Varelsen vickade på huvudet så där obekvämt mycket igen och ett brett leende öra till öra fyllde ansiktet. “Otålig! Jaga, jaga, jaga! Slåss, slåss, slåss! Aaoou, aaoouu, aaoouu! Arg som varg! Kan inte ta mig!” Varelsen skrattade till och hukade sig på bjälken, studerande Fier. “Äta människor? Uääh!” Varelsen rynkade våldsamt på sin mänskliga näs…[Read more]
Fier började ana att det var något med fågelvarelsen som inte stämde. Att det var så att den inte stank riktigt som de övriga som kom springande längst trappor. Han kände hur någon av dem sänkte sina klor i benet som fick honom att rycka till, såg ner på den där han fångade upp de båda.
Gjorde livet kort där man kunde höra hur de krossades i händ…[Read more]
Fågelvarelsen ryckte till dels från hur snabbt Fier hade tagit sig upp dit men sedan också från hur han röt. Som svar så skrek varelsen åt honom med en vass ton och hoppade sedan vidare till en annan träbjälke i taket lite längre bort. “Försvinn!” Ropade varelsen till Fier igen med samma vassa röst. “Inkräktare! Försvinn!” Tjöt den varnandes, men…[Read more]
Fier var en jägare, en beskyddare. Joij var en spejare och smälte så bättre in i världen som de befann sig i.
Nu hörde då Fier hur den som hånade honom där uppe, Eir försvann ur synvinkeln och det gjorde att Fier verkade som kunna anstränga sig allt mindre att försöka hålla koll på Eir åt Joij.
Han satte ner en tass tillräckligt hårt för att kro…[Read more]
Eir stirrade på Joij som i princip slukades av skuggan och blev tillsynes ersatt av den man bara kunde anta var Fier. Så de delade inte kropp, de var två helt olika, men sammanbundna? Eir fortsatte röra sig mot bortre kortsidan när Fier plötsligt gjorde utfall mot någonting som rörde sig inne i kyrkan, vilket orsakade Eir att hoppa till. Fiers a…[Read more]
Joij verkade som se hur Eir följer henne in där i kyrkan. Varför kunde hon inte förstå, för att hon själv skulle ju inte vilja se Eir skadad. Hon ville ju att hen stannade där ute, för det gjorde saken lättare för henne att faktiskt kunna göra vad hon var nästan designad till att göra. Det hade ju varit något galet med henne sedan hon faktiskt k…[Read more]
Eir nickade allvarsamt åt Joij när hon uppmuntrade henom att stanna utanför, men fastän hen nickade så fortsatte hen att följa. Eir tyckte inte om att slåss, men det betydde inte att hen inte kunde. Troligtvis inte lika bra som Joij, men kunde definitivt klassas som farlig när nöden kallade. Nu fick Eir det däremot bekräftat att Fier var den an…[Read more]
Joij märkte av hur mycket Eir älskade det här och skulle de komma härifrån utan några större skador skulle hon garanterat ta med Eir på mer än det här och skulle låta Eir se mycket mer av henne om det önskades. För att det var mycket fantasin och de magiska resurserna som satte eventuella käppar i hjulen på att skifta.
Hon dundrade fram där till…[Read more]
Joijs fart, vinden i ansiktet, det kändes otroligt. Eir hade kul, trots allt som hade hänt och som troligtvis snart skulle hända, så hade Eir kul och skrattade till då och då när ett särskilt stort hopp eller en kraftig sväng hände. Stundvis var det svårare att hålla sig kvar i sadeln, men Eir var oproportionerligt stark för sin vikt, så även de v…[Read more]
Joij frustade till och ville få komma iväg. För om hon inte kunde ta ut sin frustration på Eir, så fanns det någon där ute som skulle kunna ta hand om den. Det var ju det som de sökte där ute som skulle kunna stilla henne, delvis.
