Selaakas blick åt kvinnans ord var mer skeptisk än glad. Dricka rom? Detta skulle inte sluta väl då hon var på tok för medveten om sin låga tolerans. ” Det är du som kommer få bära mig tillbaka.” Skrattade hon bara milt men följde med till ett avskilt bord för att slå sig ned. Det fanns mycket att titta på här inne, män som spelade spel och verkade svära högt åt varandra, damer som lyfte mer än gärna på sina kjolar för en enkel peng, andra som mer eller mindre hällde i sig maten utan att ens tugga, mystiska män som satt i sina hörn och bara noggrant studerade omgivningen medan de bytte några tysta ord med främlingen intill. ” Om inte vi redan delat en fantastisk natt ihop skulle jag nog ha varit väldigt generad över kvinnan som sitter över en mans knän.” Log hon lite roat men såg sedan mot Oroc och sedan på romen. Detta skulle sluta på ett roligt sett eller ett tragiskt sett.

”Om kvinnan suttit i ditt knä hade jag varit avundsjuk, nu är jag mer generad.” Flinade hon enkelt till svar och tog emot glaset där blicken såg ned på drycken lite tvivelaktigt. Hon kommer antingen ha väldigt roligt eller ångra sig brutalt men varningen hade ändå nämnt så lika bra att testa. Sakta smuttade hon på drycken men grimaserade då den brände hela vägen ned till hennes mage. Var inte alls lika söt och lättdrucken som de nektar hon fått på tillställningarna. Ändå fortsatte hon smaka på romen för att försöka vänja sig med den brännande känslan. Fanns ju ändå en viss sötma i det och var inte alls så äcklig som hon tidigare trott. ” Det hade varit något men vill inte att du redan ska sitta och gråta som en lite flicka.” Skrattade hon milt och fortsatte att ta små klunkar av glaset. ” Så vad är din plan med allt? Hur brukar ni hitta fler mannar till besättningen?” Frågade hon lite nyfiket.

”Något händer med strupen och kistan men värme var kanske inte som jag skulle beskriva det.” Flinade hon fram men fortsatte att trycka i sig små klunkar i hopp om att denna känsla skulle bli en vana. Alla hade sagt att sprit var något som man blev van med, få tyckte om det från start.

” Ska bli spännande att se i alla fall. Frågan är om de söker sig hit där två kvinnor sitter och dricker. Gissar på att detta yrke är mer mansdominerat?” En kvinna ombord på ett piratskepp var nog inte vanlig, två på ett och samma var troligen ännu ovanligare. Kanske var det mer lockande för män eller så skrämde det bort dem? Hon hade ingen aning hur deras hjärna fungerade egentligen vilket hon flertal gånger på baler konstaterat.

” Men tack för att jag fick följa med.” Det var skönt att få komma ut utanför hytten och se en annan omgivning än vad hon var van vid. Fanns så mycket att beskåda här dessutom vilket gjorde allt desto roligare. Hon gillade att få titta på avstånd och studera hur andra betedde sig i olika miljöer. Hon hade märkt att några nyfikna blickar hade slängts mot dem men ingen verkade ha modet att riktigt än våga sig hit.

