Även om Selaaka skulle vilja neka fanns det inget hon kunde göra, men kroppen försökte inte ens. Den försökte inte ens hålla henne borta när hon satte sig över henne. Hon var fångad, tyvärr inte längre bara fysiskt. Oroc tog något från henne som hon inte ville ge men samtidigt inte ville neka. Hon var självisk men så var även Selaaka. Orocs ord sade något men inget löfte fanns där under. Det fanns åtrå men till skillnad från henne själv kunde inte Saleeka skilja dem åt. Åtrå var kopplad till något djupare för henne, något så intimt och skört men vad skulle hon göra? När läpparna började kyssa hennes hals lämnade ett svagt stön hennes läppar. Hon visste inte vad det kom ifrån men hennes kropp verkade inte vilja samarbeta med hennes sinne. Hon kunde knappt höra något annat än hennes egna hjärtslag i öronen då den slog så hårt.  Andningen blev en aning tyngre medan hennes ena skakiga hand lyftes för att läggas på kvinnans arm, få känna de muskler som fanns där under men hon kände sig inte nöjd innerst inne. Det fanns tyg i närheten som inte lät henne få känna huden där under. Sluta Selaaka! Sluta nu direkt! FLY! En röst långt bak skrek på henne, det måste vara förnuftet men för varje rörelse som hon kände mot sin kropp försvann rösten allt djupare in i henne. Försiktigt fångade hon upp kvinnans ansikte för att pressa sina läppar mot hennes åter igen. Nu var hon förlorad, hon hade tagit eget initiativ så det fanns inget längre att backa ifrån. ” Lämna mig inte ikväll.” Hon visste att hon inte hade någon rätt att be om något men hon ville inte bli lämnad efter allt detta. Oroc var kapten, hon hade sina obligationer men Selaaka hoppades innerligt att hon för denna kväll kunde hålla sig här inne med henne.

Aldrig kunde Selaaka ana att bara ett ord krävdes för att få henne att släppa taget helt. Handen hade vilat mot hennes mage men då orden gjort sig så tydligt i hennes hjärta lät den nu trevandes leta sig uppåt. Hon hade ingen aning om vad hon skulle göra, hur hon skulle bete sig, allt hon visste var att hon ville känna huden mot sin, läpparna mot varandras kroppar. Hon var ivrig samtidigt som en osäkerhet låg vid varje rörelser. Hade hon kunnat skulle troligen båda deras kläder ligga slitna på kroppen men det fanns inte en chans att hon själv skulle klara av det. När hennes hand nådde upp till hennes bröst stannade hon upp, som om hon verkligen ville få känna huden, känna varje kurva, varje detalj. Den var lätt, försiktig men med en bestämd underton. Desto mer hud hennes hand fick känna desto ivrigare blev hennes läppar som kysste kvinnans innan dem trevande letade sig ned till hennes käke, ned till hennes hals. Hon kunde känna en smak av sötma blandad med salt och vind från havets hårda miljö. Kvinnan kunde inte låta bli att låta sin tunga sakta smekas över huden för att få smaka mera. Andra handen hade nu lagts på Orocs knä, letade sig upp över benet för att få känna allt som fanns där under. ” Jag vill ha dig, hela dig.” Orden var inte mer än en viskning men den bad om mer.

Orden fick henne att rysa genom hela kroppen men hon kunde inte låta bli att flina. Kvinnan bad något från henne som hon redan önskade att hon kunde, något hon kanske en annan gång kunde göra men idag fanns det inte tillräckligt mycket kraft bakom. ” Måste ju ha något du kan längta till nästa gång.” Selaaka visste inte ens om det skulle bli fler gånger, hon hade ingen aning om hon skulle bli lämnad efter att hon blivit utnyttjad men just nu spelade det ingen roll. Hon själv hade gått över sin gräns helt och hon hade inget att gå tillbaka till. Istället för att riva av tyget från henne så lät hon det lyftas över kvinnans huvud. Hon var tvungen att se ned på den bara kroppen framför sig, studera de alla vackra drag som fanns där men även de ärr som så prydligt prydde hennes kropp. Hon var en formidabel kvinna som måste ha gått igenom så mycket. Hon själv var bara en bortskämd tös. När hon väl var helt naken framför henne lade hon sig ned i sängen med Oroc över sig. Lät händerna leta över hennes ljusa hud men då fingertopparna vidrörde hennes mage var hon tvungen att stöna till och bita sig i underläppen. Det var smärta blandad med njutning men det påminde henne om att hon var långt ifrån osårbar. ” Försiktigt om du vill att jag ska hålla hela natten.” Orden var ett hummande, ett löfte om att hon inte skulle vika tillbaka. ” För jag vill inte missa ens en sekund av detta.” Med dem orden lät hon sin hand stryka sig igenom Orocs hår och greppa löst tag om det. Hon hade inget jämfört med Oroc men hon ville ändå visa sin bestämdhet i denna situation. Visa att hon inte tappat sin envishet. Med dem orden pressade hon passionerat mot hennes läppar, höll fortfarande tag om hennes hår som kändes så mjukt mot hennes fingrar. Den andra handen smekte sig upp mot låren, lät inte ens en centimeter vara orörd innan den sakta röra sig in på hennes innanlår. Det fanns en tanke som slog henne när hon var så nära det som var så intimt. Oroc skulle få henne att falla för åtrån men kunde hon själv faktiskt få denna kvinna att ge ljud ifrån sig som bara hon själv skulle få höra? Få denna kvinna att känna samma passion, samma åtrå som henne själv? Tanken var roande, lockande men svår för hon hade ingen aning vad hon ens skulle göra. Hon lät sig bara följas av hennes kropps intuitioner.

