Kvinnan kunde se hur Oroc nickade som en hälsning och verkade önska att hon kom upp. Hon kunde se Erik börja gå nedför trappan men han höll hela tiden sin blick på henne, som om han önskade några ord med henne. Hon ignorerade det hela då fokuset låg på Oroc som hon började röra sig emot efter att Erik försvunnit. Hon behövde hålla i relingen när hon gick upp på skakiga ben och kände sig nästan andfådd när hon väl kommit upp. Med några djupa andetag stod hon stilla och bara såg ut över skeppet och för att få njuta av vinden mot sitt ansikte. “Godmorgon” log hon fram och började röra sig till Oroc. “Du ser spänd ut. Har något hänt?” Frågade hon lite försiktigt och sneglade mot kvinnan medan ansiktet var riktat ut mot besättningen som jobbade där ute. “Tack för igår. På alla plan. Jag mår mycket bättre idag.” Hennes kinder rodnade lite när minnen åter igen började göra sig livlig i hennes tankar.

Oroc verkade inte vilja dela med sig av några detaljer vilket var både smart av henne men gav ett sting i hjärtat på Selaaka. Det hade åter satts upp en stor vägg mellan dem men det var inte så konstigt. Hon var fånge, Oroc kapten på ett skepp hon säkert behövde styra med en järnhand. Det som hände skulle aldrig kunna bli något mer än att utforska sin nyfikenhet men Selaaka skulle aldrig bli något mer än köttsligt underhåll. Hon vore korkad att tro något annat. “Frisk luft ska också göra gott var jag hört. ” Rösten blev mer saklig och kroppen sträcktes ut för att få röra på de stela musklerna. ” men du har rätt. Jag borde gå och lägga mig igen. Ursäkta att jag störde.” Sova bort dagarna var egentligen inte så dumt för stunden. Då behövde hon inte tänka dessa tankar, känna detta som hon gjorde i sitt bröst. Med handen lät hon huden smeka sig över det stora smycket som påminde henne om hemmet hon ändå saknade. Tänk om hon och Oroc hade träffats under andra omständigheter, hade de redan varit passionerade älskare då? ” hoppas att vinden ler åt ert håll kapten.” Med dem orden började hon röra sig tillbaka till trappan. Väl nere kunde hon se hur Derek såg upp mot henne och vinkade uppmuntrande. Han reste på sig och gick fram med en studerande blick på hennes kropp. “Du skrämde oss alla! Mår ni bättre? ” för att vara en pirat verkade han väldigt omtänksam och försiktig, det var en fräsch fläkt bland alla män. “Tack för er omtanke. Febern är fortfarande kvar men jag mår betydligt mycket bättre. Ni hjälpte mig verkligen.” Leendet var stort och tacksamt på hennes läppar vilket verkade få Dereks kinder att rodna en aning.

Selaaka lade en hand försiktigt på Dereks arm och log varmt. ” jag menar det verkligen. Tack. Jag mådde verkligen inte bra.” Hon lät den ligga kvar i någon sekund för att söka hans blick innan hon lät handen falla ned till hennes sida igen. “Ni är fortfarande varm miss. Jag hoppas ni får vila. Du kämpade hårt med ditt arbete. Jag hade svårt att hänga med.” De båda skrattade till lätt åt tanken för nog hade Selaaka tagit i tills varje muskel skrek i hennes kropp. Hon hade försökt hålla samma tempo som Derek som måste då också tagit i för att inte hamna efter, omedveten om hur mycket han egentligen pushat henne. “Jag kunde ju inte vara helt värdelös. Jobbet var ju att hjälpa till.” Flinet spred på sina läppar medan blicken då och då sneglade upp mot Orocs håll. Djupt inom henne önskade hon att den kvinnan skulle svepa upp henne i sin famn och bära henne till den plats där ingen kunde se dem, få känna åter igen den passion som tidigare ägt rum under natten. Tyvärr skulle dagarna aldrig utforma sig på detta sättet, bara nätterna vilket självklart inte räckte för Selaaka. Hon ville själviskt ha så mycket mer men det fanns inget i hennes makt att kunna påverka det. Kanske var det just därför hon kände en sådan otrolig frustration över allt detta. Hon hade verkligen inge kontroll, varken över sina känslor eller situationen. Allt hade verkligen löpt amok, något som aldrig hänt tidigare. Normalt sett skulle hon aldrig ha låtit någon komma så nära men ändå stod hon nu här och bara suktade efter mer. ” jag måste nog gå och lägga mig ned innan tröttheten tar det bättre av mig. Om jag inte gissar fel kan vi nog tävla snart nog när jag blivit frisk.” Med dem orden lämnade hon Derek som verkade skynda sig bort till sitt arbete igen. Selaaka stannade upp vid relingen och såg ut över havets vågor och det som fanns därute. Drömde sig för en kort sekund bort från denna verklighet. Lät sina lungor fyllas med den salta men så friska doften innan hon med en suck gick in till hytten igen för att sätta sig i fåtöljen som Oroc tidigare sovit i. Hon såg sig omkring i rummet, djupt försjunken i sina tankar i ett försök att rannsaka sig själv. Hon borde verkligen göra allt för att fly, inte låta dessa lättsinniga känslor ta över.

