- This topic has 160 replies, 2 voices, and was last updated 2 år, 6 månader sedan by Hanlinn.
-
Oroc gav ifrån sig en liten suck över läpparna som så givmilt strödde kyssar över hennes kropp. Lite disträ strök hon sin stora hand igenom hennes hår så att det blev lite mer vilt omkring henne.
“Det är svårare att tänka klart när du håller på sådära…” hummade hon lite roat för att ta tag i hennes hår och dra bakåt huvudet och granska hennes vackra ansikte för att börja sig fram och placera en passionerad kyss på hennes läppar.
“Ska en kapten inte få tänka ifred, hm?”
-
Selaaka visste inte varför hon stönade till när Oroc tog tag om hennes hår och drog bak huvudet. Hela den gesten fick det att suga tag om magen som om hon faktiskt gillade, njöt av det. Hur kunde hon gilla att bli bestämd över när hon alltid hatat det i sitt liv bland adeln och högalverna? Hon besvarade kyssen lika passionerat och lät sina fingrar retsamt glida in på en plats mellan kvinnans ben hon aldrig vidrört tidigare.
” Åh kapten kan allt få tänka ifrån när jag slipper dränka mina kläder i vatten hela tiden.” Flinade hon retsamt fram som svar men lät sin lediga hand lyftas till kvinnans bröst för att klämma på det, nästan lite hårdhänt av ren iver.
” Sluta vara så retsam med mig nu och visa mig exakt hur jag ska göra för att höra mitt namn på dina läppar när jag får dig att njuta.” Hennes ögon glödde av ren åtrå och upphetsning när hon så hungrigt sög in varje liten detalj i Orocs ansikte. Fingrarna rörde sig lite snabbare för att se reaktionen.Natten hade varit lång men ändå känts så fruktansvärt kort. Oroc hade visat henne en värld som Selaaka aldrig ens vågat drömma om där de hade hängivit sig helt till varandra. Fingrar och läppar hade rört sig över varandras kroppar där Selaaka hade i slutändan stönat ut Orocs namn i ren njutning när kroppen fick uppleva något den aldrig tidigare gjort. De båda hade tillslut somnat i varandras armar där hon hade sovit otroligt tungt och tryggt. Ett leende låg över hennes läppar hela natten medan kroppen hade varit helt tömd på energi. När morgonen väl kom tog det ett tag för henne att vakna upp. Det var inte förrän solens varma strålar nådde hennes ansikte som hon öppnade sina trötta ögon för att gäspa nöjt till. Vilken fantastisk sömn hon haft!
-
På samma sätt hade Oroc sovit tungt och längre än vad hon brukade göra. Hon mumlade något irriterat när Sela väckte henne genom att röra på sig och vred huvudet och täcket omkring sig något för att sedan långsamt öppna ena ögat. Det var allt för ljust för hennes tycke, vilket fick henne att ge ifrån sig ännu en irriterat svordom.
Till slut kom minnena tillbaka ifrån gårdagen och hon gav ifrån sig ett nöjt hummande. Bara tanken på det hela fick hennes hud att knottra sig och hon böjde sig fram för att ge henne en mild kyss på kinden och stryka hennes öra. Lite retsamt strök hon sin fot över hennes och upp mot hennes smalben.
