Ylva

Hon såg på Villi som trött såg på henne och tog stopet. Hans sarkastiska skål gick henne inte förbi och hon tvekade om hon skulle säga något eller kanske stanna kvar. Hon hade ju en del frågor till honom också men samtidigt så kanske hon ändå borde ge honom och  kungaparet tid ensamma. Och just nu var hon ilsken, arg… nej. Egentligen hade hon mest blivit skrämd. Om hon skulle vara tvungen att ärligt sätta ord på sina känslor. Tänk om något faktiskt hänt Ragnhildr?! Hon skulle aldrig ha kunnat förlåta sig själv och hon var rätt säker på att rätt många i Frostheim inte skulle kunnat ha gjort det heller. Tänk om det gått så långt att hon skulle ställts för rätta?
Men skrämd och rädd var en känsla hon inte ville kännas vid och istället visade den sig i form av ilska och irritation. Hon såg hur vakterna tog ett kliv bakåt och med ett ilsket ljud klämde hon sig förbi dem och ut igen i den iskalla kvällsluften.

Solen hade redan hunnit gå ner och stjärnorna och månen var det som lyste upp natthimlen nu. Snön knarrade under hennes fötter och vita moln bildades när hon följde den upptrampade snö stigen från bastun. Hon kunde inte gå så fort och kroppen värkte verkligen efter eftermiddagens kamp med både drottning och vakt. För att inte säga huvudvärken som också blivit av allt öl och brännvin. Hon kände fortfarande av berusningen. Torbjörn skulle döda henne. Inte nog med att hon varit borta halva dagen utan att säga vart hon tog vägen, hon skulle komma hem halvt ihjälslagen, luktandes av fylla och förr eller senare skulle det komma fram att hon slagits mot drottningen och kanske skulle det också komma fram i vilket dåligt skick hon varit i nu.
Hon var så upptagen med sina ilskna tankar att hon inte hörde Asgeir ropa efter henne och hon märkte honom inte förrän han var ikapp henne.
Hon stannade upp, snodde runt för att se vem som följt efter henne och kände igen hans siluett innan han kommit de sista stegen fram.  Hon såg frågande på honom och vägde tyngden från ena foten till den andra, osäker på om hon skulle fortsätta gå eller inte.
Hon visste inte vad hon skulle säga och försökte se runt honom om han hade med sig vakterna eller om han kommit själv. Hon kunde inte riktigt förstå varför han följde efter henne och vad han ville.