Haru visste att förstörelsen som Toro orsakat inte skulle gillas av de andra skogsgudarna, men det problemet fick han bekymra sig för senare samt att hade man trasslat in sig i något och inte kunde hålla balansen var det svårt att röra sig försiktigt. Förstörelsen var ändock där och nertrampade och fördärvade buskar och träd var inte det lätta…[Read more]

Kentauren nickade tankspritt åt det Luka berättade, lät ju i och för sig helt naturligt att det skulle förhålla sig så. På land i mänsklig skepnad samma lag som för landlevande, i vatten med fena samma lag som för vattenlevande varelser.

“Kudde?” Det ryckte slött i Dhrach hästöron innan han förstod vad Luka menat och kentauren skrockade lågt…[Read more]

Faegrim hade en min som var delvis road och delvis lite halvt äcklad över hennes mumsande och grodbenen som stack ut ur kakorna. Men en Brinkeman var inte ohövlig, och tackade inte nej till gåvot – speciellt inte mat. Lite trevande sträckte han fram en hand för att ta emot en av kakorna, och ögnade den lite tankfullt.
‘Tack, Tussie…!’ sa han oc…[Read more]

Ayperos hade inte förväntat sig att hon skulle böja huvudet i tacksamhet för honom, och dessutom blev han mer nöjd över att hon inte gjorde det. En rakryggad ledare vad han ville ha vid sin sida, inte en som kråmade sig i berömmelse och uppmärksamhet. Han log ett litet vetande leende, som om han visste vad som rört sig i hennes huvud.
‘I vanliga f…[Read more]

Arands gula ögon hade ett nästan självlysande lyster där i dunklet i rummet och eldens sken som reflekterade i ögonen. Han lutade sig fram för att ta en klase vindruvor i handen, och böjde sig fram mot henne så han låg på sidan bredvid henne.
‘Ah, tröstpris säger du?’ frågade han då han talade lågt med sin brummande röst, som hon nästan kunde kä…[Read more]

“Javisst! Man tackar aldrig nej till kakor, om man vill vara lycklig alltså!” Brast Herrie ut, och tog glatt emot en av kakorna som han stoppade hel i sin mun. Smaken var god till en början. Kakor var det ju frågan om! Varför skulle han ha tittat mera noggrant på dem?

Sen gled nästa smak långsamt in. Det slemmiga grodlåret gled mellan Herries…[Read more]

“Nej, men vid hel..” Hördes bakom den svarthårige brodern. Rösten var ljus och kvinnlig, men samtidigt något hes och raspig. “Muspelheim kommer hinna frysa till is innan vi når fram.” Klagade rösten något irriterat.
Denna raspiga kvinnoröst tillhörde den unga Tyra Vargabane. Den näst yngsta av de fyra och tvillingsyster till den två timmar yng…[Read more]

”Nå, jag ska nog komma på något som vi båda kan vara nöjda med”, sade hon lite retsamt, glad åt att hennes kommentar verkade ha lättat upp hans humör en aning. Han gjorde dock detsamma för henne när han talade om hur hon förvånat honom, eller snarare om hennes militära makt förvånat honom. Hans kommentar fick en låga av stolthet att flamma…[Read more]

Han försökte att låtsas som att han inte alls fann hennes skämt särskilt lustigt, men han lyckades inte särskilt bra, och det gjorde hennes flin bredare och hennes retsamma humör än värre. Inte blev det bättre av att han dessutom erbjöd sig att mata henne, så hon slängde sig ned på rygg i sängen och lade armarna bakom huvudet.

”Då…[Read more]

Om det fanns tid att förvarna. Men de orden fastnade på Vésivas tunga, för vad det egentligen någon idé att skrämma upp honom mer? Nej, det skulle gå fint. Eller?

En stund senare bröt Vésiva vattenytan och hon drog ett djupt andetag, det var som om hon drunknade i vinden som ven ovanpå men snart verkade hon  vant sig och slöt ögonen mot so…[Read more]

Runar, eller Svart Runar som han var känd som, stod stilla på sin plats i väntan på vad hans syster skulle kunna urskilja den bästa vägen efter deras marsch genom det snåriga landskapet. Han var en man med ett strängt yttre, fylld av skuld över att inte kunna få sin döde broders styrka från vad snart kändes som en evighet sedan. Det var sällan m…[Read more]

Saskia Belsante
Paniken steg i henne. Pulsen ökade och tankarna skenade. Utanför hördes stridens larm, de ljud som tycktes skära lättast genom vagnens väggar var skriken fyllda av smärta. De dog utanför och hon var instängd i en låda, mitt i allt kaos. Hon klättrade över den döda hovdamen, men hejdade sig med handen på handtaget. Vart skulle h…[Read more]

Då Faen talade igen så kunde Selyana känna att det genast blev mer bekvämt för henne vilket var en lättnad. Visst var hennes liv skapat för att vara alviskt proper och tala på det fina viset men det få visste om henne var att under sina egna stunder så fann hon det intressant att höra ens tal utan restriktioner. Hon må vara prinsessan av alvfolke…[Read more]

Sorlet stillade sig. Atmosfären i salen vart omedelbart tyngd, även de okänsligaste av väsen upplevde spänningen som gick genom rummet. Resen förbannade sig för att han lämnat Dunkel att vila i valvet. Han övertygade sig att yxan ändå skulle duga, det var bara den ena av de två inkräktarna som var synligt beväpnad med ett silverblankt sp…[Read more]

Enduriel hade hört tillräckligt. Hon brast ut i ett hjärtligt, klingande skratt som fick de närmaste gästerna att vrida på huvudet. Hon var inte helt säker på varför hans ord hade roat henne så. Var det lättnad som hans ord hade frammanat? Lättnad att elden brann i hans blod trots allt och det kraften fortfarande levde i denna tidens barn? Eller…[Read more]

Man kunde följa den enorma oxens väg genom skogen, i hans spår hade han lämnat förstörelse i form av nedtrampade ungträd, trasiga buskar, brustna träd och grenar och omkullvräkta stenar. Toro var en svart och osmidig jätte i skogens grönska. De breda hornen fastnade i snåren och trädens täta grenverk. Ur oxens mun skummade det och de blottade vito…[Read more]