Frågan var Selaaka inte beredd på men blicken började studera de alla runtomkring henne med en ny förväntan i sig. Hon besvarade kyssen snabbt innan hon fortsatte se sig omkring. Vad behövs egentligen för att bli en bra pirat? Det var inte samma som att hitta sin riddare precis. De alla verkade fulla men de hade inte helt tappat verkligheten än. Dem som satt och spelade i ett hörn höll sig ändå upprätt och en av dem stack faktiskt ut. Han hade hela tiden hållit ett öga på omgivningen och verkade vara rätt duktig på spelet dessutom. Tyvärr hann hon inte säga något förrän en ny gestalt tog sig in genom dörren och Selaaka behövde inte tänka länge förrän hon insåg vem den personen var, även om han bar en mantel. ”Helvete! Kieran!” Utbrast hon förvånat och dök direkt ned under bordet för att dölja sig då hon satt närmast dörren. Även om de satt i ett hörn så stack hennes hår ut. Försiktigt tog hon sig upp bredvid Oroc men höll sig gömd bakom hennes profil. ” Hur i hela världen har han tagit sig ända hit?” på ett sätt var hon väldigt glad att se sin riddare då han verkligen visade sin lojalitet men samtidigt så bevisade han sig vara så pass envis som hon förväntat sig. Han gav verkligen aldrig upp. Hans ögon svepte sig runt omkring i rummet, letandes efter något innan han gick mot baren för att beställa något. Han verkade heller inte ensam men männen höll en distans från honom för att inte skapa för mycket uppmärksamhet.

Kieran stod vid baren och sökte information, något ägaren i början gärna inte ville ge ifrån sig men han var samtidigt lättmutad. En kvinna med silvrigt hår hade faktiskt varit här och hon verkade stämma in på beskrivningen också. Han hade hört ett flertal påstå detsamma så Selaaka måste verkligen vara i närheten. Han kunde nästan känna det på sig att hon var här någonstans och direkt började ögonen speja efter den person han så troget skyddat i alla år. Han hade varit helt förstörd efter att hon försvunnit och hade letat igenom hela hamnen efter henne innan han tillslut funnit en person som sett henne falla i vattnet från ett skepp. Detta hade gjort att han kunnat hyra ett eget och följa efter men spåret hade ganska fort släckts. Av ren slump hade han kommit hit och börjat frågat sig omkring vilket inte varit helt fruktlöst.

När en kvinna knuffade till honom såg han bara enkelt på henne men flyttade sig sedan. Han sökte inga trubbel här för det fanns något betydligt mycket viktigare han behövde hitta. Kvinnan kunde tillhöra ett av skeppen men hon såg verkligen inte ut som den som skulle prata och han visste ganska direkt att hon behövde han akta sig för. Huvan dolde hans rustning och svärdet som fanns där under men han lade sin hand lätt på dess skaft innan han började röra sig bortåt för att leta efter kvinnan han rest så långt för.

Kieran var inte beredd att hitta ledtrådar så fort men Orckvinnan verkade ha något att säga rätt så fort. Han tog lite motvilligt emot pungen för att se vad som fanns där i men synen fick hela hans ansikte att vita innan ögon såg upp mot kvinnan med en sådan ilska att Selaaka kunde tro att helvetet skulle bryta lös. Han var snabb med att dra sitt svärd där dem män som följt med gjorde lika. ” Vad har du gjort med henne!?” Utbröt han med en sådan mörk och plågad röst att det gjorde ont i hennes bröst. Selaaka hade inte sett vad som funnit i pungen men något för att skapa denna vrede och mordlystenhet hos Kieran. Var länge sedan hon sett honom på detta viset, ända gången var när hon blivit tillfångatagen av en tjuv som ville få tag på hennes smycken. Tjuven hade skadat henne vid magen och Kieran hade gått bärsärkagång. Nu såg det ut som om han skulle göra likadant. ” Jag hade lovat lorden att inte döda de som tillfångatagit Selaaka men jag struntar i den order då du har skadat henne så!” Röt han fram och svingade sitt svärd mot Orcen. Männen verkade inte röra sig än, de ville se vad som skulle hända och gick bara in om det verkligen skulle behövas. Selaaka övervägde att visa sig, få Kieran att lugna ned sig men hon tänkte inte gå emot Orocs order. Hon kunde tillkalla henne om det behövdes men frågan var om Oroc skulle hinna. Kieran var en otroligt skicklig soldat och han skulle inte gå ned lätt i detta rum.

