Arzin

Lite förundrat såg den unge mannen sig om där i stora salen medan han med en bägare i handen skickligt och elegant gled mellan de dansande gästerna utan att riktigt se dem. Arzin hade för denna tillställning “lånat” en hantverkar ynglingskropp för att sedan befria en välklädd herre från dennes eleganta röda, guldbroderade utstyrsel. De som hade tid att studera Arzins kläder skulle se de inte riktigt passade perfekt, ärmar som var bara precis för korta, byxor och skjorta lite för vida i midjan men annars kunde det mycket väl varit ynglingens kläder från början. Från de minnen han fångat upp från ynglingens sista stunder hade han lärt sig namnet på den som höll i festligheterna samt sett en kort glimt av hur denne såg ut. Han lät kroppens mörka blick glida över salen, stanna till som hastigast vid Olaus innan han svepte vidare för att med en elegant piruett undvika ett dansande par. Arzins mörka axellånga hår fladdrade till innan han tog några steg ifrån paret för att försöka hitta en lugnare plats att stå på.

Han stannade till rätt nära en av de vakter som fanns i rummet, granskade dennes utrustning som hastigast innan han log lätt och ryckte på axlarna. Det var bra skönt att vara fri från Avgrunden och tillbaka på de dödligas plan. Men att samtidigt se att hantverket inte förändrats så mycket på alla år gjorde att han flinade lite innan han vände ryggen mot vakten, studerade alla i salen pånytt. Han försökte se vilka som inte var där bara för dansen och maten utan för att de hade andra agendor. Kanske skulle någon av dem kunna vara underhållande för honom eller så kunde han kanske förstöra någons planer bara för att det var något han kände för. Så mycket möjligheter och kanske något intressant. Inte hade de lyckats lära sig brygga tillräckligt stark dricka heller konstaterade han där han tog en klunk av vinet med en aningen missnöjd grimas.

Arzin betraktade lite fundersamt kvinnan som hade tilltalat honom med för ett ögonblick ett uttryck som sade “Vem är du att tilltala mig?” Men det byttes mot ett roat leende ganska fort och han följde hennes blick bort mot Olaus. Så då hade han gissat rätt att den mannen var värd för denna tillställning. Hantverkar ynglingens hand slöt sig om Hecate’s hand medan Arzin mötte hennes blick.
“Namnet var Arzin. Det är inte mycket vin jag finner välsmakande ska jag erkänna så jag kan inte avgöra om detta är en sämre sort än någon annan. Dock en flaska av Medwas är något att bokstavligen dö för.” Han hade inte släppt kvinnans hand och trots att han höll den ganska lätt skulle hon finna det svårt att släppa hans hand om hennes blick mötte hans lite längre och såg det lilla röda ljus som brann bakom ynglingens mörktbruna. Medwas var en bryggd från Avgrunden vilken skulle ta död på de allra flesta människor efter bara ett par klunkar. Arzin fann den dock ganska njutbar då den var gjord för att passa demoners konstitution. Kanske hade Arzin tagit sig lite frihet att förändra ynglingens kropp bara lite subtilt för att den redan ganska bredaxlade kroppen skulle vara mer tilltalande för människor.

“Om man inte kommer hit för vinet, vad är det då man kommer hit för? Jag har inte varit i trakten på väldigt, väldigt länge så jag finner mig själv väldigt okunnig i vilka förutom er själv som man bör hålla ögonen på. Vill ni kanske hålla mig sällskap och dela med er av vilka som är värda att lägga på minnet? ” Han log ett varmt leende som inte riktigt nådde ögonen medan han tog ett halvt steg närmare kvinnan och lät ett finger mjukt röra sig över hennes handrygg. Kanske skulle lite smicker funka nu då kvinnan tydligen var lite påverkad redan. I vanliga fall var det inte det första han gjorde eller tog till men det verkade nästan rätt nu.  Han rätade lite på sin rygg till ynglingens fulla längd på strax över 180cm innan han släppte hennes hand för att istället erbjuda henne sin arm om hon var villig att vandra lite i salen med honom och fortsätta deras samtal. Inom sig log Arzin och njöt i fulla drag av att få vara ute så här igen efter alla århundraden han varit fast bakom barriären.

