade han föredragit att ta…[Read more]

Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]

Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji  Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]

Gork hade vandrat från sin orkstam i dagar och nätter, han var på jakt efter svaret till de stora frågorna som de arbetande orker hade slagt  honom i skallen med. De hårt arbetande gruvorkerna hade fått nog, de ville inte mer, de orkade inte mer, de ville vara fria, ha sin rätt, bo lite mer snoffsigare än i själv uthuggna bergshålor. En del hade h…[Read more]