“Kungaskogen?” Thelgarn var minsann långt hemifrån, i och för sig var det ändå på andra sidan Talanrien han var hemma från, inte så konstigt då. Thelgarn grävde betänkande i sitt skägg och såg när Vinga blev obekväm i frågan om Kaelred, kom Thelgarn på något obekvämt? vad det nu sen var?

“Borgmästarn? Och ni tar ledningen? ni går före, vi slår följe? åtminstone är jag själv rätt så intresserad i vad detta kan har kommit ifrån, alltid lärorikt att dokumentera för framtida generationer..” svarade Thelgarn som svar till Arands fundering, eller åsikt? eller båda?..

“Och ja, jo Aratheas är kanske inte den vanligaste guden i den dvärg guda kodex som ni människor har dokumenterat, det finns ett otaliga mängder små och större gudomligheter hemma i Narnbadihr. Och enligt mina förfäder fanns det de stora gudarna som alla i någon mån dyrkade, men sen så fanns de de mindre gudomligheterna som var och en av de många dvärgboningarna dyrkade. Aratheas uppenbarade sig för mig personligen när vi flytt belägringen av Narnbadihr och bosatt oss i Celeras för mannaminnen sen. Jag menar, vi har de stora gudarna, allmaktens gud, krigets gud, smedjornas gud, ölets gud, medicinens gudinna.. ja ni kan ju tänka er. Sen finns de de mindre gudarna som, i sig är alla likt varandra, men har olika former av dialektiska namn, de som dyrkades i Morabadihr var mest konstruktionens, murbrukets, gruvornas, eldens och vindens gudar och gudinnor. I Konbaduhr var de mera insatta i handel, de dvärgarna hade sina små fiskesamhällen och hamnar längs med den västra kustremsan. Nu är ju alla i ruiner efter kriget mot vättarna och efter konflikter med orkerna. I Dhurngolir, dyrkades åskans och bergets gudar, men också dalarnas, skogens och de underjordiska gudarna. I Harwahmar dyrkades ju i sin tur alla de olika krigsgudarna, svärdets, sköldens, bågens, smedjornas mindre gudar, eldens gudar…”

Thelgarn kunde den komplicerade dvärg guda kodexen utantill. Men han märkte efteråt att de andra tre såg inte så imponerade ut.. Hade Thelgarn pratat för mycket nu igen?

“.. jag menar.. ehm.. skall vi bege oss till dendär.. Borgmästaren?” fortsatte han och skrapade sig i skägget och drack det sista i sitt stop.

Arand gav dvärgens prat om gudar och annat övernaturligt några nickningar som visade att han lyssnade, även om han så gott som stängt öronen för det. Sådana saker intresserade honom lite, då han själv inte hade någon relation till gudarna – för när hade de någonsin hjälpt honom? Då trollkarlen återigen talade vände han blicken mot honom.

‘Ett tjut som fick det att isa, säger du…’ hummade han lätt, mest för sig själv. Det var inte en speciellt detaljerad beskrivning, men det var något. Han gav Vinga en hastig blick, och sedan de andra.

‘Jag tänker gå till borgmästaren.’ sa han. ‘Ni gör som ni behagar. Detta är arbete, inget äventyr, men nu verkar det som om vi alla är inblandade i smeten vare sig jag vill det eller ej. Men ni gör som jag säger, för när det kommer till monster är det jag som är sakkunnigast av oss. Är det förstått?’ undrade monsterjägaren.