”Problem?!” Rhigs röst lät allt annat än glad. Ordet kom ut med en stor portion irritation, mest över att hon satt fast i den smala gången och inte ens nästan kunde åla sig ut till dit Renn var. Hon höjde blicken, blinkade bort damm från fransarna och tittade stint på henne. Kvinnan var blek som ett spöke. Rhig visste inte om det berodde på att hon sett sin syster som förmodligen var vanskapt vid det här laget eller om… Svaret kom och Rhig frös i sina rörelser. Hon slutade till och med andas för en sekund eller två. Borta? Renn hade gått och tappat bort en odöd. Sin mycket döda men vandrande syster. Hon kunde alltså vara vart som helst just nu? Hon kunde vara vid fötterna på Rhig, snart gnagandes på dem som det monster hon var.

”Fan ta det här” sa Rhig skrämt och började åla sig tillbaka. Hon fick otroligt bråttom och skyndade sig så mycket hon kunde. Väl ute sträckte hon sig efter sina vapen men räckte sedan sin ena hand till Renn för att snabbt kunna dra ut henne därifrån.

”Vad menar du med att hon är borta? Har någon släppt ut henne? Finns det något sätt hon hade kunnat ta sig ut själv? Helvete… tänk om hon tar sig in bland folk.”

Exakt hur mycket de faktiskt behövde skynda sig gick snart upp för Rhig som bara blev mer och mer stressad. Hon ville ut och avsluta det här jobbet fort innan det fick ödesdigra konsekvenser. Hon hade sett de odöda attackera förut och det var ingen vacker syn. Hon hade mist familjevänner i den senaste tragedin och var inte villig att gå igenom det en gång till.