“Din lilla nymf där…”
-
”God morgon på dig med.” Skrattade Selaaka milt och rös till behagligt vid beröringarna. ” Jag är så nöjd att jag lyckades få kapten att till och med försova sig! ” Hon snurrade runt så hennes ben hamnade på varsin sida om kvinnan och hon satte sig upp gränsle över henne. Lät sin nakna kropp visa sig medan håret hängde rufsigt ned vid hennes sidor, visade att hon inte varit speciellt lugn under natten. ” Hur kan någon med en sådan styrka och beslutsamhet även vara så ömsint och mjuk?” Orden var mer en viskning när hennes ögon beskådade kvinnan under sig. Hon var helt enkelt fantastisk på alla sätt även om hon inte för länge sedan gärna hade träffat Oroc med ett svärd. ” Tänk om jag bara kunde få ha dig så här hela dagen. ” Jo det hade verkligen varit underbar men hon visste även att det inte skulle ske. Oroc hade sina plikter och Selaaka skulle faktiskt inte stå i vägen. ” Jag skulle vilja köpslå med dig. Min feber är nästan borta. En dags vila till, jag åt gäldar det med att låta dig få njuta under natten så kommer du kunna bossa runt mig imorgon när min kropp läkt helt.” Hon tippade sitt huvud lite på sned och såg på henne med stora valpögon som hon allt lärt sig att använda mot sin far när hon verkligen ville få sin vilja igenom. Hon tog Orocs hand i sin och förde den mot sin ena höft, drog den uppåt över hennes sida, ända upp till hennes bröst där hon stannade men höll fortfarande i hennes hand i sin.
-
Oroc fnös lite lätt åt hennes ord, som om hon inte riktigt höll med kanske. Inte direkt den sidan som hon ville visa åtminstone. Hon suckade lite lätt för att se på henne, nog såg hon piggare ut. Men det fanns ändå en oro där. Lite retsamt strök hon sin tumme över hennes bröst med ett svagt leende.
“Du får inte överanstränga dig. Jag skickar kocken med lite mat och vatten till dig.” påpekade hon och böjde sig fram för att ge henne en mild kyss på läpparna för att sedan krångla sig ur sängen och röra sig mot stolen för att dra på sig ett par kläder. Hon slängde på sig hatten, obrydd över att hennes hår var rätt stökigt och rufsigt och kanske inte hade på tankarna hur högljudda de båda varit dagen innan och rörde sig med en säkerhet mot sin första styrman.
“Återigen väckte du mig inte” kritiserade hon med ett litet roat leende.
-
Selaaka tänkte inte argumentera även om hon inte var helt nöjd med svaret. Istället besvarade hon kyssen och flyttade sedan på sig för att släppa förbi Oroc som ville upp. Hon lade sig ner igen då hon gärna sov lite längre. Hon behövde trots allt bli helt frisk för att kunna jobba igen.
Eric log stort mot sin kapten när hon väl kom upp även om en viss svartsjuka fanns i blicken. Han hade tänkt få smaka på den förbjudna blomman men Oroc verkade ha varit före. ” Förlåt kapten men jag gissade på att sömn inte riktigt hittades i natt och därför tog jag första passet. Era order om vart vi skulle var redan givna och därför ville jag inte störa.” Han klev åt sidan så hon kunde ta sin rättmätiga plats medan han sträckte upp sina armar i luften för att låta sin stela kropp få sträckas ut.
” har något med planen ändrats? ” Han vågade inte fråga för mycket men han gissade att något måste ha ändrats efter natten. Han hade hört dem när han klivit upp för att kolla till skeppet. Inte många visste om det men några.
-
Oroc kunde inte rå för att skratta lite lätt och slå till Eric på ryggen, lite roat nästan.
“Åh, jag antar att du hörde min nattliga ritt, hm?” påpekade hon och såg kanske till och med lite drömmande bort för att sedan dra lite efter andan. För att sedan humma lite lätt.
“Steg ett är fortfarande att hitta nya rekryter. Steg två är att hitta ett par öron som liknar Selas. För att skicka dem till hennes far och kräva honom på pengar. Steg tre är att ta de pengarna och tösen med oss.” påpekade hon och såg på honom med ett höjt ögonbryn.
“Motsäger du det?”
-
Eric var inte förvånad över orden men inte speciellt glad heller. Det är en sak att ha något i utbyte för de skulle inte vara lika ivrig att jaga efter om de fick tillbaka Selaaka men att ta henne även med sig skulle verkligen få dem att jaga som blodhundar efter dem.