Selaaka hade slumrat till och från på sin stol. Ibland druckit vatten ur tillbringaren men varit noga med att få vila. Hon behövde trots allt bli frisk så fort som möjligt.

När Oroc kom och och ställde ned baljan hoppade Selaaka till i fåtöljen och såg sömndrucket upp på kvinnan som redan började klä av sig. Med röda kinder slog hon direkt bort blicken och stirrade envist in i väggen, försökte hålla sig borta från lockelsen som stod så tydligt framför henne. Orocs ord fick det att gå en rysning genom kroppen men hon försökte göra allt för att dölja de känslor som så gärna ville upp till ytan. “Jo, nej.. jag.” Tungan ville inte riktigt samarbeta och blicken sneglade snabbt mot Oroc innan hon kände kinderna hetta upp ytterligare vilket fick henne att nästan vända bort hela kroppen från Oroc. Stå emot! Gick tankarna medan händerna var hårt knutna i hennes knä.

Orocs ord var nästan för retsamma då det slog som en knut i magen på henne. ” Det är tyvärr bara ni som har bekvämligheten att leka lekar här kapten.” Hon vågade sig se lite mer mot Oroc nu för att få en skymt om den kropp hon tidigare fått känna över sig, känna mer än vad som var värdigt för en ogift adelsdam. “Du kan komma och gå som önskas.” Hon reste sig sakta upp men visste egentligen inte vad hon skulle göra. Hon borde verkligen hålla sig så långt borta men varför lockade det så att bara få gå närmare? “Och jag är tyvärr bara en naiv dam vars hjärta inte kan nöja sig med bara nätter. ” Hon tog något steg närmare med blicken nu fäst mot kvinnan i badet. Hon försökte hålla fokuset på hennes ansikte men ofta sneglade hon ned mot de fylliga läpparna. ” och jag tror inte ni är beredd för konsekvenserna när mitt hjärta inte kan hålla det sakligt. För i grund och botten är jag fånge mot min vilja där jag kommer köpsslås som en säck med guld för att sedan inte se er igen.” Hon slog sig tillslut ned på knäna bredvid baljan. Detta var långt ifrån en lek för henne men hon visste att hon ändå bara fast i en. “Eller hur kapten?”

Selaaka vek inte med sin blick men greppade tag hon Orocs handled när hon fick tag på hennes käke. “Om du tror dig veta vad denna sessa vill så ligger du redan 10 steg efter. När du släpper mig fri härifrån kommer bara en ännu vackrare bur pryda min omgivning.” När handen började smeka hennes kind tog hon den försiktigt och drog den mot sina läppar för att ömt kyssa de fingrar som hon så längtade efter mot sin kropp. Hon blundade lite för att bara fokusera på huden som fanns där. “Om du tror att du kan lura min far på pengar och behålla mig här är du mer naiv än mig. Normalt hade jag låtit dig hållas men det finns faktiskt en del av mig som är orolig på vad som just kan hända när min far är nära.” Hon öppnade ögonen igen för att möta kvinnans. Hon vågade inte riktigt tro på det kvinnan hade föreslagit men ville ändå veta lite mer. ” men OM det nu skulle gå, skulle verkligen min nya plats på båten vara vid din sida? Eller kommer det vara en vacker illusion av en bur med högt i tak?” Hon vände på handen för att kunna kyssa den handflata som fanns där och trevade upp närmare mot handleden. “För i grund och botten är jag en bortskämd och självisk sessa som inte vill ha annat än allt.” Orden var mer som en viskning mot hennes hud.

Hon besvarade självklart kyssen ömt tillbaka men höll sedan blicken hela tiden på kvinnan. Hon vågade inte titta på den otorligt vackra kropp som fanns där under vattnet, rädd att tappa allt fotfäste hon lyckats vinna hos sig själv. ” position på fartyget är inget av min vikt men jag vill vara bara din, inte bara på natten utan även på dagen. Och jag vill att du är bara min.” Hon var ingen som delade med sig, hade aldrig varit duktig på det och hade ingen avsikt att börja bli det heller. ” jag kan jobba, men jag vill lära mig hantera ett vapen. Jag vill att du lär mig det. ” Hon kunde knappt förstå att de ens pratade om detta. Att Selaaka ens hade en chans i detta ämne då hon redan intalat sig själv att den dörren var stängd redan från början. Hon tillät sig nu att sträcka sin hand ned i vattnet för att greppa tag om det ena bröstet som hon tidigare haft sina läppar mot under kvällen. Hon lät sin tumme stryka sig över huden med varsamma rörelser men blicken var fortfarande fäst mot kvinnans ansikte. Studerande noggrant i ett försök att se om hon ljög. ” frågan är bara om du kommer orka med mig kapten? Jobba hårt på dagen medan jag inte kommer låta dig vila speciellt mycket på nätterna.” Tanken fick henne att le retsamt för det låg trotts allt en sanning i det.

