Som tur verkade inte Oroc bli allt för irriterad över det fakta att hon försökt fly men det hade visat båda hur bra det egentligen gått. “Dem var inte lika charmiga som dig så jag ångrade mig!” Skrattsde hon lätt fram och var fort upp på benen när kvinnan ställde sig upp. Hon gick fram till hennes sida för att vara stöttning och följde med till sängen där hon hjälpte henne ned. Hon såg sig omkring efter täcket som åkt ned på golvet och lade det över kvinnan innan hon åter slog sig ned på knä vid sängkanten med armarna i kors över kanten. Huvudet lades vilande med blicken studerande på kvinnan som låg framför henne. “Från en pirat som kidnappar otroligt oskyldiga damer till att bli en hjälte. Något mer kring dig som kan vara bra att veta?” Hon log retsamt och suckade ut lite matt. Hennes muskler var ömma och det var när hennes kind lades mot hennes arm som det sved till ordentligt. Smällen hade varit kraftigare än hon trott och det märktes nu när adrenalinet börjat ta slut.

” ska jag göra något? Kan jag hjälpa till? Hjälpa till där ute?” Frågade hon försiktigt då striden där ute verkade lugna ned sig. Som det lät utanför verkade de ha klarat av detta. Det ropades, hurrades av männen men frågan var vilka som hade skadat sig. Var detta livet för en pirat.

Hon skrattade lätt till och grimaserade retsamt tillbaka. ” aldrig varit bra där uppe. Du kommer vänja dig.” Hon kände med sin hand på sin kind som både var varm och ömmade men det var lite i jämförelse vad Oroc fått gå igenom. ” jag är verkligen inte van med allt detta tormult. Måste erkänna att det sliter mer på mig än jag trott.” Jo fanns många muskler som just nu protesterade över det hårda arbete som dem fått utstå men vem var hon att klaga egentligen? Hon var inte i en bra situation men det fanns andra som ändå hade det värre. Till Orocs sista ord tittade hon förvånat upp och behövde fundera lite på vad som egentligen var rätt. Hon hade aldrig delat säng med någon, ännu mindre än fiende men detta var åtminstone en kvinna och hon behövde verkligen få vila. Sömnen hade inte varit av bästa kvalitet under natten. “Du får knuffa ut mig om du får ont.” Sade hon lite blygt innan hon reste sig upp för att otroligt försiktigt lägga sig bredvid kvinnan. Hon låg på sidan för att ta upp så lite plats som möjligt och använde sin arm som kudde. Okej hon var nog mycket tröttare hon trott och detta var betydligt bekvämare än golvet. ” hur känns det?” Rösten var lite trött men ögonen studerade Orocs ansiktsdrag noga för att försöka se om hon ljög.

Jo nog hade kvinnan fått mycket hjälp i sina dagar av betjänter. Hon hade aldrig behövt fundera på de mer triviala  valen i livet som vad hon ska äta, vad hon ska ha på sig och vad hon ska göra. Allt hade alltid varit förutbestämt så fort hon öppnat ögonen på morgonen. Det hade sin charm men kunde även bli otroligt långtråkigt. ” Det ända jag behöver tänka på är hur jag står på min piedestal! Många ögon som dömer mig.” Flinade hon enkelt till svar och lät sin blick försiktigt se ned på såret. Usch det där måste verkligen ha gjort så ont! Tänk att det fanns sådana anmärkningsvärda personer där ute som knappt reagerade på smärta. “Om du anser mig vacker så tycker jag synd om dig. Då måste du ta dig ut bland civiliserade damer lite oftare!” Hennes skratt hade genuint glädje i sig då hon ändå kände dig avslappnad i kvinnans sällskap. Det var länge hon kunde prata så bekymmerslöst med någon. ” förstår inte hur du orkar med allt detta. Jag är helt slut och då gjorde jag inget mer än att bli omkringbärd.” Jo det var inte många sekunder hon egentligen fått gå på egna ben överhuvudtaget sen hon satte fått på detta skepp. Var detta någon dålig ovana pirater hade?

” ja, dem är charmigare, vackrare, till och med lite mer avslappnade än mig. Så bara att slänga mig i havet och leta efter andra. Ni drog nitlotten.” Det retsamma flint passade faktiskt hennes läppar där hon låg bredvid Oroc. Hennes ögon försökte supa in varje detalj om Oroc men hon hade allt mer svårt att hålla dem öppna. Ljudet från festandet där ute lät faktiskt rätt trevligt men fanns inte en chans att hon skulle orka resa sin kropp från denna plats som var förvånansvärt skön och avslappnande.
” ja man kan ju tro att vi fina damer blir buren överallt men vi föredrar konstigt nog att gå själva. Så väldigt snäll gest men lovar er att det blir lättast för alla om jag får gå på mina egna ben.” Fanns en viss sanning i det då hon inte tänkte låta dem så enkelt lyfta runt på henne framöver. Hon skulle försöka gömma något hårt och trubbigt bland hennes klänningar som hon kunde använda som försvar framöver.
” kan bära dig på axlarna nästa gång så får vi se om du gillar det.” Hon lyfte sakta sin hand för att stryka bort en hårslinga från sitt ansikte innan hon gjorde detsamma på kvinnan. ” kan ju tro att det var du som var slagpåsen där ute.” Hon kunde inte låta bli att retas tillbaka.

