Ethirion räta på sig i fåtöljen då han tänkt resa sig men satt kvar vid hennes fråga. Även om det kanske inte syntes i hans ansikte så kändes det i hans aura att han misstyckte med att frågan ställts.
“Jag är en handelsman paladin. Iselem är en viktig del i mina varuflöden” han höll ut händerna en aning som om det var en självklarhet “Jag…[Read more]
Ethirions ord lät inte så farliga först, och det framgick rätt snabbt fram att hon ville göra honom till en spion. Tanken att förråda sitt folk på det viset var inte någon tanke hon behagade, snarare var det rätt förnedrande för någon i hennes position. Men hade hon inte redan förrått sitt folk, och sin drottning – Sharahs ställföreträda…[Read more]
Ethirion rörde inte en min vid hennes svar. Sedan knappast förvånade nog svaret honom, han var troligtvis så van vid att folk gjorde som han bad att motstånd inte fanns i hans värld.
“Jag vill att ni far hem.” orden dröjde kvar i luften och en medveten konstpaus följde dem. “Till Iselem”
För ett ögonblick var han stilla, innan han trummade…[Read more]
Ithia fnös i ett litet skratt, inte road egentligen men det var lite skrattretande att höra någon som Ethirion kalla hennes förflutna för intressant. Men där kom det, den unika situationen, och hon bävade lite över vart diskussionen var på väg.
Bara för att ha något att göra tog hon en till liten klunk av sitt te, medan hon betraktade h…[Read more]
Ethirion var stilla för ett ögonblick innan han drack av den höjda koppen. Långsamt sänkte han den igen, nästan provocerande långsamt.
“Ni har ett intressant förflutet paladin” han gjorde en gest med ena handen som om han nästan blivit förnärmad och att detta bara var småprat. Så för första gången sedan de mötts kröktes hans mungipor i vad man…[Read more]
Ithia suckade lite inombords på Ethirions likgiltiga vis som verkade få tiden att gå långsammare. Hur länge skulle denna pina och tortyr av att behöva vara i hans sällskap vara? Kunde de bara inte skynda på lite så Kheezai blev klar med sin behandling snart? Nå, det var själviskt tänkt, men hon hade nästna hellre mött fader Afselius igen än att s…[Read more]
Ethirions gråa blick vilade på Ithia utan att avslöja någon annan känsla än den likgiltighet högättade normalt brukade ge pöbeln. Han sänkte koppen till sitt knä och skruvade på sig, som för att rätta till hur han satt. Ingen förändring skedde i hans ansikte då hon talade om folket, sin familj och sitt val. Så drog han ett djupt andetag då hon ta…[Read more]
Luka hade självfallet ingen aning om vad det var som Dhrach tänkte på men i hans fiskögon så var Dhrach helt klart en mästare på ätbara lands ting. Visst kunde han själv en hel del om medicinska växter men ärbara? Nej det var han inte direkt duktig på som han tidigare nämnt då han idiotiskt ätit en giftig svamp när hungern kommit krypandes över…[Read more]
Luka tittade ner på sin svarta fena en sekund lite smått oroad över hur detta ens skulle fungera innan han bestämde sig för att låta den tanken försvinna för tillfället då det inte var värt att bekymra sig över redan. Ingenting hände ju just nu eller hur? Hon skulle säkerligen guida honom i rätt riktning oavsett så vad fanns det att tänka på eg…[Read more]
Om hon hade noterat hur han höll andan och mötte hennes blick eller inte var omöjligt att avgöra, särskilt när hon vände sig om och började gå. I varje fall sade hon inget om det utan promenerade bara, lite vingligt, i maklig takt över kullerstensgatorna. Arands idé om att tvinga Sandors tjänstefolk att bereda någon slags mat åt dem under denna s…[Read more]
Arand hade tänkt ge någon sarkastisk kommentar som svar på hennes anmärkning gällande hans pigghet. Men då hennes hand stannade kvar var det som om även han fastnade en stund, frånvarande då han såg henne i ögonen. Han kom på sig själv med att ha hållit andan då hon lät sin hand falla och började gå. Ett ögonblick stod han kvar, stilla i sina egna…[Read more]
Ithias hjärta slog lite långsammare då han sa att det inte var något hon borde vara medveten. Lustigt egentligen hur denna man fick det att krypa under skinnet, och hon intalade sig att hon var löjlig. Men hon kunde inte helt skaka av sig känslan, speciellt inte då han så mystiskt förde konversationen vidare och ledde den vidare på viset han gjord…[Read more]
Så fort uppståndelsen kring konungens annonsering hade avtagit fortsatte mumlandet i salen där man mest viskade och spekulerade kring nyheterna. Blickar drogs mot de närvarande ur familjen J’lothain, vissa med förakt, vissa med avundsjuka och andra ivrigt spekulerande om hur det hade gått till då de försäkrat denna förlovning med konungen.…[Read more]
Baura blev genast stilla och såg förläget åt sidan, försökte hålla sig så stilla som möjligt igen.
“Åh, ursäkt, hm…” Hon fann sig i att Hillevis soldater åter gjorde jobbet åt henne – även om det började kännas lite genant och hon kände sig en smula tillrätta visad av den äldre kvinnan. Samtidigt var det väl rätt som Hillevi sa, hon bord…[Read more]
Detta var förfärligt illa, alla planer förstördes på en ynka minut och Nilla kunde se de olika stämningarna över sina föräldrars ansikten. Far som nöjt log över hela alltet med mor som såg ut att vara på gränsen till att förvandlas till en barbar och halshugga henne på plats. För andra så verkade hon lugn men Nilla visste bättre när det kom till s…[Read more]
Tystnaden som följde stod i skarp kontrast till Salims hårda ord som hade tyckts eka i fängelsehålan längre än vad som var naturligt. Hans fotsteg följdes av vakterna till dess att inget mer hördes utom de tillfångatagnas egna andetag.
”Åh han är inte död, inte än, inte som er mor”, ljöd plötsligt en röst, en mjuk och varm stämma, behaglig at…[Read more]
Hon daskade till honom på ena armen när han liknade henne vid någon som kravlat sig upp från helvetet, men hennes flin bestod.
”Nå, det kan jag väl gå med på… Och kanske ett glas vatten eller två. Det smakar som om en katt hade krupit ned i halsen på mig och dött”, medgav hon efter att hon tagit hans hjälp för att komma upp på fötter. Det var lit…[Read more]
Om hennes kinder hade varit en annan färg hade det säkert synts att hon rodnade när han började knäppa upp sin kappa, men hon besparades den uppenbara förnedringen och för det var hon tacksam. Hon kunde ju känna hur kinderna hettade och hon fick nästintill tvinga sig själv att ta sig samman och le artigt utåt.
”Nå… Gör inte illa varandra allt fö…[Read more]