Hon kände då hur Eir rörde sig och att hen så snart kom att sätta upp på hennes rygg så var det svårt att göra något m…[Read more]
Efter att Joij tagit frukten så klev Eir bakåt och studerade resultatet av hens arbete med Joijs kropp och log lite stolt för sig själv. För ett arbete som inte tagit mer än kanske en kvart så kände hen sig väldigt nöjd. Under tiden som Eir studerade sitt verk så var hen tvungen att vicka på huvudet lite. Den här gången tittade hen inte bort, ut…[Read more]
Joij följer Eir med ena nyfikna ögon, det var inte så att hon kunde hjälpa det. För ögonen hade ju en tendens att se allt runt omkring sig som för att knappt finnas någon del som hon inte kunde se vilket var oerhört praktiskt. Hon rörde sig, ställde sig upp duktigt när hon behövde för att ge Eir utrymme att röra sig på.
Det var mycket som händ…[Read more]
Eir gick och började söka igenom en av borden i rummet för att plocka fram några av verktygen hen behövde. Mycket var i ett annat rum, men det fanns saker hen kunde göra här med det som fanns, så Eir plockade på sig lite prylar från ett av borden i en liten korg i läder och gick sedan över till Eir igen. “Det kommer inte ta länge att få allt vi b…[Read more]
Joij lyssnade och verkade som snällt stå kvar där hon stod, varelsen hade tagit form av mycket som fanns där i hennes sinne men garanterat var det så att hon hade ätit mycket märkliga djur från andra sidan slöjan och om det här var ett, eller om det faktiskt var en kombination så var det svårt att säga. Hon kände fingrarna som utforskade he…[Read more]
Eir satt uppspelt framåtlutad medan hen betraktade transformeringen framför sig, det var mycket spännande för henom att se och hen kunde inte annat än fascineras av formen Joij började ta. Det var inte en varelse hen någonsin sett tidigare, men den var samtidigt lik flera olika typer av arter. Var det någon slags naturlig kulminering av de olika a…[Read more]
Joij tyckte om att få den där behagliga närheten från Eir, de små kyssarna och då inte bara på läpparna. För att hon var ju trots allt vad hon är just en levande varelse så alla sådana tyckte väl om närhet i någon form. Hon hade ju sällan medel att kunna visa det för att hon hade inte alltid så lätt att vara så diskret, vilket nog Eir fått erfara…[Read more]
Att känna Joijs läppar mot hens var definitivt frustrerande, det kittlades i kroppen från hennes beröring och Eir var väl medveten om att Joij visste precis vad hon gjorde. Så hon försökte spela lite nonchalant, svårt som det var, men hon hade fördelen att det varma rummet gjorde det mindre tydligt hur varm Joijs läppar gjorde Eir. Naglarna (…[Read more]
Helga älskade havet, men att vara fast på en båt med samma män ibland månader åt gången var utmattande, för även om man var född för havet så som Helga ansåg sig vara, hade kärleken sina gränser. Så när besättningen gick i en riktning, till det gamla vanliga värdshuset, så sökte sig Helga lite längre in i Spillerhamn. Med sin ryggsäck hängande öve…[Read more]
Hon hade nog viljat besök det rummet av anledningen att hon nog ville få besöka ett sådant rum utan att bli tvingad in i det, det skulle ju vara något alldeles nytt för henne. För nog hade de ju försökt få bukt på henne på akademin på alla möjliga vis att då hålla henne inlåst på många olika platser!
Hon blev dock lite besviken att Eir var grottl…[Read more]
“Ingen grotta tyvärr,” Eir flinade. “Men jag har ett litet rum utan ljus, ljud eller lukt.” Hen log åt Joij, såg sig om på alla saker i rummet när det kommenterades och nickade. “Det är inte lätt att göra det jag gör till nivån som jag gör det. Det finns inget i det här rummet som jag inte använder ofta nog för att det inte ska ligga framme. Till…[Read more]