Hans historia fick henne att skratta, mest för att tanken på hur han skulle se ut dränk i regnvatten från topp till tå med en drös bönder efter sig.

”Man skulle tro att de borde varit tacksamma, men du är ju lätt att missta för en demon, så jag kan förstå missförståndet”, retades hon innan de avbröts av en knackning på dörren.

Då…[Read more]

Ah, där var det äntligen! Känslorna under den annars så sammanhållna helheten. Hon visste att hon inte borde känna sig nöjd över det, men det gjorde hon, även om hon just för tillfället var den bättre av de två på att dölja det.

”Nå, ni kom ju precis från ett krig. Jag betvivlar inte att ni kommer ta upp min general på hans erbjudande om en an…[Read more]

Saskia Belsante
Hon hade svept luckan åt sidan för att betrakta de svarta ruinerna efter Mednas Hallar. Den ödelagda staden låg som som en förkolad hög vid horisonten. Mellan följet och den forna huvudstaden, på de rundade kullarna betade en flock hästar. Solen hade passerat zenit och de hade fortfarande en god bit av dagsljus kvar. Saskia r…[Read more]

Sera. Hennes namn kändes nästan som ett glåpord och hon hade ingen tanke att svara Dastan. Hellre låta tystnaden omsluta dem. För vad fanns det mer att säga? Att de var här var hennes fel och det skulle säkert leda till deras död – om inte ännu fler personers smärta och becksvarta mörker. Hon slöt ögonen och hoppades på att kunna få bort de dys…[Read more]

Camthalion nickade över Neaduins ord, lite disträ när hans öga sökte efter korpen som annars ständigt var på hans sida. Han kunde höra hennes kraxande en bit bort. Han var tyst ett tag, som om han inte hade hört Aeriels ord. För att sedan rätta till sin hållning så att den blev lite rakare och nickade bestämt till hennes ord.

“Du har rätt” påp…[Read more]

“Det är väl.” Bekräftade Faen, denna gång en lögn. Hon tyckte inte om att vara här, det fick henne att tänka för mycket över vem hon var. Allting var så… komplicerat och högtravande bland andra alver. Millennium av traditioner som lade sig på varandra, som alla följde eftersom de alltid hade följts, för att de äldsta bland dem alltid hade gjort…[Read more]

Selyana hade försökt anpassa sitt sätt att hälsa för den mörkklädda alvens bekvämlighet men det verkade som om hennes försök hade misslyckats en aning då hon svarade henne på det propra sättet som alverna hade inbyggt. Men det gjorde henne ingenting då det var bekvämare för henne att prata på sitt vanliga sätt. Då hon bugade för Selyana så nic…[Read more]

Faenrìonae såg uppgivet på medan anfallet utfördes, dold i en dunge där hon satt med den trupp alver som stod henne närmast. De var där som en sista åtgärd, reserver som kunde lägga sig i bakhåll om dessa ‘människor’ visade sig vara starkare än vad Aenya hade förväntat sig. De som omgav Faen här var inte många, men hon hade sedan länge lärt sig…[Read more]

Kathryn himlade med ögonen åt det trötta skämtet. Skönt att Finn inte verkade förstå det. Hon tänkte inte ge Faegrim tillfredställelsen med en reaktion. Bara för att hon plötsligt var kvinna betyder ju inte att hon genast skulle rulla runt i halmen med Finn! Det här var en TILLFÄLLIG form, ett kortvarigt missöde. Hon skulle snart vara man igen…[Read more]

Smaken av tobak var en del av vardagen som kunde vara hennes varthän hon befann sig, något som var Faen, även på en plats som inte var hennes längre. Det fick den obehagliga spänningen mellan hennes skulderblad att släppa en aning, släppte ut lite av det där andetag som alltid hölls inne. En liten stund lugn.

Dessvärre blev den kortvarig.…[Read more]

Luka funderade över ordvalet hon använt sig av ‘busar och djur’, ja det lät väll som hemma nere i det blå det verkade finnas oavsett vart man befann sig. Så med det log han bara glatt och gjorde en liten bakåtvolt i vattnet innan han simmade uppåt igen. “Så länge som du förvarnar mig vad som är farligt eller inte” Kvittrade han glatt medan han n…[Read more]

Det varma vattnet kändes skönt och fler och fler fiskar tycktes finnas omkring dem. Lite fundersamt höjde hon sin hand till sin haka och kliade den något förbryllat. Vad fanns inte att oroa sig för på ytan? Men om hon sa det skulle han nog vända om på störten, nej det var bäst att inte säga hela sanningen.

“Åh, det finns lite busar och några……[Read more]

Båda små halvingarna verkade törsta efter äventyr – men var det så konstigt? Tussie själv hade velat ut på äventyr, men det var innan hon vandrat i dagar och mötte den mörka natten själv och dessutom vandrade fel! Hon var alldelles nöjd över att slippa tänka på vart hon skulle styra fötterna, istället hade hon två vägvisare. Lite disträ stoppa…[Read more]

Orden verkade först in placeras i Finns skalle. En trevlig stund? Nå inte var det allt för otrevlig. På något sätt hade orden till hans forna vän ha en tendens att inte låta lika barska som innan. Ja, de som han hörde vill säga. Ibland verkade det inget annat än att åka in och sedan försvinna lika snabbt ut genom andra.

“Eh…” sa Finn bara oc…[Read more]

Även fast det inte hade varit allt för långt att röra sig, kändes det som om hennes fötter var gjorda av bly eller någon annan mänsklig metall. Hon sträckte på sig med en liten gäspning och såg sig omkring för att försäkra sig om att det inte var några sådana… träd där. Till slut verkade hon nöjd och slog sig ned inte allt för långt ifrån tro…[Read more]

Det var fridfullt att sitta här, även följd av vakter då det var något hon sedan länge var van vid. Det var länge sedan hon var en rebellisk liten tonårsalv trots allt och hade vid det här laget växt upp till den alv hon var idag. I sina ungdomliga år hade hon gjort allt hon kunnat för att fly undan från sina vakter och bete sig som vilken annan…[Read more]

Att vara tillbaka var en märklig känsla. Som alltid när hon anlände till Nela’thaënas kärna så dök minnet om den första gången Faenrìonae återvände från en utflykt till människornas rike upp i hennes sinne. Då hade hon besökt en enkel handelspost ett stenkast från skogens gränser; hon hade varit skräckslagen medan hon var där och inte kunnat v…[Read more]

Sparven förvånade sig själv med att kunna bete sig trevligt så här pass länge utan att kräva blodbad ännu, det var något riktigt udda när det kom till honom. Sen skulle det säkerligen ske någon gång innan solen gick upp men det var något som inte kunde hjälpas i Sparvens närhet. Han hade till och med kommit till den punkten att det fanns en skräck…[Read more]