Arzin kunde inte låta bli att le lite roat, skulle hon få reda på något om Medwas vore det ett mindre mirakel som nog skulle skrämma henne bra om hon mindes detta samtal. Medan de lugnt förflyttar sig i salen ställer han i från sig sitt nu tomma vinglas. På varje tillställning fanns det någon som visste en hel del om de flesta och han verkade ha haft turen att möta den personen. Hela tiden höll han ett roat leende på läpparna medan han verkade lyssna på det hon sa. “Jag ska inte avslöja något om drycken utan låta era kontakter överraska er då. Livet är mycket roligare med lite överraskningar, håller ni inte med Aldusa? Vad skulle ni säga väldigt länge är?” Han lade sin nu lediga hand på hennes som vilade på hans arm medan han såg lite fundersam ut. “Om ni kan betala för att närvara vid dessa tillställningar vill jag nog påstå ni nog är någon att lägga märke till ändå.” Sen sänker han rösten och viskar lite i hennes öra. “Jag betalade inte min väg in men tog mig in ändå denna gång. Det verkade intressant och ni har sett till det helt klart är som jag trodde.” Hur han nu trott det skulle vara det var ju en annan sak. Lite besviken var han nästan över att det inte verkade vara någon kunglighet närvarande.

“Det låter som om herr Draugwë är någon jag kan tänka mig flera här är lite avundsjuk på? Speciellt om stadskassan skulle tömmas innan hans pengar tar slut. Men säger man inte också att för mycket pengar kan förändra även den bäste av människor?” Hans röst var precis lagomt hög för att bara höras mellan dem två. Nog lade han märke till hennes besegrade leende men det var inte förrän efter att hon pratat om paret Haster som han valde att nämna något om det. “Jag gissar ni har haft era egna motgångar med vår värd? Och ni säger fru Haster gör ett bra jobb med att översätta texter, även väldigt gamla sådana? Det låter väldigt intressant måste jag säga. Har ni god kontakt med dem sen måste ni ju berätta vad det går för rykten kring paret. Rykten är något jag alltid finner underhållande.” Han log varmt och blinkade åt henne med ena ögat innan han skrattade ett mjukt och roat skratt.

“Ja vad jag söker… Jag skulle säga att jag kom hit för att jag söker underhållning för mig själv. Det har varit så hemskt tråkigt och stilla runt mig de senaste åren. Som jag sa så är mitt namn Arzin och jag är här dels för att jag söker underhållning och kanske någon som är i behov av min hjälp. Det är väl min agenda skulle jag säga, dansen är ju bara början på alla de samtal som kommer ske mellan olika parter denna kväll. Vad är er egen agenda Aldusa? Vad är det ni söker bland alla dessa människor, äventyr, rykten eller pengar?” Han vände sig mot henne och försökte se henne i ögonen medan han roat höjde på ena ögonbrynet.

“Så stygg ni är mot festens värd men det märks nog knappast någon skillnad för honom. Det känns som att det vore absolut mest intressant att få göra er sällskap resten av kvällen. Om ni tillåter vill säga?” Arzin log och såg lite frågande på Aldusa innan han drog henne närmare för att snurra dem ett varv ur vägen för ett dansande par som varit på väg rakt in i dem. Medan han höll henne nära så mötte han hennes blick och log. “Sen om Olaus är sådan icke bra människa som ni tror så är det rätt åt honom att alla inte betalar fullt pris för hans fester. Men jag ni har rätt i att rikedom nog gör man kanske vågar visa mer vem man egentligen är än annars.” Med armen om hennes midja lyfte han henne lätt från golvet medan han snurrade ett par varv till innan han ställde ner henne på golvet igen och de passerat några fler dansande par. “Jag kanske får be er introducera mig för i alla fall fru Haster, döda språk är lite intressant. Berätta om er dröm, vad är det för expidition ni vill göra och vart?”

Han hade kanske inte det största kapitalet just nu men det skulle kanske gå att ordna inom tid och på det vanliga sättet, att ta det med styrka om inte annat. Sen släpper han långsamt taget om henne för att återigen bara hålla hennes arm. Hon hade gjort honom ganska nyfiken och samtidigt gett honom en öppning. “Vad för hjälp jag kan erbjuda? Det beror helt på vad som efterfrågas min kära. Vet ni hur mycket kapital ni kan tänkas behöva? Beskydd är väldigt lätt ordnat och jag skulle personligen vara ansvarig för det. Berorende på vad för utrustning ni behöver kan jag nog ordna något. Kanske inte lika snabbt som Olaus men något kan jag nog göra. Kan det vara så att fru Haster hjälpt er inför er dröm eller kan hon vara någon att prata med inför det hela? ”

Var han bara nog intresserad och verkade övertygande nog skulle han nog kumna få henne att gå med på hans förslag och i slutändan ge honom vad han ville ha. Vad var hennes dröm, kunde han få den verka som något som gick att uppnå utan Olaus hjälp? Arzin log mjukt mot Aldusa och kände sig rätt upprymd just nu. Så härligt vara tillbaka bland de dödliga sen att denna kvinna verkade väldigt villig att dela skvaller och information gjorde det ju inte mindre intressant att vandra bland gästerna i salen.