” Så du ska verkligen utmana ödet och försöka få allt? Hade du inte varit min kapten skulle jag kalla dig galen.” Han lutade sig mot räcket med armarna i kors över bröstkorgen men funderade lite. ” Passar hon verkligen här med oss? Hon har ingen aning om vilken värld hon stiger in i eller hur hon ska överleva. Hon är ju verkligen som den sötaste fågelungen som levt i skyddad bur hela sitt liv. ” Det skulle faktiskt skapa mycket problem med henne ombord och det skulle sätta dem alla i risk. Oroc hade lett dem trofast men med en hård hand. Om hon fick känslor med i detta spelet, kunde valen som behöver tas inte vara lika rätt som dem tidigare varit.
” Du kommer få skydda henne med mer än vad hon är värd, inte bara från alla faror där ute men också inifrån din egen besättning.” En kvinna kunde få många män ute på havet att agera desperat, en vacker kvinna kunde få många män att agera galet. Han tvivlade inte på Orocs sätt att hantera sin besättning men hon hade inte behövt agera på män som inte längre brydde sig om konsekvenser. ” Oavsett borde vi vara framme snart vid plan ett. Vi borde hitta tillförlitliga mannar som vi kan ta med oss.” -
Oroc fnös lite åt Erics logik. Faktum var att hon blev mer irriterad på att han hade rätt, än att de han sa var fel. Lite envist korsade hon sina armar och hade bestämt sin blick åt andra hållet.
“Det är värt det. Och hon kommer lära sig att slåss för sig själv. Hon kommer att behandlas som en av besättningen.” sa hon bestämt och fnös igen för att blicka mot Spillerhamn med alla dess mastar på skeppen som omringade ön.
“Vi lär säkert hitta några bra, men hellre att vi är några få än att vi tar någon vi inte litar på. Inte sant?”
-
Eric var inte helt såld på om denna kvinna verkligen var värt allt besvär men hon måste verkligen ha krupit långt in i Orocs kalla hjärta för att få henne att göra detta. Han skulle inte tjafsa emot då det inte gick att ändra kvinnan. Han visste hur lönlöst det var att slösa luft på denna diskussion och kanske kunde det vara lite roligt med en till kvinna ombord. ” Du har helt rätt. Med alla faror vi kommer genomgå är det lika bra att få tag på rätt sorts män.” Flinade han bara tillbaka men funderade lite på allt som sagts. Hon skulle alltså försöka lura fadern med andras ögon vilket inte var så dumt. Kanske skulle de kunna komma undan med allt detta och få tag på massa guld. ” Sätt fram Selaaka när du ska söka efter män så kan jag lova dig att du får åtminstone många som ansöker.” Han skrattade lätt till åt tanken men en viss sanning låg i det. Män var trotts allt enkelsinnad och hon kunde säkert charma några. ” Ska jag ge henne mat förresten innan jag lägger mig och vilar eller har du allt under kontroll.” Han sträckte på sig vid räcket och gäspade högljutt. Han var ganska trött ändå.
-
Oroc rynkade lite på näsan över förslaget. Inte allt för nöjd över det men skakade nätt på huvudet åt hans fråga för att nicka mot däcket och att han kunde gå om han så önskade.
“Sov du, men om någon jävel snor skeppet medan du sover – kommer jag komma ifatt och du få böta för det.” påpekade hon, lite roat men det fanns en glimt av allvar där. När väl de lagt i hamn, rörde hon sig ner till sin hytt igen för att se på alven som låg där. Hon skakade nätt på huvudet.
“Du är alldelles för vacker, vet du det? Hur ska jag kunna skydda dig i Spillerhamn? Du skulle vara lite bättre med ett par tattueringar eller örhängen som får dig att bli mer pirataktig…” hummad ehon roat.
-
Eric visste bättre än att lämna den helt obemannad och även om han hade största ansvaret så tänkte han allt lite på sina andra män och få lite vila. Några skulle säkert springa i land för att slösa de få mynt de hade på onödigheter men vissa var smart nog att stanna för att vakta båten. Utan några fler ord rörde han sig ned till den lilla säng han ägde.