Hur kunde en person ha en sådan stor påverkan på hennes kropp? Det behövde inte ens mycket för att smälta och ta bort all den envishet som fanns inuti henne. Det var skräckinjagande samtidigt som det var så förtjusande på en och samma gång. “Jag har varit en docka hela mitt liv. Något jag hunnit bygga upp är envishet och uthållighet när det kommer till det jag vill ha.” Rysningarna for likt blixtar genom hennes ryggrad och en flämntning undvek hennes läppar medan hennes hand greppade ivrigt tag om bröstet innan det började smeka sig ned för hennes mage. ” åh kapten. Du lovar något farligare än du kan ana. ” viskade hon förföriskt fram till de sista orden Oroc nämnde. Fjärilar i hennes mage hade verkligen tagit fart då hela situationen började få grepp om hennes sinnen. Hon hade gått från ofrivillig fången till att slänga sig in till en ny bur, en bur hon så frivilligt ville sitta i. Hon skulle tillhöra denna kvinna men denna fångenskap skulle aldrig bli likt det hon tidigare upplevt. Hon skulle få känna ljuvliga nätter och spännande dagar med äventyr och vinden i sitt hår. Hon skulle inte behöva bry sig om sociatetens krav utan få låta sitt hjärta springa fritt, springa rakt in i Orocs trygga famn. ” jag är din kapten. Jag kommer bara vara din. Se nu till att din sessa inte försvinner ur dina fingrar för jag vet vilka farligheter som väntar. ” Med dem orden pressade hon sina läppar mot henne, hungrigt och passionerat medan den fria handen drog sig igenom hennes våta hår, nästan lite hårdhänt då den ville så gärna ha mer.

Kvinnan skrattade lätt till när hon lyftes i baljan och den så vä igenkännliga våta känslan omfamnade henne. Hon lyssnade till orden och behövde tänka en kort stund för hade svaret varit enkelt hade hon inte suttit i den buren. “Om jag kan få reda på vad du vill ha från min far och hur du tänkte kräva det kanske jag kan hjälpa. Jag kan ha en idé hur vi kan få honom mer foglig. Kieran kommer nästan vara det största problemet. Jag är förvånad att han inte hittat oss än.” Jo den vakten var verkligen som en blodhund som inte behövde vila. Han var henne lojalare än vad som var väntat och skulle inte bara offra sitt lov för henne, han var villig att offra mer än så. ” och vad är det med dig och aldrig hålla mig torr? Ska jag sätta mig i sängen sen blöt? Du verkar ju gilla det så mycket.” Den retsamma tonen kom krypandes fram medan blicken indikerade på att hon mer än gärna ville hamna där i slutändan. ” Hon knäppte av sig sina tunga smycken som lades på golvet för att sedan pressa sin kropp mot Oroc. ” åh vad jag längtat efter dig hela dagen. Mitt humör rök till och med för att jag inte fick röra dig.” Hon lutade sig framåt för att låta sina läppar stryka sig efter hennes hals med fjäderlätta rörelser. Lät några få välutvalda kyssar placeras där innan hon lät sin hand röra sig från halsen, ned på brösten, ned över magen och stannade inte upp längre. Det fanns ingen tveksamhet längre hos kvinnan.

Sela lät sin hand trevandes utforska ställen hon aldrig tidigare vidrört, skämdes nästan på hur oerfaren hon egentligen är trots att hon faktiskt var kvinna själv. Aldrig hade hon helt utforskat sin egna kropp eller den sortens njutning vilket hon nu ångrade lite. Hon önskade sig mer kunskap för att ge Oroc den njutning hon förtjänade.

“Jag vet inte vilken summa du önskar men om du ber efter en summa han inte skulle ha stora problem att ge ifrån sig, ett hot som visar att du kan skada mig så kommer han vara mer benägen att chansa och komma med färre vakter. Jag tror inte vi ska låta han få mig och att jag flyr. De kommer inte släppa mig ur sikte det närmsta året.” Tankarna gick hårt i hennes huvud medan hon funderade på en lösning men allt var svårt. Hotet skulle kunna komma i form av några lockar från hennes hår. Det skulle slå hårt för dem men om det räckte visste hon inte. Läpparna fortsatte att röra sig över huden ned till nyckelbenet där hon var noga att låta varje centimeter får smaka på dess hud. Kanske dumt att prata om planer när hon behövde hålla fokus på vad hon faktiskt gjorde och det var samtidigt svårt att hålla sina tankar samlade när så mycket annat hände i hennes kropp.