Han ler fortfarande ett nu varmt leende, kanske lite mer spelat än innan men ändå ett leende. Varelsen inne i ynglingens kropp skrattade för sig själv och kände sig väldigt nöjd. “Är det annars ert nöje, att betrakta de som är här och hoppas ni kan hitta någon som vore villig att hjälpa med er dröm?” Hans röst var vänlig och road medan han talade, förde dem närmare väggen och ett fönster, lite bort från alla bord och par. “Jag pratar gärna med paret Haster när det finns tid för det, men just nu upptar ni glädjande all min tid. Och skulle ni hitta något så vore det nog ganska värdefullt hur litet det än kan tänkas vara.” Sen ser han ut genom fönstret mot natten där ute. Med en liten hand rörelse använde han sin begränsade magi för att låta tre små klot av ljust glida ner och förbi fönstret som om det var något som flög förbi. Det brukade kunna dra blick till sig och distrahera folk lite eller få dem att se mot det med förvåning.

“Jag tror att innan första tidsålderna var det bara mörker sen kom det något som spred ljus, så som ni lyst upp kvällen för mig.” Han ryste lite inom sig och kände det där var lite väl cliché även för honom. Men kanske skulle det roa kvinnan lite. Och hans röst hade varit lugn med lite allvar bakom ändå. “Ni har rätt i att det kan bli kostsamt det kan det, men inte löjligt skulle jag vilja säga. Den enkla biten blir att se till att ni har beskydd mot varelser, väder och vind. Men att frakta allt det blir lite svårare att se till, samt att hitta den specifika utrustningen ni begär. Men inte omöjligt bara lite mer komplicerat och ta lite tid. Vildmarkslivet kan jag själv ta hand om samt vara en av vakterna så det är en man mindre. Resten går nog att ordna mot rätt betalning och jag förstår att ni söker en sponsor samt att de är försiktiga.” Han såg nu fundersam ut och såg ut genom fönstret medan han verkade tänka över sakerna hon sagt. Mycket av det visste han inte ens vad det var eller hur han skulle få tag på om de kunde nå ett avtal.

“Skulle jag ta åt mig att göra ett försöka att samla dessa saker ni nämnt ni kan behöva och se om det vore genomförbart att få folk att vara villiga att följa er till Järnbergen. Jag begär inte pengar som betalning om ni vore villig överväga andra alternativ, vilka vi kommer överens om och som skrivs ner i ett formellt kontrakt. ” Han log varmt mot henne och lade huvudet lite på sne medan han såg in i hennes ögon. I sitt huvud hade han redan börjat fundera på hur själva kontraktet skulle vara utformat för att gynna honom mest av allt. Det skulle kräva en hel del arbete från hans sida för att uppfylla hennes dröm om att ta sig till Järnbergen, men hans egen belöning skulle då kunna bli än så mycket bättre.

“Håller ni det emot en man för att han försökte?” Säger han med ett lugnt leende och lägger lätt sin hand på hennes där den vilade på hans arm. Det var ändå intressant att höra hur det hade räckt att han bjöd in henne att vandra och prata med honom för att smickra henne. Men så visste han ju väldigt lite om kvinnan med och hon visste väldigt lite om honom med faktiskt än mindre än hon nog trodde sig veta. Han betraktar henne och säger inte om ljusen som hon sett, lite som att han aldrig såg dem. Han kunde se blickarna folk gav dem när de passerat de trodde sig stå över dem båda. Så fel de hade dessa små kryp till varelser, högst upp i kedjan här denna kväll var han inte någon människa oavsett pengar eller status i samhället. Några av de som hälsat på Aldusa lade han på minnet och kanske skulle få för sig att besöka dem någon annan kväll. “Förutom Olaus vilka skulle ni säga har störts kapital eller tillgångar av de vi ser här i rummet? Råkar ni veta om Fru Haster arbetar med någon text för tillfället?”

