Post has published by Siilverteip
Viewing 5 posts - 21 through 25 (of 25 total)
  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Aenya fnös över Vingas ord.
    ‘Vilket slöseri på dina förmågor. Om du ville ha pension hade du inte sökt dig hit, så vi kan redan konstatera att prinsessan här är rastlös och ute efter äventyr.’ hon klappade den rödhårige prinsessan på axeln lätt, för att le brett mot Eranya.
    ‘Vem av oss är egentligen speciella? Det är vi icke speciella som hamnar i korselden av högalvernas politiska spel, vi som lider för deras högfärdiga tänkande. Men tillsammans är vi fler än dem, och kan skapa rättvisa i skogen.’ förklarade hon, så simpelt som det.
    ‘Så, vad säger ni? Låt mig visa er runt, så får ni sedan besluta själva efter det, hm?’

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Vinga himlade med ögonen igen över att bli kallad prinsessa, hon ville neka Aenyas ord. Samtidigt gick det inte, för det fanns en sanning där. Hon var rastlös, familjelös och arvlös. Allt kändes tungt när hon tänkte på det och hon tog handen för sitt huvud över den plötsliga huvudvärken.

    “Vet du, min nya vän” började Vinga och såg på sin nya bekanta och log lite lätt.

    “Eldhåret här kommer inte hålla sin snattra innan vi går med på hennes krav. Vad sägs som att vi låter henne visa oss för att sedan få henne att hålla mun?” föreslog hon och såg på Aenya med en liten blinkning.

  • Rollspelare
    Member since: 03/04/2022

    Eranya såg från Linn till Aenya. En min av tveksamhet spelade över den osäkra alvinnans ansikte. Rättvisa i skogen var ju ändå någonting Eranya alltid tänkte på och strävade efter. Kanske inte på riktigt samma sätt så som Aenya menade, men ändå. Eranya tuggade fundersamt på sin underläpp. Kunde känna grupptrycket av att följa med och se vad det hela handlade om. Det kändes nästan som ett fysiskt tryck över bröstkorgen, som gjorde det svårt att andas. Åh, det var ju just därför hon aldrig gav sig in i städer eller andras intriger! Men så var där Linns röst, som letade sig innanför hennes försvar. Lugnade henne på något konstigt vis.

    Eranya fäste blicken på Linn. Linn hade ju hjälpt henne bara för en liten stund sedan. Utan att känna henne eller ens veta varför. Hon hade bara gjort det. Och nu stod Eranya henne i skuld. Så, kanske betydde det att hon skulle följa med och se vad det hela handlade om för att bli kvitt och visa sin uppskattning. Sedan när allt obehag var över kunde hon återvända hem till sin egna lugn och ro. Ja, så fick det bli.

    Alvinnan slöt ögonen för en stund, knöt händerna hårt i sitt knä och drog ett djupt andetag. Villinte, villinte, villinte.. men jag gör det, för Linns skull.. för skogens rättvisa.. Så när hon slog upp ögonen igen såg hon mellan de båda vid bordet.

    “Okej då..”

    “Så, vad är det du vill att vi ska se?” Undrade hon, nu med blicken vänd mot Aenya.

  • Rollspelare
    Member since: 06/01/2018

    Aenya flinade lite roat åt vad Vinga sa, och klappade henne på axeln.
    ‘Åh du vet nog att du vill, men det är så det ska låta!’ sa hon muntert, och kramade entusiastiskt om Vingas axel med en hand, för att se på den unga druiden mittemot dem. Hennes gröna ögon betraktade Eranya, som om bara viljekraft kunde få henne ur sitt blyga skal.
    ‘Perfekt! Dessutom behöver nog vår kära vän här lite beskydd från en naturvan kvinna som dig själv.’ sa hon med en blinkning i Eranyas riktning.

    ‘Tre rödhåriga kompanjoner. Kom nu!’ sa hon, släppte Vinga och gjorde ansats att lämna. Med en gest fick hon dem att följa, och med en huva som dolde hennes ansikte tog de sig ut ur hamnstaden och in i skogen. Intressant hur det kunde vara så stor skillnad i stämning, från den fagra hamnstaden byggd i sten, och in i den djupa skogen som inte visade några tecken på att det fanns något annat än naturen där. Som vanligt var de omgivna av fantastiska växter i alla dess slag, färger och storlek, sådant man bara hittade i Nela’thaënas, som framkommit under årtusenden av alvisk magi och frodades här i sitt egna ekosystem. Då de väl var utanför staden en bra bit drog hon ned sin huva.

    ‘Vad ni ska se är vad vår regim har gjort med vårt folk, gjort skillnad på högalver och skogsalver, placerat de med ljust hår och blonda ögon högst, gjort dem rika och förmögna. Den regim som du en gång försvarade, Vinga, och stred med. Det var inte högalver som dog i den kampen, utan skogsalver. Och du, Eranya, du verkar som en som helst inte vill ta ställning till något – men kan du inte se hur ditt folk förtrycks av vår avlidne drottnings regim, som nu ska gå i arv?’ undrade hon.

     

  • Grundare
    Member since: 31/07/2018

    Det var med stora steg som Vinga följde efter sin vän. En vän som vanligtvis betydde trubbel – och hon var inte säker på om det var den typ av spektakel som hon letade efter. Fast kanske det var hennes börda som drakfolk? Skydda dem var det som Vingas folk var byggd för att göra. När väl de kommit ut till skogens frihet, drog hon nöjt efter andan. Det var alltid något med skogarna som gjorde Vinga mer till mods. Här fanns det inte lika mycket folk.

    “Som jag försvarade hm? Jag minns en rödhårig alv som stred för dem med.” påpekade Vinga och knuffade till Aenya med sin näve mot hennes axel. Lite hårdare än man tänkt kanske. Men Vinga var inte särskilt fin i kanterna på det sättet. Lite nyfiket vände hon blicken istället mot sin nyfunna vän och gav henne ett uppmuntrande leende.

     

Viewing 5 posts - 21 through 25 (of 25 total)

You must be logged in to reply to this topic.

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.