Mizue
Hon såg en stund efter Toro, såg hans stora och mäktiga gestalt snart försvinna bakom en snårig kulle. Tänk att de stora gudarna kunde röra sig tyst, ljudlöst om de så önskade. En stund betraktade hon förstörelsen som han lämnat i sitt spår, det kunde varit värre. När den unge mannen från skogsklanerna talade igen vred hon huvudet mot hono…[Read more]
“NEJ NU!”, röt kyparen, medan han tog i Deimos och lyfte denne från golvet. “UT! NI HAR DRUCKIT NOG!”
Deimos skakade på huvudet medan han grimaserade och stönade. Kyparen pekade mot honom med ett kort svärd som han tagit fram. Deimos höll i ankaret som han alltid bar med sin vänstra hand, och lyfte sina lediga hand mot kyparen för att lugna n…[Read more]
Herrie tittade mot Brinkeskogen som låg framför dem.”Ah. Jag minns att jag nästan vågade mig in i skogen en gång förut. Denna gång vänder jag mig inte tillbaka mot Räkvik, inte ännu i alla fall!”
Han log med självsäkerhet och var övertygad att allt skulle gå bra. Så långt ute var de inte än. “Ja, man kunde ju börja tänka på att äta något när v…[Read more]
Moldark såg fortfarande med intensiv blick mot Ingeborg. Han lyssnade på rapporten som Ingeborg gav till Nenya, utan att ge denne mycket uppmärksamhet, utan främst för att lyssna på vad Ingeborg sade. När han förstod vad de diskuterade om fick det honom att skratta högljutt.
“Är detta vad ni ynglingar verkligen använder er tid för? Ni vill skapa…[Read more]
Efter att Hulta såg att Sera drog åt sig uppmärksamheten från männen så viskade hon några besvärjelser och först försvann ljudet av hennes fotsteg och sedan smälte hon in i omgivningen, ljuset passerade genom henne istället för att stanna på henne, och hon kunde obemärkt runda hörnet och gruppen av folk utan att uppmärksammas. Hon såg sig om och p…[Read more]
“Bra!” Skrattade Lissandra och log mot Späck. “Det är fel, men det var ett bra svar. Jag tog samma beslut, med samma resonemang, och hade gjort det igen. Därav den dämpade stämningen i besättningen.” Hon indikerade omkring sig, och fastän det inte var vidare dämpat bland hennes folk, så kunde de som oftare stött på den besättningen se skillnaden.…[Read more]
Wreax studerade fortfarande Vésiva noga. Han visste att hans försök att få information från henne inte skulle gå igenom. Så öppet brukade de inte diskutera om så vägande ämnen.
“Självklart, jag förstår. Jag ville bara att du vet att du kan tala med mig ifall du känner för att du behöver säga saker högt.”
Han drack lite ur stopet. “Ja, m…[Read more]
Ingeborg tittade på Moldark medan han pratade, att kommentera om dryaderna hade inget syfte då hon precis hade gett det svaret, så hon fortsatte helt enkelt lyssna. Efter en stunds väntande när han var klar, som om hon hade fastnat i en annan tanke och bara stod och stirrade på honom blankt, så producerade hon ett faktiskt leende, dock ett väldig…[Read more]
Det ryckte lite i Vésivas mungipor och hon lade sina händer omkring stopet som hon hade fått för att se in i Wreax ögon med en något road och skärpt blick.
“Åh, för all del Wreax. Jag trodde du haffade tag i mig för att du ville mig något? Och jag är trogen vår drottning nog att låta våra ärenden vara ifred.” sa hon med ett litet skratt innan ho…[Read more]
Vanligtvis hade inte Nenya något problem med mörker, men det var något som gjorde henne obekväm i att vandra ner för korridoren. Kanske det snarare var personen som väntade henne där nere. Ingeborg. De hade setts ett par gånger när hon skulle inspektera hennes verk. Hon hade nog hört om det innan – men hon var inte riktigt säker på vad som egent…[Read more]
Wreax och Vésiva gick till gyllene sköldpaddan där de var varmt välkomnade. De hade trots allt gått till detta ställe ofta då det var så centralt i Antrophelia, då det inte var en lång väg från Handelsgillets kontor eller det kungliga palatset. Wreax beställde ett stop för var och de satte sig ner i ett bord där de var ostörda.
Moldark avbröt aldrig ögonkontakten med Ingeborg då denne såg på honom med sin nyfikna men vassa blick. Hon hade ett öga för vampyrer – hon kunde se att han var mera värd en veklingarna kring honom. Då hans han blev fri tog han i halsen på alven som stod framför honom och drog den närmare. Hans blick var fortfarande fäst på Ingeborg medan han str…[Read more]
Ingeborg såg över anteckningarna som hade gjorts vid senaste försöket och framstod märkbart fundersam. Hon bläddrade tillbaka några sidor, och sedan ytterligare några, tydligt sökande efter särskild information. Efter en tid av bläddrande medan kultisten som hade gjort anteckningarna hade stått fullständigt still, nästan som att hon hade hållit a…[Read more]
Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.
“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]
Wreax såg Vesívas oro igenom hennes kroppsspråk. Det var trots allt något han blivit tvungen att bli bra på att tolka för all affärsverksamhet. Men hennes svar hade varit något deflekterande. Han valde dock att besvara hennes fråga.
“Ja, det kunde faktiskt inte stå bättre till för tillfället…”
Utan att fortsätta vidare om sig själv fortsatt…[Read more]
“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.
“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]
Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.
“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]
Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?
“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]
Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!
Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]
Det var lite sött hur Herrie försökte att få bort hans reaktion som inte hade varit av den smidigaste laget och trots allt sa Faegrim att han ville ha några honungskakor senare. Hon sken upp lite grann och slöt ögonen nöjt när hon vandrade i solen. Verkade inte riktigt bry sig om att svansen sopade gatan ren bakom henne och att allt smuts ist…[Read more]