Han lyssnar till hennes utläggning och nickar kort medan han lägger det på minnet så gott han kan, skulle det visa sig hon kunde gå med på hans förslag sen så skulle han låta henne sköta den uträkningen medan han fixade vad de behövde. Fingrarna som vilade på hennes hand rörde sig lite mjukt över hennes hud i långsamma rörelser lite tankspritt. “Och då jag för egen del inte tänkte ta betalning så är det en person mindre att ta med i beräkningen. Men ni har så rätt att det nog inte ska vara svårt att få tag i personer med äventyrslusta och som är villiga att se vart vägen leder när man gett sig av. Lättast vore att hitta folk här för att sen ta ett skepp mot Järnberget men då är problemet med var man ska lägga till och kostnaden för skeppet i sig. Samt att transportera dragdjur och vagn på skeppet. Ingen omöjlighet men komplicerat. Annars är det land vägen som gäller fast det vore en intressant resa i ert sällskap.”

Sen skrattar han ett högt klingande skratt åt hennes kommentar innan han skakar på huvudet och ser på henne med ett leende. “Ni får ursäkta mig, det var mig ett tag sedan så jag tänkte inte på hur det lät det jag sa. Men jag ni har rätt att oftast är det otukt som menas vid alternativ, ni må vara attraktiv men nej det var inte alls vad jag menade. Det är mer ett långvarigt sammarbete jag hade tänkt mig med tjänster och gentjänster som betalning. För jag finner er expidition och brinnande passion för det ytterst intressant och uppfriskande.” Han klappar lugnande på hennes hand medan han möter hennes blick med ett varmt leende, men också något varmt i hans blick. En annan form av längtan än den som många män annars kunde visa.

Han lyssnade intressant på det hon berättade om Halsters och Baros, de var intressanta familjer på mer än ett sätt för honom det måste han medge. Sen om det var så att de flesta här hade bra kapital så var det ju väldigt bra för honom också. Så länge ingen hade magiker i sin vaktstyrka skulle de utgöra lite hot om han behövde ta för sig av deras förmögenhet. Han ser ingen annan nytta i Baros just nu men Fru Halster… Hon var intressant om det var så att hon var så bra som Aldusa sade, kanske kunde de övertalas att ställa upp med lite kapital, med rätt ersättning så klart. När de hade tid att samtala med dem så skulle han försöka ta reda på mer om det hela. Sen höjer han lite på ögonbrynen och ser frågande på henne. “Olaus lånar ut rum för möten och andra nöjen under dessa danser? Där ser man men jag tror inte han gör det utan att hoppas på att vinna något på det.”

Sen verkar Arzin fundera riktigt ordentligt på det hon säger och för ett ögonblick lyser det lite rött om hans ögon medan han försvinner iväg till gamla minnen över hur landet såg ut. Men det är strax borta och han biter sig lite i läppen när han nickar. “Då viker jag mig för er vilja och ska planera för färd längs landvägen. Hur många olika länder är det vi kommer passera på vägen?”

När Aldusa saktar in och tystnar stannar Arzin till och ser mot henne lite frågande. “Ni tycker vad?” Frågar han lugnt innan han ser hur hennes blick skiftat fokus helt och vilar på Olaus med något nervöst i hennes blick samt hållning. Han vrider sig lite mot festens arrangör, bugar sig lagomt mycket som för att erkänna han också nu sett hur Olaus höll blicken fäst på dem. Men blicken han ger Olaus när han rätar på sig visar att bugningen var mer för synskull än att egentligen betyda något. Han ser på Aldusa och lägger lätt en hand på hennes kind för att väcka henne ur funderingarna. “Aldusa vill ni gå över till vår värd och byta några ord eller tror ni han har något intresse i vårt samtal?” Hans röst är lugn, mjuk och lite road medan han sneglade mot Olaus då och då nu. “Vi kan dra oss ut i trädgården för att fortsätta samtalet där om det känns för instängt här.”

“Låt mig oroa mig om Mar-Gharok, än har de turer jag gjort dit inte varit några större problem. ” Det var ett underligt leende på hans läppar där under ett väldigt väldigt kort ögonblick. Nästan ett djurs flin innan hans ansikte blev neutralt igen. Bland de äldsta av Orkers berättelser fanns det de som faktiskt handlade om honom. Men där hade han ett helt annat namn som passade ganska bra för vad han gjort.  Bolg brî, blodtörstiga horn, mången ork hade möt sitte öde på hans horn de gånger han åkallats och vandrat genom deras land. Ibland hade han låtit dem hänga kvar på hornen så länge det gick bara för att sprida mer rykten om det. Det hade varit tider det för honom och nog hade han gjort en och annan tur in i Mahadwen också då men visste inte om det fanns legender om honom där faktiskt. Han håller hennes hand kanske lite hårdare medan hans tankar vandrar tillbaka i tiden. Men när de börjar närma sig Olaus är han åter där i nuet.

