Olaus gav dem båda en bekräftande nickning och rätade på sig för att sedan luta sig tillbaka i sin stol igen, tydligt indikerande att deras samtal var färdigt. För många hade det direkt varit en förolämpning, att inte ens besvära sig med ett avslut på mötet, men Aldusa har sett Olaus ofta nog för att förstå att även om det inte var rätt, så var det inte illa menat. Eller, inte illa menat från vad hon sett och hört, men vem kan veta vad för tankar som vandrar i Olaus sinne?
Aldusa tog Arzin med sig och traskade ut i salen på nytt. “Det här är verkligen häftigt, men kanske också lite märkligt. Han har varit väldigt tydlig med sin åsikt om mig och mitt antagande.” Hon såg över sig axel mot Olaus, och ryckte sedan på axlarna. “Resten av kvällen känns helt plötsligt inte lika intressant, när vi vet att någonting väntar oss efter den, men vi kanske ska se om vi kan fånga in paret Haster. Eller vad känner du för härnäst?” Hon log stort mot honpm, väldigt tydligt uppspelt.