Då Faen talade igen så kunde Selyana känna att det genast blev mer bekvämt för henne vilket var en lättnad. Visst var hennes liv skapat för att vara alviskt proper och tala på det fina viset men det få visste om henne var att under sina egna stunder så fann hon det intressant att höra ens tal utan restriktioner. Hon må vara prinsessan av alvfolke…[Read more]
Sorlet stillade sig. Atmosfären i salen vart omedelbart tyngd, även de okänsligaste av väsen upplevde spänningen som gick genom rummet. Resen förbannade sig för att han lämnat Dunkel att vila i valvet. Han övertygade sig att yxan ändå skulle duga, det var bara den ena av de två inkräktarna som var synligt beväpnad med ett silverblankt sp…[Read more]
Enduriel hade hört tillräckligt. Hon brast ut i ett hjärtligt, klingande skratt som fick de närmaste gästerna att vrida på huvudet. Hon var inte helt säker på varför hans ord hade roat henne så. Var det lättnad som hans ord hade frammanat? Lättnad att elden brann i hans blod trots allt och det kraften fortfarande levde i denna tidens barn? Eller…[Read more]
Man kunde följa den enorma oxens väg genom skogen, i hans spår hade han lämnat förstörelse i form av nedtrampade ungträd, trasiga buskar, brustna träd och grenar och omkullvräkta stenar. Toro var en svart och osmidig jätte i skogens grönska. De breda hornen fastnade i snåren och trädens täta grenverk. Ur oxens mun skummade det och de blottade vito…[Read more]
Asgeir klappade fursten på axeln.
‘Äh, vi är dumma utlänningar som inte kände till era lagar. Låt mannen leva med förnedring så fortsätter vi festligheterna istället, hm? Som min syster säger, ett litet missförstånd, inget mer?’ frågade han på sitt lättsamma vis, trots allt ville han inte lägga fokus på sådana tråkiga saker som dueller och bråk so…[Read more]
Som det var bekvämt för henne? Det fick Faens egna ögonbryn att höjas ett snäpp, men hon sade inte emot. Kanske var det så att prinsessan tyckte det var inte intressant att prata med pöbeln, så som människorna hade beskrivit någon som Faen. Men berätta om sig själv? Det var alltid något som tog emot för henne. Ännu en nackdel med att inte rikti…[Read more]
Axel ville nästan skratta till över hur sant det hela faktiskt var men tänkte inte envisas med detta, för ögonblicket i alla fall. Han skakade dock lite roat på huvudet medan de gick genom grönskan mot hennes huvudstad. Hur skulle den ens se ut? Något sa honom att värdefulla ting fungerade på helt andra sätt i den här delen av Talanrien o…[Read more]
Nilla kunde inte längre finna någon tanke på sitt liv utan Arlin i sin närhet vilket självfallet fick henne att bara vilja lämna direkt. Vilket gjorde det tur att i alla fall Arlin stannade upp dem för att tala om det bästa alternativet för dem, för så långt hade Nilla inte tänkt. Förlovningsfesten.. Det gjorde ont att tänka på det som det var men…[Read more]
Dryaden höjde ett ögonbryn åt hans komplimang, och log lite roat.
‘Du hittar bara på.’ sa hon enkelt med ett skratt, och började sedan röra sig på lätta steg igen bland rötter och träd. Men de närmade sig snart Berelon vilket inte märktes direkt för det ovana ögat. Men såg man uppåt skulle man se dryadernas boningar bland trädkronorna, o…[Read more]
Arlin lät sig falla in i Nillas kram, och ett ögonblick var han nästan chockerad över hennes närhet. Men det la sig snabbt då han la sina armar om henne, för att stöda henne i hennes strid och sorg över vad som inträffat mellan henne och hennes mor. Och inför hela hovet, mellan henne och Kael så klart.
‘Så låt oss ge oss av då, om gudarna är på…[Read more]
Faegrim betraktade Kahtryn lite nyfiket då en inre storm av tankar verkade gå genom hennes huvud. Finn hade uppenbarligen inte förstått hans pik, så han viftade bara bort det hela men hade ett litet bredare leende på läpparna än innan. Snart hade de en munter eld sprakandes framför dem, och Faegrim började göra ihop en soppa åt dem med dittan och…[Read more]
De två kvinnorna nickade och utbytte blickar, att de hade kommit så långt att få dessa alver att lita på dem var en seger.
‘Låt oss återvända då, mina vänner!’ sa Neaduin glatt, och klappade de båda alverna på ryggarna med ett ljudligt dunkande. Taewyn gjorde en grimas, trots allt såg alverna lite mer sköra och bräckliga ut även om det kanske var…[Read more]
Aenyas vrede var så stor att hennes händer skakade, och allt hon såg framför sina ögon var sin tid i Iserions fångenskap. Männen utsedda att skydda delegationen, som knappast hade haft något med henne att göra, bar samma uniformer som de män som torterat och utnyttjat henne under månaderna som känts som en evighet i mörkret. Utnyttjat henne, torte…[Read more]
Arand hade minen av en man som inte alls var road, men han kunde inte heller hålla den allvarsamma uppsynen utan skrattade med henne. De gula ögonen betraktade pigan och hennes leverans flyktigt och han satte sig upp till rätta. Han gjorde en ironisk tacksamhetsgest som kunde vara till gudarna eller Sandor.
‘Så ja…! Eftersom jag vann vårt hede…[Read more]
Ayper0s drog ett djupt andetag som för att samla sig själv, och rätt snabbt hade han återfått sitt lugna själv. Kanske var det Isras röst som verkade lova att hon inte såg honom som svag för hans nederlag. Kanske var det den där armen som hon krokade samman med hans.
‘Mmh?’ hummade han lite nöjt över hennes ord, lite finurligt.
‘Jag ser framemo…[Read more]
“I forna tider var landet täckt av de skogar,
som var gudarnas hemvist sedan urminnes tider.”
Haru Noboru rörde sig långsamt neråt längst med den knappt synliga stigen, men den fanns där vagt upptrampad av skogens fyrbenta invånare. Ett vant öga som kände till hur skogsdjuren rörde sig och trampade upp små stigar som de ofta följde för att komma…[Read more]
Trots de vänliga orden, leenden och det fina talet så kunde Selyana känna av att Faen inte var helt bekväm med situationen hon befann sig i. Hon må spela bekväm riktigt skickligt men det hade med energier att göra, likt naturens energier vilket fick Selyana att snappa upp att hon kände sig lite obekväm. Varför visste hon självfallet inte och h…[Read more]
Leendet över hennes läppar blev kanske lite mjukare när Sera helt uppenbart kände igen henne. Hon hade trots allt inte väntat sig det, de hade bara träffats ett fåtal gånger, och i det stora hela så såg mycket av prästerskapet ned på sådana som henne och hade antagligen helst av allt hållit sin prinsessa och utvalda på behörigt avstånd.
 …[Read more]