Arzin betraktade mannen med en ganska fundersam blick, lite överlägsen kanske men det försvann fort och blev till en road min. Olaus var inte så gammal han hade trott i början det märktes och det fanns intelligens i ögonen. Samt kanske en vaksamhet som så många andra där inte hade just nu. Arzin nickar kort vid orden från festens värd och kan inte låta bli att skratta lite roat innan han nickar. “Jag måste beklagligt nog säga ja på båda de frågorna herr Draugwë . Kläderna är lånade det stämmer bra det och tyvärr var de det bästa jag kunde få tag i med så kort varsel. Det enda som passar ordentligt var de läder stövlar jag fick till. ” Han gjorde en svepande gest ner mot de mörkbruna läder stövlar han bar sen ser han kort mot Aldusa med ett leende innan han lugnt mötte Olaus blick igen. “Detta är det första tillfälle jag har att delta på en av era tillställningar så då fick det bli som det blev med kläder. Mitt namn är Arzin och jag är ganska ny i området efter att ha varit borta ett längre tag.” Få se vad Olaus gjorde av det han sa och sen lade han huvudet lite på sne. “Men ni gör mig också lite nyfiken på er själv och vad för nytt erbjudande ni har till Fröken Hecate, herr Draugwë .”

Arzin ser lite roat på Olaus med huvudet på sne, blicken glider över de vakter som befann sig i närheten och några av dem verkade lite mer spända än tidigare. Åh, om de bara visste vem som stod framför deras arbetsgivare, de skulle nog varit på sin vakt då och antagligen ganska nervösa. Men det är bara under ett par sekunder som blicken är på vakterna, som om han försökte se om de hade flyttat sig närmare än innan. Sen möter han Olaus blick igen med en som är lite misstänksam, det var underliga krav ens för att berätta om ett erbjudande och för nya kläder. Men samtidigt gjorde det Arzin väldigt nyfiken på att se vad herren i huset hade planerat. Så han ler roat och nickar lätt innan han talar. ” Ja jag kan erkänna jag nog känner mig ganska felplacerad i denna tillställning överlag. Det är något som inte är så vanligt där jag kommer ifrån, en ytterst trevlig förändring så långt.”

Hans hand smeker lätt och lite tankspritt över Aldusas arm medan han funderar lite till. “Om fröken Hecate vill ha mig som sitt sällskap för resten av kvällen är det med nöje jag stannar vid hennes sida så länge hon vill. Ni har gjort mig väldigt nyfiken genom era något annorlunda krav. Och är jag nyfiken på något så är det svårt att hindra mig från att ta reda på mer om det. ” Han håller ut handen mot Olaus och ler snett med en lite frågande blick. “Ska vi skaka hand på detta muntliga avtal så vi båda håller vad vi sagt?” Det var inte så att han  misstrodde Olaus på något sätt utan det var bara en vana och något Arzin gärna gjorde, ingick avtal som i slutet kunde gynna honom. Just nu var det inte mycket mer än att bara stanna här för hans del och det skulle ge honom nya kläder, vilket var en klar fördel för honom.

Arzin ser lite förvånat på Olaus när denne förklarade att detta inte var något avtal utan det kom senare. Det var inte vad han själv var van vid eller att människor gav ut gåvor så utan att ha någon tanke bakom det hela. Han mötte Olaus blick med ett roat leende och nickade kort. Detta var en intressant man och Arzin skulle inte ha något emot fler samtal med honom. Hans hand kramade Aldusas lite hårdare men fortfarande ganska mjukt.
“Jag ser då fram emot den stund då vi kan diskutera erbjudanden mer och vad för avtal ni kan ha i tanken. Kanske kommer ni finna det jag kan berätta om mig själv intressant eller så är det högst ointressant. Allt beror på vad som intresserar er, vilket återstår att se vad det är tills efter dessa festligheter är över?”

Arzin såg mot Aldusa och log varmt mot henne med något glittrande i ögonen. Hon hade verkligen sett till att denna tillställningen hade blivit väldigt intressant. Arzin hade inte missat leendet eller att Olaus verkade intresserad av honom lika mycket som han var intresserad av att få ha Aldusa kvar för att få lägga fram sitt erbjudande till henne.
“Ni har visat er vara en riktig liten lyckofågel för mig Aldusa, först får ni mig att känna mig hemma här med er välkomnande och nu har ni lett mig till vad som verkar kunna bli en väldigt intressant avslutning på denna afton för oss båda.” Det var tydligt att han menade det mesta av vad han sa iallafall, kanske inte helt med att hon fått honom känna sig välkommen för det spelade mindre roll. Men dock hade hon varit hans vägvisare och möjlighet att få träffa Olaus utan att själv bara gå fram till honom.