- This topic has 32 replies, 3 voices, and was last updated 2 år, 11 månader sedan by
.
-
Aeon vacklade till när Sera använde sin magi och vart tvungen att hoppa några steg åt sidan för att inte tappa balansen, men när balansen var tillbaka så sa han med en lite retsam ton
” å jag tvivlar inte på att du skulle bli en fantastisk narr” men sedan ändrades hans tonfall, när han började tänka på hur hans föräldrar alltid försökte vara roliga, men totalmisslyckades. ” men sedan när du blir äldre och har barn så kommer du att försöka vara så rolig att det bara blir fel och gör att dina barn önskar att de kunde försvinna”.
Han tystnade och började tänka på sin familj, men när dom började närma sig sin destination så registrerade han vad det sista hon sa var och kollade förvånat på henne
”nej jag visste inte att du var höjdrädd” svarade han med häpen röst ” ska jag vara ärligt trodde jag det bara var på grund av din uppväxt, fast jag antar att höjdrädsla skulle förklara en hel del om varför du inte ville klättra eller andra aktiviteter som hade med höjder att göra.
Sedan kom dom fram till matstället och precis utanför var det lite halt, vilket gjorde att Aeon halkade och när han försökte greppa tag om dörren så hade han omedvetet använt sin telekinesi och slog upp dörren i sitt ansikte istället. han satte handen för näsan och när han tog bort handen så visade det sig att han hade börjat blöda näsblod. Han suckade och log fåraktigt mot Sera och sa
” Damerna först”, medans han sträkte fram handen som han inte höll för näsan för att visa henne vägen in.
-
Robin var nöjd över vad han åstadkommit denna förmiddag och kollade ut över folksamlingen för att hitta sitt nästa offer när han hörde en röst han inte hört på månader och spanade ut över folkmassan med sina gråa ögon för att hitta personen som rösten tillhörde. Efter några sekunder hade han lokaliserat rösten och såg att Sera sprang fram lite och tog upp en hatt för att sedan gå tillbaka till en ganska lång och spinkig man; som Robin antog var hennes vän Aron? Han kunde inte för sitt liv komma ihåg om det var rätt eller fel, men det var sak samma
Robin drog sina fingrar genom sitt blonda axel långa hår och knäpte upp några knappar på sin skjorta innan han bestämde sig för att följa efter Sera och den där mannen. Han kunde inte alls förstå varför hon var vän med någon som honom, för han såg ju inte ut som att han brydde sig om hur han klädde sig och hans hår såg väldigt ovårdat ut.
Medans han följde efter Sera och hennes vän så skapade han en illusion av att vara en medelålders man runt sig och tog, utan att någon märkte ett äpple ur ett stånd och började äta på det. Han var så inne i sina tankar om vad han skulle säga till Sera att han nästan gick förbi dem, det var bara en smäll som gjorde honom uppmärksam. Han märkte att det var mannen som som på något sätt fått dörren på sig och han skrattade högt innan han gick fram till dem, med långa steg och sa med hög röst först till mannen medans han tog bort sin illusion
“Gick det bra?, Det lät som en rejäl smäll” innan han vände sig mot Sera och log sitt charmigaste leende och sa “det var länge sedan”
-
Sera gjorde en liten nonchalant gest över sin egna rädsla och kommentarerna om den. Det var egentligen inte allt för intressant – och en rädsla hon skulle vara tvungen att överkomma någon gång i livet. Hon skulle precis ta och svara på något annat när han fick smällan rakt in i ansiktet. Hon gjorde en smärtsam grimars å hans vägnar.
“Aeon, vid Sharah, sluta skada dig…” bad hon för att sedan höra hur någon annan tilltalade henne. En bekant röst, men som var begravd i det förflutna av minnen. Hon snurrade runt så det mörka håret flög omkring henne för att sedan finna mannen som hon mindes.
“Vilken förträfflig överraskning” sa hon med ett brett roat leende i ansiktet.
-
Aeon som fortfarande hade handen på näsan hade inte märkt hur Sera reagerade över hans ord utan var så trött på att alltid ramla och göra illa sig att han med en irriterad röst sa
’’jag gör inte det med flit, ibland tror jag att jag enbart fick min magi för att mitt liv skulle bli svårare att leva’’
Sedan när han hörde någon frågade om det gick bra blev han ännu mer irriterad och fräste till
’’jag allt är utmärkt’’
Sedan registrerade han det sista främlingen sagt och han kollade upp och såg en man som såg ut att vara i samma ålder med blont hår och gråa ögon för att sedan vända sig mot Sera och ignorerade mannen
’’ska vi gå in nu?’’
-
Robin skrockade tyst för sig själv och skakade på huvudet åt den andra mannens utbrott och sa med road röst
“Vilken solstråle vi har här då”, och vände sig sedan mot Sera “Varför sa du aldrig att du hade en sån charmerande vän. Han skakade på huvudet och sträckte sedan fram handen mot mannen, för han kom just på att han aldrig presenterat sig
“Föresten jag heter Robin, trevligt att träffas” och sedan log han ett, vad han tyckte var, charmigt leende
-
Sera himlade lätt med ögonen över de båda männen, men verkade inte särskilt bekymrad när hon hade ett varmt leende på läpparna.
“Äsch, sluta gnola och gny mellan varandra nu. Det är inte så man beter sig i en dams sällskap” påpekade hon. Även fast Sera nu sällan använde ordet dam, speciellt med att berätta om sig själv… så stod hon där rakryggad och snörpte lite på munnen och rynkade näsan som de fina damerna brukade göra.
“Ska vi?” frågade hon sedan, lite nonchalant.