Ajdå hon hade sett igenom henne där! Hon hade hoppats på att det inte skulle synas på henne men hon agerade nog annorlunda nu jämfört med innan. “Åh smickra dig inte. Dina läppar hade jag i så fall önskat klippa till om något annat!” Skrattade hon tillbaka då det fanns en liten sanning i det. ” jag måste erkänna att mina ögon svek mig men om något så skulle jag hellre kyssa dem nu än när jag trodde du var en man!” Jo hon hade aldrig varit för män då de ofta varit för påstridiga och tölpaktiga. Deras sätt att titta på henne hade alltid varit avskyvärt så hon var bara tacksam att sällskapet bredvid henne var en kvinna. Det gjorde saken så mycket enklare och hon behövde inte oroa sig över den biten. Kvinnan hade säkert en älskare redan på båten.

“Män är opålitliga och påstridiga så om något var det bara positivt!” Stort leende spred sig över hennes läppar. Kvinnan här kanske till och med kunde förstå henne bättre vilket är ju en fördel. ” så egentligen istället för att kidnappa fina damer finns det otroligt fina män där ute som jag gärna kan peka ut åt dig!”

Oroc verkade åtminstone road men hon sade inget. Kanske hade hon inte riktigt lyssnat men vem klandrade henne? De båda var helt slut efter dagens händelser, kanske på olika sätt men de var nog ändå trött. När Oroc pratade igen kunde Selaaka inte hålla tillbaka ett flin då hon svarade: ” Hmm skulle nog hellre vilja klippa till dig men men. Mycket jag inte får här i livet.” Hon vände lite på sig så blicken kunde se upp mot taket medan ena handen sträcktes uppåt, som om hon försökte greppa tag i något hon inte riktigt kunde nå.
” Hur kan min far ha något så ni går igenom sådana längder för att få tag på mig? Det måste verkligen finnas andra rika damer i närheten som kunde ge er vad ni önskade.” Hon gillade inte att behöva bli allvarlig men hur allt kändes kring Oroc så var hon trotts allt hennes fånge. Visst hon kände sig nästan friare här än hemma men trots allt kunde hon inte få välja något själv och detta gnagde djupt i henne. Hon var på okänt vatten bland personer som hon inte kände, med en kvinna som behandlade henne med sådan respekt att det förbryllade Selaaka. Hon hade räddat henne två gånger, fick henne att slappna av, att känna sig trygg men varför? Vad ville kvinnan egentligen.
” Det är inte snällt att leka med andras känslor. Få dem att känna sig trygg i en bur som bara innefattar faror. Känna friheten fast det bara är en illusion. Få mig att släppa garden för att utnyttja mig och min familj.” Det låg något sorgset i hennes röst, som om hon nästan kände sig sviken. Hade denna kvinna umgåtts med henne utanför allt detta skulle charmen ha lockat henne likt en siren på öppet hav. Det fanns något kring denna kvinna som fick Selaaka att slappna av och vilja komma närmare, veta mer om kvinnan. Ja det hade till och med kunnat komma en dag då dessa läppar lockat henne men hon tänkte inte lura sig själv.

Oj hon verkade verkligen ha träffat en person som var lika envis som henne själv men Oroc skulle snart få reda på att den leken kunde hon inte vinna. Sekaala var tjurskallig när hon väl bestämt sig för något, oavsett om det var dumt eller inte.
” Du är skadad, du har massor säkert att göra imorgon. Jag är en fånge som kan sitta och sura i ett hörn hela dagen om jag önskar.” Hon reste sig själv upp bäddade till sängen lite lätt med täcket och kudden innan hon tog trasorna på golvet och satte sig på en otroligt obekväm stol vid skrivbordet. Hon använde trasorna som lite täcke och värme då nätterna kunde allt bli kalla, speciellt på ett sådant ställe där bara trä fanns runt dem. Hon kurade ihop sig lite och slöt ögonen, natten skulle bli lång med troligen lite sömn men vad spelade det för roll? Sömn kunde hon få någon annan dag istället. Kanske om hon fick mindre sömn kunde hon bli odräglig och reta Oroc till vansinne? Hade varit lite roligt men inte speciellt smart. Hon hade fått en känsla av samhörighet med kvinnan vilket var livsfarligt. Hon behövde hålla kvinnan på sin goda sida men det betydde inte att hon själv skulle falla pladask som en dum jänta. Hon hade aldrig känt varma känslor för någon och Oroc skulle banne mig inte bli den första, hur sjukt hade inte det varit? Det dröjde ett tag men tillslut lyckades hon tillslut somna. Huvudet hängde nästan ned mot ryggstödet medan hon satt som en boll. Inget med detta var skönt men kroppen var tillräckligt trött för att låta henne sova.

