Ylva Sigvaldadottir

Hon såg hur drottningen körde med vakterna. De gav både henne och varandra blickar men hon lät direkt bli att möta någon av deras blickar. Det här var något mellan drottningen och hennes vakter. Tillslut, med en ljudlig suck och mer än en invändelse gav de med sig och lät drottningen själv hjälpa både henne och Ylva till stu…[Read more]

Drottningen låg kvar, nästan alldeles för länge. Ett tag funderade hon på att det kanske hade varit lika bra att inte resa sig upp. Det var som om hon hade sett Kettil där ett kort tag och kanske skulle Ylva som låg så nära henne hör hur hon desperat viskade den yngsta sonens namn. Allt bultade och gjorde ont. En känsla som inte blivit bättre med…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon hade trott någonstans att striden skulle vara över. Att drottningen faktiskt skulle hjälpa henne upp. Istället kände hon sparken i magen och hon hejdade impulsen att kräkas. Så striden var inte över och hon fortsatte envist tills de båda låg på de kalla, skrovliga stenarna.
Hon kände drottningens arm över sig och hon förs…[Read more]

Drottningens kropp värkte. Faktum var väl att båda hennes söner hade gett henne en käftsmäll om de såg vad hon gjorde nu. För att inte tala om sin make. Den sista striden hade tagit hårt på henne, skadorna var fortfarande kvar och någonstans i bakhuvudet var hon rädd för att de var permanenta. Hon tog emot skinnet ifrån en av vakterna och…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon log åt kvinnan som reaktion på den blödande näsan. Hon var inte helt säker på att den inte brutits för det dunkade oroväckande i hela ansiktet. Hon skrattade dock till åt kvinnans häcklande och istället för att parera det hårda slaget så vek hon undan, vilket satte kvinnan i obalans. Hon hade sett att hon tagit i för a…[Read more]

Leoric satt där fortfarande spänt och stampade lite nervöst med foten under bordet i rask takt, tyckte inte om att sitta där själv. Visst han var en man som kunde försvara sig själv, men han hade lämnat sin rustning och allt annat då han kom hit för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Nå, svärdet hade han så klart och det gav honom lite…[Read more]

“Utan att meddela dig?” frågade hon med ett höjt ögonbryn. Det var något roande att se hans irritation, även om den kanske inte var så bra planerad. De var ännu inte långt utanför staden och vem visste vad som kunde hända här i Iselem?

Trots allvaret i situationen kunde hon inte rå för att skratta till, hon försökte att dölja hur roligt hon tyck…[Read more]

Sköldmön betraktade henne med ett snett leende när hon skymtade att blodet rann ner för hennes näsa. Inte direkt något dåligt samvete över det. Det fanns inga regler och hon ville se hur kvinnan agerade under en intensiv strid. Hur hon tänkte. Förstås var det inte svårt att se att hon ännu tvekade att ge sitt bästa, vilket gjorde Ranghildr lite…[Read more]

Noah

Han kunde inte låta bli att flina större då hon erkände för honom att hon inte varit helt säker på att han skulle komma. Bra, då förstod hon säkert hur otroligt, obotligt idiotiskt det här äventyret var. Han var fortfarande inte helt säker på vad han gjorde, varför han valt att bryta upp från det han ordnat för sig i staden för att ge sig u…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på drottningen som verkade syna svärdet lika mycket som hennes ord innan hon ruskade av sig de tjocka plädarna plötsligt och klättrade ur båten. Hon såg efter henne, hon hade inte bett henne att följa med samtidigt verkade det som ett underligt avsked så hon klättrade ur båten en kort stund efter henne och följde henn…[Read more]

Utan att tveka en sekund ruskade drottningen av sig plädarna. Inte så brydd om de blev lite blötare av snön och klev ur båten för att sätta yxan i sitt bälte för att röra sig mot en stor ek som växte precis där stenstranden började. Det låg ett par tjockare grenar där och hon bröt den i två delar så att de blev liknande längd som ett svärd inna…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg hur kvinnan tog emot hennes gåva. Såg hur hon inspekterade bladet, skaftet och yxan i sin helhet. Som om hon sett hundratals redan i sitt liv. Kanske hade hon det? Ylva såg på yxan själv också och log ett litet leende då drottningen berömde den.
Hon nickade lite.

” Jag har mitt svärd. Liknande Asgeirs. ”

Svarad…[Read more]

Lite fundersamt tog hon yxan ifrån henne, milt och ömt. En respekt som varje vapen förtjänade. Ett vackert hantverk. Tyngden låg bra i hennes hand och hon strök sin tumme över bladet med ett nöjt hummande. Kanske skulle det vara förvånande hur väl hon inspekterade vapnet eller hur intresserad hon var av hantverket. Men till slut höjde hon blicken…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon nickade lite då kvinnan talade om sitt spjut. Varje krigare hade sin favorit. Spjut, svärd, yxa, pil och båge. Vissa föredrog till och med skölden. Hon strök händerna över byltet igen. Varje vapen hon gjort tog en del av henne med sig. Det var inte svårt att skiljas från dem hade hon märkt, när hon gett svärdet til…[Read more]

Vid gränsen som i många århundraden varit något av en gråzon, där Iselem, Iserion och Karm möttes sydväst om Loradons ruiner väntade furst Leoric något otåligt. Den lilla staden Sjödal hade säkert en gång varit vacker, men de senaste årtiondet då Iserion många gånger bytt makthavare hade tagit hårt på den stackars befolkningen och landsbygden. Fl…[Read more]

Nöjt nickade hon på huvudet över hennes svar. Det var det hon ville höra. Men hennes ätt var inte enbart sönerna, utan många såg de enbart som regenter. Ett tag verkade hon försjunken i sin egna barndom, knappt tio år. När yxan fastnade i mannens skalle, så tung att hon knappt kunde ta ut den. När hon väl fick ut den, med hjälp av sina ben så fö…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kvinnan då hon skärskådade henne lika mycket som  Ylva skärskådade drottningen. Hon kände kvinnans finger peta på hennes bröst och hon drog lite på munnen.
” Jag valde min tro när jag övertalade er son att låta följa mig med på resan. Om jag inte är villig att dö för de jag reser med på ett sådant uppdrag…. v…[Read more]

Blicken på regenten var allvarlig och hon lade en varm och bestämd hand på Ylvas axel. Inte hårt, men inte heller så lättsamt som innan. Tystnaden var kanske lite mer påträngande mellan dem nu och hon vek inte med sin blick.

“Att springa mot sin död är aldrig lätt. Och att välja att dö för min ätt, nej. Det är fel orsak att dö över. Om du ska…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Vid drottningens ord om sköldmö log hon större igen. Genuint och skrattade lite lätt med en rodnad på kinderna. Hon var envis, ja det var hon och skulle inte dölja något som var så pinsamt uppenbart.
Hon skrattade med henne och nickade medhållande innan hon rättade till den varma filten om hennes axlar. Hon njöt av tystnaden…[Read more]

Ett litet skrockande kom ifrån drottningen och hon såg på henne med ett höjt ögonbryn. Lite som om hon såg något som de unga själva kanske inte såg ännu och hon funderade på om det var värt att avslöja hennes observation eller inte. Men istället gav hon Ylva ett snett leende och ett litet avvikande gest som om hon inte skulle lägga allt för mycke…[Read more]