Varför kändes detta nästan som en drog? Som om hon bara ville ha mer, få känna mer och längtade efter mer? Hon var så uppslukad i det hela med läpparna över hennes hud, lät en enkel nafsning kännas mot hennes hud när Selaaka blev lite alltför ivrig. När Selaaka kunde höra stönet från Oroc kände hon hur ett flin spred sig på läpparna som ströks över kvinnans hud. Så hon kunde även göra sådana läten ifrån sig? Hennes hand skulle precis röra sig ned på en plats den aldrig tidigare varit på innan en knackning hördes och en röst bröt dem från allt.

Det var lite som om något hällt kallt vatten över henne, som om personen slitit henne från sin dröm. Hon stannade upp helt, blev direkt väldigt stel och blicken såg förvånat mot dörren. För en sekund sen hade hon legat helt avslappnad under kvinnan, nästan tryckt sig emot hennes händer när dem vidrörde henne men nu låg hon tungt ned i sängen, förvånad över vad som egentligen hänt.

Kvinnan vågade inte röra sig. Någon kunde öppna dörren när som helst och hon var inte tillräckligt trygg för att vilja visa denna intima sida för andra. Oroc hade förtjänat den, det var bara hennes ögon, hennes händer som hon ville skulle få vidröra denna kropp.

Oroc verkade dock inte bry sig vilket ändå förvånade henne lite. Hon hade alltid brytt sig om sitt skepp. “Oroc har du låst dörren? Någon verkar vilja komma in?” Viskade hon tyst och för att försöka få hennes uppmärksamhet lade hon sin hand på hennes kind för att föra hennes blick till sin. “Jag vill inte visa denna sida till någon annan än dig.” Orden var förförisk, lockande och lovade till en viss del om lojalitet. Självklart ville hon inte sluta men de skulle behöva om någon faktiskt kom indundrande i rummet. Det skulle förstöra väldigt mycket faktiskt.

Selaaka följde kvinnan med sin blick, sög åt sig varje liten form som kvinnan bar och kunde inte låta bli att få en rodnad över sina kinder. När hon hörde deras konversation slog hon händerna för ansiktet och kände sig riktigt generad. Hade de hört dem? Nej så pinsamt! Det var inte så hon ville att detta skulle sluta. Åh om hon kunde sjuka genom detta trägolv. Det hade varit nyttigt just nu! Hjärtat slog fortfarande hårt I hennes bröstkorg medan tankarna började samlas och faktiskt gå igenom det som nyss hänt. Hade hon verkligen fått känslor för denna kvinna? Som var så brutal och som planerat hennes fängslande. Ändå var hon den första som visat henne hur frihet faktiskt kan smaka, hur masken inte behövde sitta uppe hela tiden och även satt sitt egna liv på spel genom att rädda hennes. Okej det sistnämnda var bara naivt om hon trodde att det var för hennes skull. Oroc hade räddat henne för pengarnas skull. Inte för något annat. Det skulle vara ännu mer naivt om hon trodde att Oroc även hade känslor för henne. Dagen efter skulle hon stiga upp och lämna detta bakom sig. Bara tanken fick det att hugga till i bröstet på henne. Hon måste verkligen vara den mest korkade kvinnan i världen. Händerna sänktes sakta och hon såg upp i taket för att försöka samla sig. Hon var korkad men hon visste att skulle Oroc vilja ha mer skulle hon inte kunna neka. Med dem tankarna lämnade en tung suck hennes läppar.