-
“Jag gnolar och gnyr inte”, muttrade Aeon irriterat ” jag är bara trött på att göra illa mig hela tiden, för hur mycket jag ån försöker så slår jag alltid i något, eller snubblar över mina fötter eller går in i saker och min magi gör inte saken bättre”
Aeon som fortfarande var irriterad insåg att han inte gjorde saken bättre och tog ett djup andetag och försökte le ett övertygande leende. Han nickade mot Robin och tog ett djup andetag innan han med ansträngt lugn röst sa
Jag heter Aeon, trevligt att träffas. Sedan gick han in och satte sig vid närmsta lediga bord
-
Robin skrattade för sig själv och skakade lite lätt på huvudet innan han vände sig mot Sera och sa med en lätt retsam bugning
“Förlåt min sköna dam, jag ska hädanefter tänka mig för innan jag yttrar mina åsikter om din ädla vän”
Sedan utan att blivit inbjuden av varken Sera eller Aeon så gick Robin och satte sig på Aeons högra sida och hade ett litet retsamt leende på läpparna och sa till Aeon
“Ryck upp dig, alla har vi dåliga dagar! tro det eller ej jag har också det!” Sedan tog han en liten paus och hans retsamma leende byttes ut mot ett charmigt leende som brukade få de flesta, både män, kvinnor och icke binära att falla för honom. “Vad sägs om att bli vänner?”
-
Båda deras beetende fick Sera att skaka lite nätt på huvudet. Trots allt var de båda löjliga. Fast på olika sätt förstås. Men hon var uppfostrad bättre än att påpeka de nu. Kanske det var snarare en kultur skillnad med?
Det fanns inte direkt någon meny där, utan som de flesta Iselemska värdshus skulle bara dagens maträtter serveras. Att dela mat och bryta tillsammans var traditionen i ökenlandet. Men Sera gjorde en gest och sa på Iselemska att be om två flaskor rödvin av den finaste sort och tre glas åt dem alla. Samtidigt som de fick flaskorna och glaset var det en del bröd, oliver och annat småplock som lades fram.
“Åh ja, detta var en utmärkt idé…!”
-
När Aeon såg maten så började hans mage låta igen och han rodnade. Han undrade hur Sera och Robin hade lärt känna varandra, för han kom inte ihåg ifall hon hade nämnt honom, då han inte brukar lägga saker som inte intresserar på honom på minnet. Och nu när hans ilska/ irritation hade lagt sig så blev han också ganska osäker på sig själv då han egentligen inte gillar att träffa nytt folk, utan Sera var den ända personen som han kände att han kunde slappna av och vara sig själv. Men han försökte dölja sin osäkerhet genom att han tog fram sin anteckningsbok, men kom på att den var obrukbar. Då suckade han och log och kollade från Sera till Robin och frågade
“Hur lärde ni känna varandra egentligen?”
Sedan hälde han upp vin till alla och började äta när magen ännu en gång började låta.
-
Robin kollade på maten och försökte dölja sin förvirring. Varför hade man ingen egen tallrik med mat?. Då han han inte ville verka ignorant så väntade han istället på vad Sera och Aeon skulle göra. När Aeon frågade hur han och Sera träffades så var hantyst ett tag för att bestämma vad han skulle säga men bestämde sig för att utesluta att han var en tjuv, då det inte passade att säga så öppet, och att han inte heller visste hur pålitlig Aeon var, även om han och Sera var goda vänner. Så han sa bara med ett leende på läpparna.
“Jag gick in i henne när jag gick ifrån mina problem och sedan började hon följa efter mig”
Sedan tackade han Aeon för att han hällde upp vinet och drack en liten klunk medans han fortfarande undrade vad han skulle göra med maten.
-
Sera sträckte sig oblygt fram och tog ännu lite mat i sina händer för att sedan torka av sig på den vita tygservetten och sträckte på sig lite nöjt. Det här var minsann inte igår, och gott var det med!
“Det kan man väl säga! Men jag skulle inte påstå följa efter, snarare att du rörde dig i min väg.” påpekade Sera med ett litet roat leende.
-
Aeon nickade åt båda svaren och skakade lite roat på huvudet. Det lät som någonting som Sera skulle säga. men medans dom fortsatte att äta. Medans han åt så hörde han sorlet av röster som fanns runt omkring och började tänka på hur det skulle vara om man kunde tjuvlyssna på någon utan att egentligen vara i närheten. Så han vände sig om mot Sera, så fort han hade börjat tänka tanken så hade han glömt bort att det fanns en till person vid bordet, och sa lite väl ivrigt till henne
” Skulle det inte vara användbart om man kunde tjuvlyssna på folk utan att vara i samma rum, eller i alla fall inte vara väldigt nära? man skulle ju kunna samla så mycket information om allt möjligt som man annars kanske inte skulle fått reda på”
sedan tog han fram sin anteckningsbok, som var lite bucklig från olyckan som hände tidigare under dagen och började ivrigt skriva ner sina idéer i det och glömde bort sin omgivning.
————-
Robin som inte ätit så mycket kollade upp och skulle svara när han märkte hur ivrigt Aeon höll på och vände sig i stället mot Sera och ursäktade sig. Han hade kommit på att han hade viktiga saker att ta itu med någon annanstans
”det var verkligen trevligt att träffas, men jag måste verkligen gå nu, jag har saker jag måste ta itu med nu”, han harklade sig och sa snabbt trevligt att träffas till Aeon även fast han tvivlade på att den andra mannen kunde höra honom.
sedan bugade han lätt och reste sig upp och gick mot dörren
You must be logged in to reply to this topic.