Orden fick nästan en röd färg att spridas på hennes kinder, vilket var lite löjligt. Orker rodnade väl inte? Speciellt inte sådana som var piratkaptener. Hon böjde sig istället fram för att kyssa hennes nacke, nästan i en liten sugande kyss i ett försök för att dölja rodnaden som brände på hennes kinder.

“Bara mina…?” hummade Oroc sedan mot hennes spetsiga öra för att nafsa lite lätt i det och låta sin ena hand stryka över hennes övre lår och upp mot hennes sköte med ett litet nästan retsamt snett leende på läpparna.

“Tänk om Kieran får syn på dig nu, hm?”