- This topic has 41 replies, 2 voices, and was last updated 1 vecka, 5 dagar sedan by
.
-
Elbereth log åt Ninu medan hon blev släpad genom staden och utanför, ivrigt fundersam på vad hon hade i åtanke och när de väl kom fram till grottan och den varma källan sköljdes ett lugn som genom magi över Elbereth som tacksamt mötte Ninuriths blick. Tacksamt nog var klänningen inte av den åtsittande sorten och med bara några rörelser kunde hon glida ur den och utan ett ord klev hon ned i vattnet.
“Som du skämmer bort mig och vilken värld vi lever i där sådant här ligger dolt så nära oss.” Hon flinade och sjunk ner i vattnet i liggande position på sin rygg så att bara ansiktet hennes stack upp och hon stirrade rakt uppåt.
“Berätta om världen, Ninurith. Vad var din favoritplats när du reste genom den?”
-
Ninurith skrockade lite lätt, kanske hon skämde bort sin vän. Men behövde hon inte lite sådant i sitt liv? Speciellt om hon skulle välja att bära hela världen – nå åtminstone deras land – på sina axlar. Frågan fick henne att le lite drömmande. En bra fråga, verkligen, men det var svårt att riktigt svara på den. En överdriven suck sjönk hon ner på den steniga marken där.
“Åh, vart ska jag ens börja? Brinkernas kullar med mat var mysigt en stund – men det hände så lite där och inte såg jag någon sovande drake där under deras små hus” fnös hon och skrattade ett klingande skratt.
“Jag var till och med hos dvärgarna!”
You must be logged in to reply to this topic.