Wreax ord får henne att räta på nacken, höja hakan en aning som om de fick henne att växa. Kanske inte för att det var han som sa dem till henne utan av innebörden i dem. Ja hon var sin mors dotter och hennes mor skulle aldrig ha nedlåtit sig till att bli utpressad och utnyttjad på det här viset. Hon skulle ha funnit andra vägar eller satt hårt…[Read more]

Arand fnös sarkastiskt, detta höll på att gå helt i överstyr och han fick hålla sig för skratt nästan. Om det hela inte vore så sorgligt. Inte inte mannen framför dem gav honom samma obehag som de flesta monster han hade i uppdrag att dräpa. Monsterjägaren la armarna i kors och kunde inte hålla tyst längre.
‘Vem i helvete tror du att du är, som ko…[Read more]

Olaus gav dem båda en bekräftande nickning och rätade på sig för att sedan luta sig tillbaka i sin stol igen, tydligt indikerande att deras samtal var färdigt. För många hade det direkt varit en förolämpning, att inte ens besvära sig med ett avslut på mötet, men Aldusa har sett Olaus ofta nog för att förstå att även om det inte var rätt, så var…[Read more]

Hillevi stod som representant framför Hrafns tält, de var en liten grupp som närvarade, endast Hillevi och ett fåtal andra varav bara två stod med Hillevi. Hon stod med sina händer slutna bakom ryggen sin, obeväpnad och hennes två vakter likaså, med sina händer slutna framför sig. Hillevis blick vandrade bland de närvarande och nyfiket observerade…[Read more]

Eftersom hon visste att hon skulle tacka ja… Hon hade aldrig riktigt förstått sig på folk som henne, de som visste mer än de borde, som alltid hade ett ess i den bildliga rockärmen. Men, de betalade henne ofta väl, och hon hade en känsla av att detta skulle bli ett särskilt lönsamt samarbete, även om det också kom med löftet om att det knappast…[Read more]

Hon verkade inte påverkad av hennes insikt, utan viftade bara bort orden.
‘Konstigare saker har skett.’ höll hon med, och knäppte sina händer igen.
‘Skeppet avgår om två timmar.’ meddelade hon med ett leende. ‘Eftersom jag visste du skulle tacka ja, har jag redan förberett allting. Detaljerna finns i kuvertet, så väl som krediter till den bank du…[Read more]

Skrattet som lämnade alvens läppar passade väl in i bilden som hon försökte upprätthålla utåt, den där oskyldigheten, men Moira misstänkte att denna kvinna nog hade mer blod på sina händer än hon skulle vilja medge. Trots det så kunde hon inte hindra sig själv från att flina roat åt förklaringen.

”Nå, underligare saker har skett förr, inte san…[Read more]

Alvkvinnan höjde ett ögonbryn lite roat över frågan eller konstaterandet som kom.
‘Va? Åh, det.’ sa hon med ett litet skratt, ett allt för flickaktigt skratt för att man någonsin skulle kunna tro att hon var den som sigillet antydde om att hon var.
‘All verksamhet behöver ett ansikte utåt.’ förklarade hon simpelt. ‘Och jag föredrar att det inte är…[Read more]

Precis som sin syster bytte han från resetunika till den nya han låtit göra i Frostheim, när han dragit bältet runt midjan och klivit ut ur tältet stod Torfi kvar vid lagbänken med edsringen i handen. Det var än bara Erngissles lagman som hade tagit plats på lagbänken, Brand misstänkte att Hrafn’s lagkunnige och Ulfhedna’s, om de sände någon, skul…[Read more]

Hon såg ned på kuvertet och synade sigillet. Hon kände genast igen det, och med det så bekräftades hennes misstankar. För några år sedan hade hon aldrig trott att hon skulle jobba för Tionde fingret, kanske hade hon inte ens anat att de fanns på riktigt, men hon rörde sig i tillräckligt skumma kretsar vid det här laget för att veta om att de var…[Read more]

Hon nickade, uppenbarligen nöjd över Moiras svar. Än en gång öppnade hon en skrivbordslåda, och tog fram ett nätt kuvert som hon la på arbetsbordet framför Moira. Det var förseglat i vax, sigillet i det perfekt placerad i mitten med omsorg. Men det var kanske inte det mest intressanta, utan det intressanta var snarare sigillet i sig. En symbol, s…[Read more]

Hon mötte alvens blick med sin egen utan att verka särskilt besvärad om sättet som hon talade om henne och såg på henne. Istället ryckte hon lite på axlarna innan hon svepte i sig det sista av sitt te.

”Det är väl därför, som ni sade, som ni har valt att anställa mig”, svarade hon med ett litet leende innan hon knäppte händerna i knät och åter lä…[Read more]

‘Hmm…’ sa hon tankfullt, och lutade sig framåt lite i sin stol, med händerna knäppta på bordet. Intresserad och nyfiken av vad som berättades och vad hon såg.
‘Men våra kroppar och muskler har minnen. Andas du, och rör sig dina organ, för att de minns hur det var att göra det? Behöver de faktiskt göra det, eller gör du det bara av gammal vana?…[Read more]

Ett litet leende fick hennes mungipor att rycka till en aning och hon dolde det genom att dricka lite mer av sitt te. När hon såg tillbaka upp på alven så var det dock fortfarande med ett litet leende. Det hela var helt enkelt lite för bisarrt.

”Nej… Ni har förstås rätt”, svarade hon roat. Det var konstigt att höra någon säga det högt, men alven…[Read more]

Alvens unga oskyldiga ansikte studerade henne, men det fanns en skarphet där i ögonen, en intelligens som man kunde se om man ville se den – om man kunde se förbi hennes ofarliga utseende.
‘Att du är odöd, Moira.’ sa hon simpelt.
‘Men en odöd som bevarat sin egen integritet, sin egen personlighet, sin egna vilja. Det, om något, är unikt.’ sa hon…[Read more]

”Vilket är…?” Frågade hon, nästan lite roat. Hon hade träffat många skumma typer genom åren, och blivit anställd av många som påstod sig veta mycket, men hon hade en känsla av att ingen av hennes tidigare kontakter hade varit riktigt så här väletablerad. Hon hade förstås inte frågat, men hon hade nog börjat förstå att detta inte var vilken ar…[Read more]

Wreax ignorerar Arands kommentarer och frågor nonchalant. I hans ögon hade Arand haft en chans att vara intressant, men missat den. “Fëani, jag ser av er moder i dig. Så som jag kommer ihåg dig från tiderna innan Isras styre. Redan då var du din moders dotter. Jag skulle aldrig ha besvarat ditt brev öppet ifall jag inte tänkte det.”

Hans ton var…[Read more]

Det hade sannerligen varit välbehövliga dagar. Lugn och ro, skratt och gott sällskap, kanske också lite för mycket mjöd men det hörde till. Trots allvaret i vad de red mot hade ritten till tingsplatsen varit angenäm trots att hösten redan var här. Väl framme ser hon ut över tälten, fanorna och myllret av folk. Hon hade alltid tyckt om ting men den…[Read more]

Alven, eller halvalven kanske, gav henne ett sött leende. Inget som avslöjade någon ond plan, eller mörka baktankar.
‘Åh, all kunskap finns där om man är observant nog.’ sa hon simpelt.
‘Som du säkert redan märkt, Moira, har vi många ögon i staden och hittade dig relativt lätt då vi valde att ta kontakt. Och även om du döljer det väl, är det få…[Read more]