När morgonens solstrålar träffade kvinnan väckte de envist upp henne från sin sömn. Hela kroppen skrek av stelhet och smärta från gårdagen samt den plågsamt hårda stolen som hållit henne sällskap under natten. Hon gäspade stort och kunde nästan tro att någon stått och bankat på henne hela natten då alla muskler var möra. Sakta försökte hon sträcka ut sin kropp som protesterade högt men hon brydde sig inte riktigt. Oroc verkade sova fortfarande så kvinnan vågade inte göra ens ett ljud från sig. Istället satt hon bara tålmodigt men uttråkat och väntade på att hon skulle vakna. När kvinnan till slut vaknade var hennes ord inte ett dugg välkomna. Jobba? Hon orkade knappt gå och det första kvinnan gör är att släpa med henne ut? Hon måste verkligen ha blivit upprörd över hennes frågor igår då hon ville bestraffa henne så hårt.
Med en tung suck ställde hon sig bara trotsigt upp från sin stol och följde med ut. Behövde åter kisa mot de skarpa solstrålarna som stod längst upp på himlen medan besättningen verkade jobba för fullt. Inte lika glatt och muntert som igår men de jobbade i alla fall. Det var beundransvärt då dem måste känna sig värre än henne, speciellt då de troligen festat en del på det.
” Vad önskar kapten att jag gör?” Det fanns en ironi och en dold bitterhet i orden även om hon försökte låta artig. Hon drog sin hand igenom håret i ett försök att få det någorlunda på plats men vem försökte hon lura? Hon måste se helt förstörd ut, inte alls som den fagra kvinna som fångats på denna båt. Kanske nästan passade in snart bland alla män här?

Kvinnan bara stod och gapade åt orden, som om hon inte kunde greppa dem alls. Skulle hon, skrubba!!? Sekaala Wyngerios, dotter till den högt beaktade familjen Wyngerios, skulle hon behöva skrubba på ett skitigt däck!? Hon fick bita sig hårt i underläppen för att inte säga något opassande. Var lite glad för sin egen skull att hon inte haft något i handen för då hade det slängts efter Oroc. Med nästan stampande steg gick hon fram till den så kallade Derek, slet mer eller mindre borsten ur handen på honom innan hon slog sig ned på knä för att börja skura. Derek tittade först förbannat på henne men då han såg vem hon var och hur arg hon faktiskt var vågade han inget säga utan plockade upp en annan borste i närheten. Trots att kroppen kändes helt förstörd ville inte Selaaka ge Oroc någon glädje i hennes misslyckande så hon tog verkligen i och gjorde jobbet noggrant. Efter ett tag efter att ha svurit elakt flertal gånger åt klänningen som var ivägen hade hon ställt sig upp och rivit av nederdelen av kjolen så det stora tyget inte fastnade överallt. Hon slet även bort hennes armar som var stela och omöjliga att jobba i. Derek tittade bara på henne roat men efter att ha fått en ilsken blick tittade han ned på sitt arbete igen, nästan lite rädd på att få en snyting.

” God morgon på er också.” Flinade Erik tillbaka när han väl såg sin kapten komma upp. Hon såg rätt sliten ut men vem skulle inte vara efter gårdagens händelser?
” Tyvärr 4 st kapten och 5 skadade. Det var bra att sätta kvinnan i arbete då vi behöver extra händer för stunden.” Han nickade åt Sekaalas håll och studerade henne lite försiktigt på håll. Trotts håret som hängde stripigt ned vid hennes sida och hennes trött ansikte så var hon verkligen en skönhet. Han hoppades verkligen på att Oroc skulle ångra sig och slänga ned henne till dem andra för han skulle vara den första att sätta sina tänder i hennes.
” De hade inte några imponerande mängder men tillräckligt för att täcka upp vissa kostnader. Fanns lite ädelstenar också som kan säljas senare för en bra slant.” Han var saklig med sina informationer men kunde inte låta bli att då och då snegla ned mot Selaaka.
” Jag visste hur skadad ni var. Det fanns inget som behövde er direkta uppmärksamhet så jag ansåg att det var bäst om ni fick vila ut.” Han sträckte lite på sig och drog sin hand igenom det ovårdade blonda håret.
” Behöver ni vila mer ikväll så kan jag hjälpa er med tösen. Hon verkade ändå rätt vild av sig för att vara adelsdam.” Han försökte låta hjälpsam men ett litet flin gick inte att hållas tillbaka. Oroc var säkert inte intresserad av kvinnan så han förtjänade väl att få ha lite roligt? Han hade alltid skött sitt jobb exemplariskt.