Mannen verkade försvinna men det kändes som om han även tog denna stund de haft med sig också. Alla känslor som rört sig vilt i hennes kropp hade börjat lägga sig istället som en tung klump i magen. På ett sätt ville hon bara fortsätta och sugas in i den så ljuvliga känsla samtidigt som hon undrade om hennes sjukdom kunde användas som en ursäkt till att sova. Nu när adrenalinet börjat lägga sig så kände hon verkligen hur utmattad henne kropp egentligen var. Problemet var att hur skulle hon kunna säga något till Oroc? Det skulle säkert tas väldigt fel om hon ändrar sig nu. “Kom här. Jag saknar dina läppar.” Svarade hon precis och klappade på sängen bredvid sin kropp medan hon hoppade in i sängen så hon låg mer på ena sidan än i mitten. ” inte lätt att vara kapten märker jag. ” flinade hon lite retsamt men fick sen hålla upp handen för munnen då en stor gäsp inte längre kunde hållas tillbaka. “Du suger verkligen musten ur mig på alla vis.” Skämtade hon lite ursäktande.

Kvinnans omtänksamhet förvånade alltid Selaaka för hon hade inte ens förväntat sig att Oroc skulle lägga märket till det. Den ömma kyssen, armen om henne fick Selaaka att krypa sig ännu djupare in i hennes famn med näsan mot hennes bröstkorg och dra en den ljuva doften av henne. ” En varning bara. Är du så här snäll mot mig så kommer jag inte släppa taget.” En armen lades om kvinnan medan läpparna kysste henne mellan brösten. Jo sömn skulle nog behövas men det fanns en rädsla att detta inte skulle hända igen. ” när jag blir frisk vill jag gärna låta mina läppar få utforska hela din kropp. ” Det var en blandning mellan en order och en bön. Hon hade aldrig vidrört en kvinna på detta sättet och hade nu fått smak för den. Hon ville veta mer, både om Orocs kropp men om sina känslor och vad som attraherade henne. ” ska allt få dig stöna så högt så hela besättningen knackar på nästa gång.” Hennes ord gick Selaaka att både rodna om kinderna och ha ett retsamt flin på sina läppar som åter kysste kvinnan, denna gång på hennes ena bröst. En gäsp kunde denna gång heller inte hållas tillbaka och då tryggheten från Orocs famn nästan vaggade henne till sömns kunde hon känna hur hon sakta föll ned i en djup sömn.

Planen hade inte varit dum men om hon kände sig far skulle ha troligen hålla henne inlåst i flertal månader efter en sådan incident. Att ta sig ut och tillbaka till Oroc skulle krävas månader av planering och väntan. Varför skulle Oroc vänta på henne när det fanns så mycket bättre där ute?

För första gången sedan hon hamnat på detta skepp såg Selaaka djupt och tryggt. Hon behövde inte vakna av att kroppen var stel eller att något gjorde ont. Hennes drömmar hade varit trygga, lätta och ljuvliga då de handlat mest om kvinnan vars famn Selaaka låg i. När solstrålarnas första strålar letade sig in i rummet vaknade kvinnan äntligen till. Febern verkade fortfarande göra sig påmind men den var inte alls lika hög som igår. Sömnen måste ha gjort henne gott. Sömndrucket gnuggade hoj sina ögon och det första dem gjorde när de öppnades var att leta efter Oroc.

Det var en liten tom känsla hon kände i bröstet när sängen var tom bredvid henne men hon skulle verkligen inte klaga. Oroc hade förplikterlser och Selaaka var bara så nöjd över att ens ha fått sova i hennes famn. Hon lade märket till mat och vatten som stod nära och åt upp det ganska kvickt. Hon hade nog inte ätit ordentligt på länge så det kanske inte var så konstigt att hon mått så dåligt. Ingen sömn, inge mat och slitit hårt aldrig förr under den heta solen. Hon dröjde sig kvar i sängen men när hon väl började känna sig redo gick hon upp. Letade kanske lite oförskämt i Orocs garderob och hittade en skjorta och ett par byxor. Båda satt självklart för stort på henne men för att hålla skjortan på plats tog hon på sig sina gigantiska smycken hon haft på sig när hon kom hit. Dem låg över hennes axlar och hängde ned över hennes bröstkorg för att dölja henne från ovälkomna blickar. Hon tog på sig sina ridstövlar som gick strax under hennes knän medan håret flätades till en inbakad fläta. Hon började nästan kännas som sug själv igen men frågan var om Oroc skulle skälla ut henne? Självklart ville inte Sekaala göra henne upprörd men hon ville ändå vara klädd i annat än en klänning. Försiktigt öppnade hon dörren och såg sig omkring där solen verkade skina. Alla jobbade flitigt och frågan var om hon skulle bli tvingad till jobb igen. Febern hade inte gått ned helt men hon skulle hellre inte protestera. Så länge hon fick lite frisk luft i sina lungor kunde hon säkert pressa sin kropp lite till. Med några enkla steg gick hon ut och började leta med blicken efter Oroc. Hon fick syn på henne uppe vid rodret och ett lätt litet leende började leka över hennes läppar. Så fantastiskt vacker den där kvinna var. Hon bar på styrka och skönhet i en underbar kombination och Selaaka hade även fått smaka på den där huden som varit med om så mycket.