Det var inte dörren eller stegen som väckte Selaaka som sov så tungt i sängen utan det var rösten från Oroc som fick henne gäspande att titta upp. Sömndrucket såg hon sig lite smått omkring innan blicken fastnade på kvinnan framför sig. ” Vill du skrämma min far från vettet kan vi börja med tatueringar.” Log hon lite retsamt men trött innan hon sakta började sätta sig upp i sängen. ” Menar du att vi nått en hamn?” Hon började vakna mer till liv och slängde en snabb blick mot fönstret där hon nu kunde uppfatta rörelser men det gick även att höra från allt liv ute på däck. Hennes första reaktion var att fly men sedan hann hennes sinnen ikapp och hon slappnade av där hon satt. Det fanns inget längre att fly ifrån. ” Så du menar att jag ska få röra mig bland andra?” Hon reste på sig och lät sin nakna kropp vara blottad för kvinnan medan hon tog några enkla steg för att krympa det mellanrum som fanns mellan dem. ” Hoppas du har ett koppel till mig för jag tenderar att lätt smita iväg.” Skrattade hon milt och skämtsamt men det fanns en viss sanning i det hela. Hon hade ganska lätt för att virra bort sig själv i folkmassor och hon var bortskämd att hennes vakter alltid hittade henne. Kieran hade varit arg på hennes vårdslöshet ett antal gånger men i och för sig hade hon ingen anledning att virra bort sig då hon hellre stannade vid Orocs sida. ” Finns det kanske möjlighet att få handla kläder som kanske kan passa mig till kroppen? Kommer du tvinga mig att skura i klänning igen är det inte längre jag som kommer bli blöt.” De sista avstånden togs bort mellan dem medan hennes kropp trycktes mot Orocs och en mjuk kyss lades mot hennes hals. ” Men jag antar att du lagt i hamn för att du har saker att göra? Jag ska inte vara i vägen.” Hon var inte korkad. Hon visste att Oroc inte hade all tid i världen för henne och hon skulle bara vara i vägen om hon följde med på allt. Hon passade inte än in i denna världen även om hon skulle försöka. Med mjuka rörelser lät hon båda sina händer smeka henne från magen, upp över brösten och sedan mot halsen innan armar lades om den.
-
Oroc hummade lite om all information som hon återigen vällde över henne… speciellt med sin underbara kropp och sättet hon rörde henne. Lite hungrigt förde hon hennes läppar mot sina för att ge henne en passionerad kyss.
“Du talar för mycket…” kraxade hon ur sig, för att sedan stryka en öm hand över hennes kind.
“Tatueringar kanske inte vore så dumt… över din vackra kropp…” hummade hon vidare för att stryka en hand kring hennes axel.
“Röra dig bland andra, ja. Men om du inte är försiktig. Får du själv stå för konsekvenserna. De lär inte vara trevliga.”
-
Saleeka besvarade kyssen från Oroc men fnös smått till åt hennes ord. Visste hon hade en poäng men lite oförskämt. Ändå fanns det en viss charm över det hela, hur Oroc kompletterade henne och fick henne att komma ned lite på jorden igen. ” Jag ska hålla mig lugn. ” Log hon bara till svar och lät hennes händer röra sig över kvinnans axlar och nedför hennes bröst innan dem stannade vid höften för att hålla ett stadigt grepp där. Hon ville ställa frågor men bet sig i tungan för att sedan lägga fokus på Oroc. Hennes läppar kysste henne vid halsen och nedför tills hon nådde nyckelbenet. Tänk om natten kunde komma snart? ” Hoppas det inte tar för lång tid.” Mumlade hon tyst mot hennes hud.
-
Oroc flinade bara lite lätt åt hennes ord för att besvarande ge henne en kyss på kinden och röra sig mot garderoben. Hon drog fram en sliten skjorta, stövlar och byxor som alla var lite för stora för henne, men kastade de ändå itll Selaaka.
“Här har du, klä på dig nu. Så vi hittar lite fler män till skeppet. Eller kvinnor för den delen.” påpekade hon med ett hummande.