Kieran verkade inte lugna sig av orden utan tog ett steg närmare med hotfulla steg. ”Oskyldig tvivlar jag på men jag ska ge dig en chans. Ta mig till personen som gav dig denna påse så kommer du inte ligga död på rännstenen samt så får du dubbelt betalt.” Rösten var hotfull och ilsken men den var inte längre rasande. Om personen talade sanning så vann han inget på att mörda henne här och nu men samtidigt trodde han inte på dess oskyldighet i det hela. Svärdet sträcktes mot kvinnan i en hotfull gest medan varje muskel i hans kropp var spänd. ” Det är bara att börja röra på benen och leda mig till personen!” Blicken var fäst på kvinnan där han studerade varje rörelse hon gjorde, tänkte inte låta henne komma undan.

Kvinnan verkade vara snabb med att visa vägen vilket var i sig lite misstänksamt men han ville få tag på Selaaka så fort som möjligt. Om hon var skadad behövde han hitta henne nu. De andra männen följde även efter men gick inte på båten. De stannade kvar men blev förvånad då den började segla iväg. Kieran såg kvinnan hoppa över och han var inte så långsam att hoppa efter. Männen stod kvar och höll ett öga på situationen men ryckte inte in.

Kieran försökte inte få tag på kvinnan utan bara komma i land igen. De som kidnappat Selaaka var troligen kvar i hamnen, troligen hon också så han behövde fortsätta leta.

Selaaka visste inte alls vad hon skulle göra men så fort alla gått började hon sakta ta sig fram under bordet. Hon började försiktigt följa efter men höll ett bra avstånd från dem alla. Vad tänkte Oroc göra egentligen? Hon kunde se männen stå och titta på något men hon själv stod för långt bort för att kunna se något. Hon höll sig gömd bland folkmassorna men började bli lite orolig att något hänt Oroc.

Seelaka såg förvånat upp mot Oroc men sken sen upp när hon kände sin hand i hennes. Även om hon var orolig för Kieran så verkade Oroc ha klarat sig fint. Kieran hade betytt mycket för henne i sina dagar men nu hade han nästan vänts till en fiende hon försökte undvika. Självklart gjorde det ont i hennes hjärta men Oroc fick henne ofta att glömma allt annat. ” Tro mig! Han har flertal gånger burit mig tillbaka till mitt rum när jag försökt komma ut.” Jo envis var nog rätt beskrivning på den mannen som även kunde leta likt en blodhund. Hon följde efter men såg sig ofta om utifall Kieran försökte följa efter. Han hade nog inte gett upp så lätt och han hade ofta väldigt snabba ben.

”Har alltid drömt om att få fumla runt i en gränd.” Orden kom så snabbt ut att hon inte ens hann tänka själv och lite genant skrattade hon till. ”Just ja. Kieran var det. Bästa är nog att hålla en låg profil. Jag borde inte synas så öppet längre för då kommer han få spår av mig.” Förklarade hon fort i ett sätt att distrahera dem båda från hennes tidigare ord.

Seelaka stretade inte emot när Orocs muskler tryckte upp henne väggen vars kyla gjorde sig direkt påmind medan Orocs blöta fuktade ned henne där fram. Blicken stirrade rakt fram medan varje muskel stod på spänn, ivrig att få känna det hjärtat nu bultade så hårt för. Oroc hade lika gärna kunnat dra en isbit efter hennes ryggrad, sådan ilning påverkade hennes ord. Kinderna hade redan börjat bli röda och även om det fanns en risk att någon såg dem båda här verkade Seelaka redan ha glömt det. Oroc hade en sådan kraft på hennes kropp och sinne, var nästan läskigt på sitt sätt. ” Så länge det bara är dina ögon som kan se finns det inget att hålla tillbaka på.” Med dem orden lyfte hon upp sitt ena ben och lade det runt hennes höft och rumpa så hon kunde trycka Orocs kropp närmare sin medan hennes armar lades om hennes hals. Hon gjorde inget mer närmande men deras kroppar kunde nog till och med känna av varandras andetag. ” För min kropp finns bara till för dina ögon.”