-
Selaaka tog emot kläderna och var väldigt snabb i dem medan hon lyssnade till orden. De skulle söka mer personer till båten alltså. Inte konstigt egentligen då de troligen förlorade några under senaste attacken. ” Ska bli roligt att få sträcka på benen igen.” mumlade hon glatt och gjorde en enkel inbakad fläta i sitt hår för att få bort det ur sitt ansikte. Trots det enkla kläderna så fanns det något adligt i hennes hållning och utseende, det gick tyvärr inte att dölja år av träning på bara några dagar.
Hon började gå mot dörren och öppnade den för Oroc innan hon bugade lite lätt. ” Efter er, Kapten.” flinade hon lite retsamt fram. Även om det fanns en viss lekfullhet i det hela så fanns det även en respekt och allvarlighet i det. Oroc hade fått hennes hjärta på fler än bara ett sätt. -
Oroc grymtade till över hennes ord och himlade lite lätt på ögonen för att röra sig och sparkade upp dörren lite med hennes fot så att Sela skulle hinna igenom innan den gick igen med en distinkt smäll. Hon nickade lätt mot några män som följde med henne i land.
“Försiktig nu, ok?” sa hon, lite tystare till Sela för att se sig omkring på den tropiska ön som kryllade av folk.
-
Selaaka följde ivrigt efter men höll lite avstånd, inte för att hon ville det själv men för att visa respekt. Utanför de trygga dörrarna var Oroc kapten och hon en i besättningen. Hon såg sig ivrigt omkring när de kom ut bland alla de olika människor. Det luktade fisk, svett och alkohol blandad med saltvattnets bittra doft men ändå drog hon in det djupt i sina lungor och njöt av friheten hon faktiskt kände. Trots sitt försök att dölja nyfikenheten och ivern i sin blick for huvudet runt i ett försök att supa åt sig alla de detaljer som fanns här. Massor av människor rörde sig här av alla olika anledningar. Många handlade, lastade sina båtar eller pratade med några de troligen kände. Det var liv och rörelse vilket alltid var roligt att få beskåda. Selaaka hade ingen aning om vart de skulle men egentligen spelade det ingen roll. Allt var nytt och spännande, även om de skulle stå i ett hörn och stirra hela dagen så hade hon varit nöjd.
-
Oroc rörde sig enkelt förbi allt folk, även om det var trångt. Slog då och då undan en hand som försökte sno några guldmynt av henne för att obrytt fortsätta framåt mot den närmsta värdshuset. Hon drog lätt efter andan, som för att ta ett sista andetag av den friska luften, innan hon steg in dit.
“Jag hatar sådant här. Men Eric fick ingen sömn, så jag antar att det är upp till mig.” muttrade hon bittert och korsade sina armar.
-
Selaaka följde bara efter men var ganska lätt på fötterna genom folkmassan. Hon var rätt van att röra sig bland folk och var rätt obrydd över trängseln som fanns. Rätt uppfriskande att smälta in bland allt folk och inte behöva hålla sin charad uppe. När de närmade sig värdshuset kunde hon höra människor prata högt där inne och troligen slängde de i sig både mat och sprit. Hon har sällan varit på några värdshus då det ofta fanns prostitution och spel vilket hennes fader aldrig ville att hon skulle beblanda sig med. Stanken som slog emot henne var tung och tjock, nästan sög ur henne den friska luften ur lungorna. Det luktade svett, sprit, spyor blandat med mat och parfym från några damer som rörde sig runt på golvet. Orden Oroc mumlade fick bara ett leende att sprida sig över hennes läppar medan hon följde in, började nästan ångra sitt val då det blev tungt att andas. Några blickar verkade snegla mot dem vilket inte var så konstigt egentligen, det var nog inte så vanligt att en ork kvinna till kapten kom in med en adelsdam i baken och några andra pirater på efter slänt. De män som nu följt med verkade gå direkt till baren för att köpa sig ett stop eller två, även passa på att få äta annan mät än det som gavs på skeppet. Selaaka stod bara lugnt kvar med blicken svepandes över omgivningen.
You must be logged in to reply to this topic.